OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, nej jag såg inte på nån jävla mello…

Lynley på TV, Florrie i knät och ett glas rödvin i handen – min lördagskväll.

Lördagskvällen förflöt. Visst hade jag TV:n på för att få lite ljud i hemmet, men nån hemsk musiktävling med stark tramsvarning vad gäller programlederiet glodde jag inte på. Det är mest barn och gamla fjollor som ser på sånt. Och framför allt tittar man tillsammans med nån, man kommenterar och man röstar. Det är lite svårt att upparbeta det engagemanget när en är ensam. (Det här med att ingen ska sitta ensam i vissa sammanhang har jag fått äta upp med råge. Men ärligt, jag föredrar det många gånger numera.)

I stället för att irritera mig enormt, såsom jag visste att jag skulle göra, hittade jag ett par gamla avsnitt av Lynley, läste Bittert amore och drack rödvin. (Det blev två glas efter maten, rena fylleslaget, med andra ord.) Notera att när det gäller Lynley ska det vara den gamla serien, den med Nathanial Parker som Lynley och Sharon Small som Barbara Havers. Det är märkligt hur en amerikansk författare som Elizabeth George kan skriva nåt så brittiskt och bra!

∼ ♦ ∼

Italiensk morron – och middag

Söndagsmorron med Florrie och de andra i Rom samt svart kaffe på sängen.

Idag tog jag sovmorgon. Visst klev jag upp på toa ett par gånger och sen var det medicindags 6.45, men jag somnade om. Det kanske var den där italienska, röda drycken jag inmundigade igår afse. Jag försöker verkligen att inte överdosera, men ett gott vin är ett gott sällskap, det kan jag inte förneka.

När jag väl slog upp mina ljusblå den här söndagen fixade jag givetvis kaffe på sängen. Sen kröp jag ner igen med Florrie och de andra i Rom och läste. Det är mycket svårt att låta bli att läcka vad jag tycker om boken. Men rätt ska vara rätt. Första recensionsdag är den 24 mars, som sagt.

Italiensk middag på tining.

Det här med mat avgjorde jag också på förmiddagen. Nej, det är inte roligt att äta ensam på lokal, så jag gav upp den tanken. I stället plockade jag ut den sista färdiga matlådan ur frysen (fan, nu får jag ägna nästa helg åt matlagning!) och ställde fram på tining. Och kan du tänka dig, kära dagbok, den innehöll italiensk pastasås och spaghetti! Så passande… Jag har ju (nästan) hela vinskåpet fullt av italienska viner dessutom, så det blev till att prova nåt lämpligt till middagen. Cena… Och sen är jag redo för söndagens höjdpunkt: att amatörvärdera kvällens avsnitt av Antikrundan. Jag lämnar alltså Rom tillfälligt för Huskvarna.

Men först skulle jag genomlida ytterligare en ensam söndag. Jag gjorde lyxfrukost som igår, nästan, förutom pålägget (salami i stället för marmelad).

Söndagsfrukost med mina trägubbar, Bittert amore och tulpaner. Flingor och mjölk med jordgubbar och sprejgrädde samt rostat bröd var det jag åt.

∼ ♦ ∼

Solig och tyst söndagseftermiddag

Garagekonst. Jag duschade idag, så mina händer var rena.

Utanför fönstren visade sig vårsolen. Det fick bli en åktur med bilen efter bäddning och dagens dusch. Foten gör ont och ljumsken likaså. Jag vill inte få mer ont. Men jag vill se lite annat än hemmets väggar och framför allt sol. Sen fick jag ändå mer ont i ljumsken. Jag har faktiskt nästan mer ont i den än i foten nu. Det blir intressant att höra vad doktorn har för teorier.

Det var en underbar och solig söndagseftermiddag. Många var ute och promenerade. Jag åkte ett motsolsvarv idag, men var ute kanske lika länge som igår. Rörde inte så mycket på mig, bara gick i trapporna ner till garaget och upp. Jag var inte ens iväg och handlade nånstans, för det var inget som jag direkt behövde. Så idag har jag inte pratat med nån, inte nån kassör(ska), knappt ens mig själv.

När jag kom hem igen körde jag igång första maskinen tvätt medan jag strök. Det var inte så mycket strykning, bara några tischor, en handduk och ett par jeans, så jag fick tid att slappa i fåtöljen och läsa. Och fika, förstås. Jag slukade helgens andra Noisette medan jag läste. Cirka 100 sidor kvar i boken efter det…

Bara lite att stryka idag.

Söndagsfika.

Och medan tvättmaskinen tvättade maskin nummer två och jag hade hängt tvätten från maskin nummer ett fortsatte jag att läsa, givetvis.

∼ ♦ ∼

Spaghettimiddag

I vanlig middagstid micrade jag min italienska pastasås på kycklingfärs samt spaghetti. Det var mycket spaghetti och inte så mycket sås, men förstärkt med parmesan, småtomater och svarta oliver fick middagen godkänt – trots att den som en gång lagade den var jag. Till maten öppnade jag en flaska rött från Piemonte och drack ett glas av Fratelli Antonio e Raimondo Piemonte Barbera 2024, ett av vinerna som anlände igår kväll. Det här vinet finns inte att köpa på Systembolaget, men jag skriver mer om det vid ett senare tillfälle!

Rött vin från Piemonte…

…till min italienska pastasås.

Nu ska jag ladda för Amtikrundan och efter det är det väl god natt jord.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Man blir lite glad av tulpaner, till och med en surkart som jag.

Tulpaner i orange och lila…

…min favoritfärg orange…

…gul tulpan är också fint.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.