OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, vart tog vårsolen vägen..?

Lördagsmorgon med de sista sidorna i A queer case och svart kaffe på sängen.
Det undrade jag när jag vaknade i morse. Lördagen var trist och mulen, termometern visade ett par plusgrader bara och väderappens prognos var snöblandat regn. (Det regnade lite.) Ja ja, jag hade väl inga större utomhusplaner den här dan, så egentligen spelade det väl ingen roll. Men sol och ljus piggar upp även såna dysterkvistar som yours truly.
Ja förlåt detta anglosaxiska inslag i texten! Jag skyller på att jag läste ut en engelsk gaydeckare i sängen till morronkaffet. Den var riktigt uppiggande och bra och jag inväntar spänt uppföljaren som ska komma ut i juni 2026. Tills vidare har jag alltså lämnat 1920-talets London för att resa framåt i tiden till 1956 och Florrie i Rom. Den senare boken är så ny att den inte har kommit ut än. För ett bra tag sen kontaktade jag förlaget och bad om ett recensionsexemplar. Nåt svar kom aldrig. Därför blev jag överraskad, mycket glad och tacksam att författaren skickade ett ex till mig på jobbet. Jag ser därför boken som ett recensionsexemplar. Men även om jag läser ut den snart kommer ingen recension om boken förrän tidigast den 24 mars, som är första recensionsdag.
Läsning blev det mer av denna lördag, för planerna var få, jag har fortfarande ont i fot, ljumske och rygg och… ja… så inväntade jag en vinleverans under aftonen, nån gång mellan klockan 17 och klockan 22. Ett tag hade jag några lösa planer att äta på lokal, men jag tog fram en matlåda med tandoorikyckling och ris ur frysen på tining. Den får duga.

Matlåda med tandoorikyckling och ris på tining.
Det blir som så ofta en ensam lördag. Jag är glad och tacksam att jag har mat och vin och litteratur, för idag tänkte jag inte göra några större insatser på nåt håll utan mest vila. I morrn, däremot, står det tvätt och styrkning på agendan. Gissningsvis åker jag och handlar också. Belöningen blir förstås Antikrundan på söndag kväll. I kväll finns det inget sevärt på vare sig nån av mina 16 TV-kanaler eller Play-kanalerna.
Jag petade i vart fall i mig lite frukost. Idag åt jag flingor och mjölk, uppiffat med jordgubbar och sprejgrädde samt rostat bröd. Hopptisarna var med, tulpanerna från igår likaså (ena riktiga suputer är de!) och så läste jag första kapitlet i Bittert, amore.

Uppiffad lördagsfrukost med jordgubbar och sprejgrädde i flingskålen, törstiga tulpaner, nyfikna Hopptisar och första kapitlet i boken.
Därefter bäddade jag (ja, jag sov gott på mina nya kuddar!) och skrev lite till innan jag hoppade in i duschen.
∼ ♦ ∼
Otur i kärlek eller Plötsligt händer det!
Jag tog bilen och åkte en sväng. I mitt händelserika liv (not!) får jag försöka aktivera mig efter bästa förmåga. Och precis som mamma kan jag inte läsa heeela tiden. Bara nästan. Trekvart var jag ute och körde runt i Uppsala innan jag fick nog och åkte hem.
Det var snart dags för eftermiddagsfika och medan jag inväntade rätt tid kollade jag Instagram. Och nog är det sant att jag har otur i kärlek, för tur i spel/en tävling hade jag i stället. Plötsligt liksom händer det – jag vann! Jag förstår att du undrar vad. Inte svårt att lista ut att de tävlingar jag deltar i är… litterära. Jag vann Uppsalabon Anna Martinengos debutroman Ambassadörens dotter, som är första delen i en serie om den svenskitalienska polisen Laura Casassa i Ligurien, Italien. Snacka om fullträff för en bok- och Italienälskare. Tusen tack! Och efter detta roliga besked firade jag med mer litteratur i italiensk miljö – Florrie i Rom – och en Noisette från Butiken på hörnet. Ännu gladare och mer tacksam blev jag denna lördag.
∼ ♦ ∼
Benig och senig pippi
Det blev kväll även den här lördagen och jag värmde matlådan med tandoorikyckling och ris i micron. Ärligt talat var det mest ben och senor, så jag åt inte så mycket. Vinet till var dock gott. Blir jag hungrig senare kan jag alltid ta en ostassiett. Utöver det finns det en öppnad påse ostbågar, som säkert är lika sega som pippin jag försökte äta till middag, i skafferiet. Jag firade ju aldrig ostbågens dag i torsdags.

Benig och senig lördagspippi, men gott vin och gott sällskap.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Jag sippar på vin och läser, medan jag njuter av att vinskåpet är påfyllt med mer vin i form av nio flaskor Piemontevin i en låda från Vinoteket.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









