OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om en bokreabok 2026.
Förutom en massa recensionsexemplar köper jag förstås böcker också. I skrivande stund har jag flera bokreaböcker inköpta i år, 2026, kvar att läsa. Böcker som jag längtar efter att kasta mig över. Nu var det Ninni Schulmans tur och den tredje delen i Siljanserien, Nätter utan gryning.
En lantbrevbärare försvinner hösten 1983 fast han påstås vara på facklig konferens. Brevbärarens pappa kontaktar Ingrid Wolt på Siljans Spaningsbyrå och ber henne ta hand om fallet eftersom polisen inte gör det. Ingrid upptäcker både att konferensen inte existerar och att brevbärarens liv inte är så lugnt som alla tycks tro. Frågan är vem som ljuger och varför. Samtidigt njuter Ingrid av att kunna röra sig fritt eftersom hennes ex-man sitter häktad. Men hur länge varar den friden..?
Det här är 1980-tal så det skriker om det! Huvudpersonen Ingrid Wolt är privatdeckare och såna fanns det gott om på 1980-talet (till exempel Magnum på TV), mindre gott om idag, troligen. Är det skälet till att författaren låter serien utspela sig då? Vad vet jag… Det jag vet är att det bitvis i boken blir lite för mycket 1980-tal. Det är Falcon Crest, rysch och pysch, fast telefoni, kanalbyte på TV:n måste ske genom att man reser på sig, Carola Häggkvist, Flygande Jakob etc etc. Jag fattar. 1980-talet it is. Ingen tvekan.
Utöver det är boken spännande och lättläst. Här finns också relationsteman, till exempel tuffa relationer med övergrepp och barn som kommer i kläm. Ingrid själv är före detta polis och har suttit på Hinseberg (läs de första två delarna så får du veta varför!). Jag gillar henne för hon är tuff och lösningsfokuserad. Som utredare/privatspanare gör hon sånt som polisen tycks anse vara under deras värdighet att göra, enkla kontroller som visar sig vara väsentliga i det här fallet. Vidare ställer hon upp och skjutsar en äldre man, bjuder sin före detta arbetskamrat på fika… Ja, jag gillar henne! Till skillnad från de två manliga karaktärerna Herman och Benny, som skildras som snälla, men åt det fega hållet. Tills de tar sig i kragen, på ett eller annat sätt.
Den här boken har mycket bra karaktärsskildringar och ett annorlunda tema. Det lyfter den från lättläst till viktig.
Toffelomdömet blir högt.




∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Siljanserien:
- Som vi lekte
- Käraste Lena
- Nätter utan gryning (Läs inlägget ovan!)
Andra som har bloggat om Nätter utan gryning är Lotten och Enligt O.
Livet är kort.










80-talet är ett plus med den serien tycker jag. Jag har funderat på om det är enklare att skriva om polisarbete innan allt blev digitalt?
GillaGilla
Fast det blir aningen för mycket och för övertydligt med alla 80-talsgrejor. En sak jag gillar är att det är så analogt, men sen blir det för mycket. Kanske har att göra med att 80-talet inte var mitt bästa decennium…
GillaGilla