OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, för trött för att läsa… Hmm…

Jag orkade inte läsa så mycket igår kväll som jag hade tänkt, jag var för trött. I stället började jag titta på en serie på TV4 Play – Human Error. Serien är från Australien och består av sex delar som med all reklam är ungefär timslånga. Första avsnittet började lovande, men jag tänker nog kanske spara de flesta till helgen, kanske. Det var i alla fall nåt spännande och hjärnrensande att avnjuta.

Nåt att glo på som rensar hjärnan.

∼ ♦ ∼

Tisdag på jobbet

Grå tisdagsmorgon vaknade jag till, men varken regn eller snö. I stället torrt och fem härliga plusgrader. Jag avnjöt frukostfilen i sedvanligt sällskap, det vill säga med Hopptisarna och för tillfället Ambassadörens dotter. Boken är jag ungefär halvvägs i och jag gillar den, men… jag har som sagt varit så trött de senaste dagarna och kvällarna. Tror att det är smärtan som gör det. I morse var ryggen värst. Får väl ta upp den också med sjukgymnasten som ska ge min onda vänsterfot laserbehandling nästa vecka. Det blev aldrig nånting sagt kring ljumsken hos doktorn, vad jag ska göra med den, så den får jag också ta upp.

Tisdagsfrukost med mina Hopptisar och Ambassadörens dotter.

Fotografering för att vila ond fot.

Promenaden upp till jobbet blev behaglig. Idag såg jag varken grannar eller bekanta, men jag tog mig fram och uppför ändå. Foten gjorde naturligtvis ont som fan, så att stanna och fota domkyrkan är ett verktyg jag har för att foten ska få vila en stund.

På tal om att fota har lokalmedia uppmärksammat att det finns en betydande andel kameror som övervakar stan. Detta har reportrarna gått ut och frågat folk om, vad de tycker och så. Min inställning är att den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för och borde i stället uppskatta kameraövervakningen som kanske filmar dem som har smutsigare mjöl, så att säga. För mig är kameraövervakningen lite av en trygghet. Det klart att en kamera inte kan rädda mig från att bli nerslagen och/eller rånad, men den torde ha en avskräckande effekt på individer som ”roar sig” med såna brott.

När jag kom till jobbet fick jag roa mig med betydligt mer intressanta saker. Att komma till jobbet efter en helg samt ett par dagars distansarbete och hitta fredagsgodis från L på skrivbordet gör ju att man vill stanna, inte gå hem igen. Utöver det fick jag artikeln jag skrev i fredags i retur, fakta- och citatgranskad av den jag intervjuade. Jag kunde därmed skicka den på översättning och hade turen att vår in house-översättare hade möjlighet att ta den. Flyt! Efter detta gjorde jag ett antal uppdateringar av såväl program som system. Det tog sin lilla tid…

Godis är alltid välkommet!

Vad som inte tog nån tid idag var möten. Jag hade bara ett enda och det måste vara världsrekord. Sååå skönt! Utöver detta var det sedvanligt jobb som gällde samt korrekturläsning. Och så lunch mitt på dan.

Jobblunch vid skrivbordet med en stunds läsning.

Men dagens bästa på jobbet var nog besöket av Husse och Baldur. Husse skulle jobba några timmar. Jag passade på att skämma bort Baldur med några godisar, dock inte dem jag hade fått av L utan vildsvinsgodis för hundar, och gosa lite med den finingen. Husse såg jag inte så mycket av, men det var härligt att få träffa Baldur.

Vänta nu…

Har du nåt godis…

Är godiset verkligen slut nu?

∼ ♦ ∼

Tisdag hemma

Jag var ännu tröttare i kväll när jag kom hem än jag var igår kväll. I postboxen låg en del vuxliga saker som måste hanteras och som jag känner motstånd för. Hur som helst, jag fixar det på nåt sätt efter hand. Där låg rolig post också. Ett brunt kuvert hittade jag med Marcus Kliewers bok Vi brukade bo här. Det var generösa Modernista som hade skickat boken för recension. Tusen tack!

Ett brunt paket från Modernista…

…med recensionsexemplar av Vi brukade bo här.

I morse tog jag inte fram nån matlåda ur frysen, men den sista biten nötbröd på tining. Jag hade bestämt mig för att äta tomatsoppa och mackor till kvällsmat. Hälften blir kvar tills i morrn, så då har jag mat ordnad också med andra ord.

Tomatsoppa och mackor med Hopptisarna och Ambassadörens dotter till kvällsmat. Den senare är ovanligt livlig här trots att hon dog redan i början av boken…

Och nu när jag har ätit och diskat och fixat det jag kan fixa ska jag slå ner rumpan i fåtöljen, inta kvällskaffe och försöka orka läsa.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bror Duktig Syster Hurtig har varit lite vuxlig i alla fall och nätshoppat Linnex och fotkräm, deklarerat samt förnyat mobilabonnemang till en lägre månadsavgift idag. Två avprickningar på att göra-listan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.