OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, snö, snö, snö och mera snö…

Det var aviserat snö. Massor av snö, typ gul varning. Ja jag såg nyheter med väder x 2 igår kväll. Jag var väldigt trött och orkade inget annat igår än se nyheter. Inte ens en godispåse fick jag efter julgransplundringen. Dåligt av mig! Jag fick nöja mig med TV-nyheterna. Strykhögen lät jag ligga orörd. Månntro jag orkar ta tag i den i kväll?

I natt sov jag bättre. Jag somnade i vettig tid och vaknade bara en gång. Framsteg! Slevade i mig frukostfilen ihop med Hopptisarna och Maestro och kände mig hyfsat alert den här morronen. Åter igen har Lotten hittat en bok som jag slukar till mig. Norrmännen kan skriva deckare, helt klart, men hittills har jag mest läst kvinnliga deckarförfattare som Unni Lindell, Karin Fossum och Anne Holt.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Maestro.

∼ ♦ ∼

Cyklister…

De här cyklisterna var smarta nog att lämna cyklarna på Stora torget. Torget har värmeslingor under plattorna och är därför ganska snöfritt.

Men givetvis hade jag inte tid att sitta hemma vid köksbordet och läsa. Nu har jag ju återinträtt i de arbetandes skara. Det var bara att ge sig iväg. Idag kändes det verkligen som om att gå till fots var bästa sättet att ta sig fram. Det snöade när jag gick, det var inte så halt, men moddigt. Ett par stollar kom farande på elsparkcyklar och vanliga cyklar. Givetvis följer de inte trafikreglerna utan far fram på trottoarer, kör mot rött med mera. Inte ser de heller eftersom de flesta hade luvor uppdragna på huvena. Av egen erfarenhet vet jag att en inte ser så bra åt sidorna då, nåt som är ganska väsentligt när en rör sig i stadstrafik, tycker jag. Jag gick, men hade ingen luva på huvet eftersom jag måste vara på helspänn och hålla koll när elsparkscyklister och cyklister inte har det. Och ja. Jag ser mig alltid om innan jag går över gatan, på övergångsställen. I nuläget chansar jag inte heller med tanke på väglag och bromssträckor.

∼ ♦ ∼

Mötesdag

Idag var det mötesdag på jobbet, i alla fall på förmiddagen. Så att delta i möten var i princip det jag gjorde före lunch. Lunch åt jag vid skrivbordet.

Skrivbordslunch med Maestro idag.

Därefter jobbade jag med lite annat. Bland annat läste jag ett par artiklar som en arbetskamrat hade skrivit och som h*n ville ha återkoppling på. Det är alltid intressant att läsa det andra skriver på jobbet!

∼ ♦ ∼

Snön, dårå?

Jorå, den kom, den kom. Från lunchtid vräkte det ner blötsnö. Temperaturen låg runt nollan, men det kändes betydligt kallare tack vare snön. Jag blev rejält blöt av eländet också när jag gick hem. På eftermiddagen såg det ganska fint ut från jobbfönstret. Det var senare det blev mest bara blött.

Mest vitt på eftermiddagen, senare mest blött. Bilden är tagen genom jobbfönstret.

Därför blev jag lite glad när jag kom hem och vittjade postboxen. Ja, inte åt räkningen för fordonsskatt, utan åt det bruna paketet. Det innehöll Sharon Boltons senaste bok i serien om Lacey Flint, Det mörka. Det är den femte delen i serien och jag har hittills bara läst första delen Nu ser du mig och del två, Livrädd. Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Ett brunt paket låg i postboxen…

…med Det mörka för recension från Modernista.

Annars var det en bra dag att värma sig med resterna av måndagens lite heta Thaisoppa och att ta ett järn, det vill säga lite stryk(ning)..? Vi får se vad gäller det senare…

Mackor och Thaisoppa blev em värmande onsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

För ett år sen fick vi på enheten skriva ner ett personligt arbetsrelaterat mål på en lapp, tejpa igen den och lämna in den till chefen. Idag fick vi tillbaka våra lappar. Jag kunde inte ens minnas vad jag hade skrivit, men när jag öppnade och läste efter lunch kom jag ihåg. Till min glädje noterade jag att jag hade uppnått målet. Nu är frågan vad jag ska sätta för mål för 2026…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.