OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, tänk att det är årets första månads sista dag redan…

En ljus morgon, den sista i januari 2026.

Ja jag säger det rätt ofta: tiden går snabbt. Och nej. Alltid har jag inte roligt, men… Livet är lättare nu när hjärtat samarbetar mer. Sinnet är lättare också. Kroppen, däremot, tycks bli allt tyngre. Men jag har lovat mig själv att ta tag i vikten om jag får sluta med åtminstone en medicin. Nån återbesökstid har jag inte fått ännu. Jag ger Sjukstugan i Backen ett par veckor till innan jag kontaktar dem. För jag skulle få en tid i mars. Den 15 mars, Idus Martiae, faktiskt, är det tre månader sen Ingreppet.

Tiden går snabbt och i morrn börjar redan det nya årets andra månad. Dagarna har redan blivit längre och ljusare. Sånt är det både för- och nackdelar med: alla skavanker syns, men så skönt med ljuset. Det är emellertid fortfarande vinter och skitkallt med mycket snö. Tack och lov stannade värmen kvar i elementen igår. Vad jag förstod av F, som jag mötte på gården idag, hade de varit här och grejat två gånger. Skönt om det är fixat, men stackars dem som tvingas bo utomhus.

∼ ♦ ∼

Jag läser bara bra böcker

I morse sov jag gott. Tur att medicinlarmet var på så att jag kunde kliva upp och ta tabletterna. Sen somnade jag om. Jag drömde en hiskelig, stressig dröm i vilken jag inte kunde hantera en Swishbetalning, nåt som gjorde mig sen till ett jobbmöte. Det var rätt skönt att vakna efter det, nån gång mellan klockan 8 och 8.30. 

Som vanligt fixade jag kaffe och kröp ner i sängen igen. Jag var i slutet av en asspännande bok och läste snabbt ut den. Jag kunde inte lista ut vem eller varför. Då är det en bra kriminalroman! Efter det kastade jag mig över boken jag fick igår för recension, Midvinternatt. Den börjar i december, men där i boken, i Linköpingstrakten, är det lika kallt som här i Uppsala just nu.

Läste ut en asspännande bok, Utan dig, i morse och kastade mig över den alldeles nya Midvinternatt.

Bokbyte från en bok om övergrepp på tjejer till en bok om övergrepp på killar.

Givetvis har jag stora förhoppningar på Midvinternatt. Jag är säker på att de infrias, för jag läser bara bra böcker. Nästan, i alla fall.

∼ ♦ ∼

Lördagsgrejor

Efter uppstigningen satte jag mig vid datorn. Plötsligt var det nästan lunchtid. Men då hade jag publicerat ett inlägg och förberett fyra… Så klart datorn tar mycket av min tid. Fast jag har ju inget annat som tar min tid i anspråk när jag inte jobbar. Jag hade kunnat göra en massa saker idag. Det är bara inte roligt att gå på antikmässa ensam, att åka till Ulva och glo på fina saker själv eller turnera runt bland second hand-affärer i stan på egen hand för att leta böcker. Men en stor skillnad nu är att det faktiskt inte gör mig nåt att vara ensam, bara det att jag inte har så många aktiviteter för mig. Efter knappt 17 år som del av ett par har det varit tufft att bli ensamstående igen. Men nu har det gått två år och jag har funnit mig tillrätta. Jag vet att jag klarar mig på egen hand och har inga som helst planer på att träffa nån ny person att dela livet med. Det är slut med kärlek för min del – och jag sörjer inte. Jag kan till exempel sitta hur mycket jag vill vid datorn och skriva eller äta frukost vid lunchtid utan att tänka på nån annan. Bara det…

Lördagsfrukost vid lunchtid med Hopptisarna och Midvinternatt.

Efter frukosten bäddade jag, slängde sopor och tog en tur med bilen. Gatorna var förvånansvärt snö- och halkfria. När jag kom hem tömde jag postboxen, för det hade jag glömt igår. Där låg en facktidning och en räkning på en av mina gravar. Jag måste kolla upp vad som har hänt med räkningen för den andra graven! Sen tvättade jag hemmauniformsbyxor och påbörjade det här inlägget medan maskinen jobbade. Tvätten tog inte lång tid att hänga och efter det var det redan dags för eftermiddagsfika med helgens första Noisette från Butiken på hörnet. Jaa, tiden går snabbt…

Lördagsfika med Noisette, spännande bok och facktidning.

∼ ♦ ∼

Lördagskväll

Mammas och pappas silverbestick. Bröllopsgåva, tror jag.

Middagen hade jag redan tänkt ut. Den skötte sig nästan själv i ugnen (tandoorikyckling). Det enda jag behövde göra var att koka ris. Två matlådor till frysen blev det dessutom. Öppna en flaska vin och duka fick jag göra också förstås. Vinet valde jag redan i morse. Det blev italienska Terre di Mario Rosso. Jag bestämde mig för att ta glasen som jag fick när jag fyllde 40. Vinglaset är inte bara handmålet och verkligen… rejält. Det är mycket gott att dricka ur också. Matchande, handmålat vattenglas har jag också. Som vanligt under helgen dukar jag med Karl och Mabels, pappas farföräldrar, servis. Dagen till ära är servettringen, som tillhört Nicolai, pappas morfar, nyputsad. Silverbesticken har varit mina föräldrars. Fast dem glömde jag visst först. Ibland går det snabbt. Men till vänster en närbild av dem. Fint skare va’ fast det bara är jag!

Tandoorikyckling och ris, med gott och italienskt rött, Hopptisarna och Midvinternatt.

I kväll börjar det årliga Mellohelvetet. I år är det extra lätt att välja bort eländet. Programledarna, förstås. Men jag klagar inte på dem här, då riskerar jag att få en halvheldan författare efter mig. I stället tittar jag inte. Jag blev så glad när jag trodde att det skulle gå på SvT Play och inte störa en lördags-TV-kväll, men där hade jag fel. Helvetet visas på båda ställena. Då blir det jag som ser på SvT Play, fast inte på Helvetet utan på Den som dräper. Jag har två osedda avsnitt kvar från säsong tre och två osedda på säsong fyra.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bara så du vet, kära dagbok, har jag fortfarande inte hört det svenska bidraget som vann Mellohelvetet 2025. Så illa tycker jag om tävlingen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.