OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, tröttare…

I natt var sömnen bättre och jag vaknade bara två gånger. Men ändå har jag känt mig tröttare idag. Drog jag lite förhastade slutsatser igår av mitt mående? Nja, jag sov ju dåligt natten till måndag och det kommer efter. Dessutom rör jag på mig mer när jag jobbar (även om jag fick skjuts hem igår) och jag träffar människor, umgås, pratar. Och så jobbar jag ju. Inte så konstigt att jag blir tröttare då, jag som har varit borta från jobbet i fyra veckor och som inte har nåt stort umgänge när jag är ledig. Meeen… jag kom upp i morse igen och passade på att läsa de sista sidorna i deckaren från Åre. Bokbytet gick till min sista julklappsbok, Maestro, och då har jag dragit till Haugesund i Norge. Lustigt nog handlar båda böckerna om lokaljournalister.

Mörkt i morse också.

Bokbyte och jag reser från Åre till Haugesund.

∼ ♦ ∼

Fortfarande vinter, men…

Ganska vackert vid Fyrisån.

När jag promenerade upp till jobbet i morse var det lika skönt som igår, men jag kände av min onda fot. Det var fyra minusgrader och jag frös inte. Däremot var det mer halt än igår. Jag noterade att det hackades ner snö från taket på ett hus i stan. Det är bra, men tyvärr struntar de flesta fastighetsägare i detta. Och i morrn ska det bli varmare fast komma mer snö. Då vet man hur det plofsar från taken. Livsfarligt!

Idag var det i alla fall kall vinter och ganska vackert. Det sitter fortfarande lyktor och julbelysningar uppe i stan – och hos mig. Men min balkongslinga hade säckat en del såg jag igår kväll. Dessvärre kommer jag inte ut på balkongen för all snö som blockerar balkongdörren, så jag kan inte fixa till den. Hur länge stan är upplyst vet jag inte, men det är ju Tjugondedag Knut idag och då borde det snart tas bort, trots att det är rätt fint. Jag låter min slinga sitta ett tag till. Men min lille gran… Den stod fortfarande så klädd och fin i vardagsrummet på en piedestal efter helgens rensning, jag kunde inte med att slänga den…

∼ ♦ ∼

På jobbet

På jobbet var det livligare idag. Igår var en ganska bra dag där folk visade hänsyn och var hyfsat tysta. Idag… var det inte så. Tyvärr är det såna dar som en minns. Dar när en får kämpa med att försöka hålla koncentrationen trots babbel i bakgrunden. Det handlar inte alltid om jobb, heller. Men även om det handlar om jobb kan jag bli både irriterad och störd när nån kommer in i rummet och pratar med hög röst fast alla andra som sitter eller står där och jobbar vid sina datorer är ganska tysta. Då har man liksom inga… känselspröt. Självklart ska man få prata jobb, men man kan sänka rösten och prata med små bokstäver.

Livligare samtal kan en ha vid till exempel externa luncher. Det blev en extra trevlig sån idag med Stora A där vi avhandlade konst, foto, litteratur med mera. Och så åt vi fisk. Den fick min mage att… bubbla…

Fisklunch med Stora A idag och trevliga samtalsämnen till den.

Vidare jobbade jag en aning också. Bland annat skrev jag en text om en person med anknytning till universitetet. Jag hade inte fått några direktiv, så jag chansade på längd och innehåll (allmänt). Och så gjorde en del andra saker också givetvis.

∼ ♦ ∼

På Tjugondedag Knut kastas granen ut…

Min lille gran innan den kastades ut.

Det sägs ju att granen kastas ut på Tjugondedag Knut. Och så skedde tyvärr även här när jag kom hem från jobbet. Det var så synd och ledsamt, för min lille gran var så fin med sin silverstjärna i topp med mera. Den hade fått skott dessutom. Hade jag haft en trädgård skulle jag ha sparat granen och satt ner den där sen för att kanske få den att slå rot. Men jag har bara en enormt snöig balkong som jag inte ens kan komma ut på. Granen ersattes av lyktan som jag inte har tänt en enda gång sen jag flyttade hit. Dumt, för den är ganska mysig.

Min lille gran var också mysig att ha som sällskap under julen. Tänk att en liten gröngöling kan sprida sån glädje i ett hem! En stor gran hade jag aldrig orkat släpa hem ensam, inte heller slänga sen. Den här var perfekt.

Hej då granen!

Lyktan får stå på lilla piedestalen så länge.

Det blev ett besök i soprummet och en promenad med vattenkannan innan jag rostade några mackor till kvällsmat. Jag hade ju ätit en rejäl lunch och rostat bröd räckte bra.

Rostade mackor med Hopptisarna och Maestro till kvällsmat.

Ner till och upp från soprummet tog jag hissen idag, för nu har jag gått så mycket att jag har jätteont i vänsterfoten och nästan som träningsvärk i benen. I skrivande stund har jag faktiskt gått nästan 11 000 steg… Därför blir det rumpan ner i fåtöljen nu och Toffelfötterna upp på fotpallen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det redan onsdag och när jag kommer hem på kvällen har jag klarat av mer än halva arbetsveckan. Jag ska försöka ta mig till jobbet torsdag och fredag om inte fotjäveln gör för ont.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.