OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, sommartider hej, hej, sommartideeer…

Nä. Det är inte precis så jag har sjungit idag. Men det är sommartid igen, detta idiotiska påfund. Jag sov så gott när medicinlarmet gick igång 6.45 som det alltid gör en ledig dag. Bara det att idag var klockan egentligen 5.45 då. Nåja, så småningom, efter magkrångel etc, somnade jag om och sov till 8.30 sommartid. Vilken sovmorgon! ironi==>

∼ ♦ ∼

Ironi och Idioten inget regelbrott

Jag har en kategori här på bloggen som heter Ironi. Den klickar jag inte i så ofta, för de flesta förstår ironi. Kategorin tillkom när en person jag numera öppet kallar Idioten läste min blogg. Det är en person som inte förstår ironi, men ändå envisades med att läsa här, lämna oönskade meddelanden etc, nåt som tvingade mig att bli övertydlig. Och nej. Man ska inte ge nån ett öknamn som Idioten. I det här fallet är det dessvärre vare sig ironi eller skämt utan sanning. Det är därmed inget brott mot reglerna. Förstör man för andra så mycket som Idioten har gjort utan att se om sitt eget glashus, i vilket man kastar sten, då finns inget annat passande namn. Jag skulle kunna skriva ut det riktiga namnet, fast det skulle inte göra mig lyckligare och i stället skulle jag väl bombarderas med förolämpningar från olika håll. Nu är Idioten bara 

”for me to know and for you to find out

∼ ♦ ∼

Söndagsgöra

Söndagsstart runt 8.30.

Ja ja. När jag väl vaknat till den här söndagen ägnade jag de första timmarna åt det jag gör bäst: läsning och kaffedrickning på sängen. Igår påbörjade jag Nätter utan gryning, en bok jag nätshoppade på årets bokrea. Serien den ingår i består av kriminalromaner som går snabbt och lätt att läsa. Kanske borde jag ha sparat den till påsk, som påskekrim, men då har jag andra spänningsromaner att läsa. Den här boken var jag sugen på att läsa just nu. Jag planerar aldrig min läsning särskilt mycket som vissa andra verkar göra. Generellt kan jag väl säga att böcker jag har fått för recension går före i min läskö av olästa böcker. Det är för att jag känner ansvar för mitt uppdrag. Nätter utan gryning har jag alltså inte fått för recension utan köpt själv, så förvänta dig ingen recension, kära dagbok, bara ett vanligt inlägg om boken.

Igår bestämde jag mig för att utföra ett av dagens större måsten så tidigt som möjligt: åka och handla. Men först blaskade jag av mig, tryckte jag i mig ett par rostade mackor och mera kaffe samt läste en stund till.

Solig söndagsfrukost med Hopptisarna och Nätter utan gryning.

Min rena bil och jag åkte en sväng innan vi landade på City Gross. Foten gör fortfarande skitont, så att handla mycket var bäst att göra med tillgång till bil. I morrn sänker de matpriserna en dag tidigare än matmomsen sänks, men jag är väldigt osäker på om jag orkar åka och handla efter jobbet. Jag ska förresten till sjukgymnasten och få mer laserbehandling i morrn, så jag kanske inte ens kan ta mig därifrån sen – jag går ju.

Det blev ryggsäcken full med mest påskmat och påskgodis och lite annat som behövdes samt en kasse. Märkligt nog hette potatisen likadant som lösviktsgodiset, Smått & Gott… Godis är kanske liiite godare än potatis… Det enda som återstår att köpa nu är sill och det ska jag kika på om Korgtassen säljer över disk, det vill säga affärens egna inläggningar.

Dagens lilla handling.

Potatisen och lösviktsgodiset heter likadant.

När allt var instoppat i kyl och skafferi (nä, nä, jag provsmakde inte godiset!) fördelade jag veckans medicin och skrev det här. Först därefter var det dags för dagens smaskens, det vill säga söndagsfika med Noisette.

Söndagsfika med Nätter utan gryning och Noisette.

∼ ♦ ∼

Unnade mig go-middag också

Det var inte bara go-fika jag unnade mig idag. Eftersom jag inte hade planerat för nån middag, men också för att jag tackade nej till en kopp kaffe häromdan när Ali bjöd in mig när jag passerade på väg hem från jobbet… Jädrar vilken lång mening… Ja, det blev så att jag haltade till Byblos för att äta go-middag. Jag gick tidigt så att jag skulle vara säker på att hinna hem till Antikrundan, veckans TV-höjdpunkt. Men jag skulle ju äta ensam och då brukar jag inte sitta i flera timmar. Det var knappt att jag klarade av att gå den korta promenaden dit och hem. Foten är jätteond. Maten och servicen var dock som vanligt på topp och jag blev bjuden på desserten. Jag åt… smått & gott, kan man säga. Fyra smårätter – baba ganoush, dolmar, halloumi och scampi. 

Färska rosor på borden som alltid.

Almaza, en libanesisk öl.

Fyra små rätter.

Kardemummakaffe.

Pannacottadessert.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag vet inte om jag kan gå till jobbet i morron. Kanske får jag jobba hemifrån. Sen ska jag ju till laserbehandlingen 11.30 och dit kan jag ta bilen. Det här var inte bra…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.