OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, nån bal på slottet blev det inte…

Men vintern är här på riktigt: det snöade i natt. Vi har inte haft så mycket av den varan här i Uppsala. Och än så länge är det fortfarande inte mycket. Snön täcker marken och det var sju minusgrader när jag vaknade i morse. Jag tänkte att jag då med gott samvete (?) kunde stanna inne hela dan i värmen. Så blev det inte. Ibland överraskar jag mig själv.

Det hade snöat i natt…

Det var inte mycket kvar i De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel. Men jag har haft lite svårt att läsa koncentrerat trots att jag gillade boken. Några nätter har jag sovit hyfsat. I natt var det tyvärr inte nån sån natt. Jag har ältat att jag inte mindes en sak. Funderat på varför. Kanske för att jag vill lägga det bakom mig eller för att det inte längre spelar nån roll. Eller så har jag blivit glömsk. Ibland ältar jag jobbiga händelser så mycket och länge att jag tappar koll på tiden. Plötsligt har det gått ett par år. Ja ja… I morse funderade jag lite till, men jag läste också och drack kaffe på sängen.

Funderingar…

…och kaffe på sängen.

∼ ♦ ∼

Klarar alla aftnar ensam

Sista dan 2025. Men det är bara en av årets alla aftnar. Om jag håller mig ensam på påskafton nästa år klarar jag alla aftnar ensam. Nu har jag klarat en midsommarafton, två julaftnar (två hela jular, faktiskt) och snart två nyårsaftnar ensam. Jag har inte gått under för det. Jag är tacksam för att jag har tak över huvudet, värme, vatten, god mat och dryck… Och så mina böcker. Till frukosten läste jag lite till medan jag slevade i mig kall fil och varmt rostat bröd med pastej. Ja, pastejen måste ätas upp före lördag. Jag köpte den till jul och öppnade den inte förrän idag.

Frukost med kall fil, varmt rostat bröd, Hopptisarna och fruntimren på Grand.

Bokbyte från en bok om fenomenala fruntimmer till en bok av ett fenomenalt fruntimmer.

Sen ringde jag nån som blev ensam en nyårsafton för några år sen. Det var gott att veta att personen inte skulle vara ensam i kväll. Och jag fick OK på att inte behöva ta nån promenad idag. Så efter samtalet läste jag ut boken om de fenomenala fruntimren. Bokbytet gick till en av de två sista böckerna jag köpte i år, en bok som är skriven av ett fenomenalt fruntimmer i Motala.

Emelie Schepp, så begåvad och driftig, föddes den hösten när jag började sista året på gymnasiet. Så nej. Vi har aldrig träffats, jag lämnade Metropolen Byhålan året därpå för Brighton. (Jag var myndig, Emelie Schepp fortfarande en bebis.) Tanken har funnits att flytta tillbaka dit när jag går i pension, för här i Uppsala finns inget som håller mig kvar förutom just jobbet. Men vad finns det för mig i Motala? Mormors och morfars och pappas och mammas gravar. Man kan inte umgås med de döda. Jag skulle var precis lika ensam där som här. Så jag stannar – tills jag kommer på nåt bättre. Eller dör. Då hoppas jag att nån stoppar ner mig i Motalagraven. Men inte ens säker på det kan jag vara.

∼ ♦ ∼

Vinterpromenad

Jag tog en dusch och kände mig så pass pigg att jag bestämde mig för en vinterpromenad trots allt. Nere i entrén träffade jag en granne och kollega som varit ute och som lovade att även om termometrarna visade lägre temperatur idag kändes det inte lika kallt som igår. H*n hade rätt. Dessutom hade jag en av mina dunjackor på mig och under den såväl tischa som tröja. Jag frös inte. Och det var inte halt. Men jag gick bara 1,5 kilometer idag. Ändå är jag nöjd att jag tog mig ut. Jag fick ljus på mig, jag rörde på mig och jag fördrev lite tid.

På vinterpromenad…

…genom snöig Höganäspark.

Avtryck från nån.

Snöigt vid tunnelbygget på S:t Olofsgatan.

Foten gjorde inte så ont idag. Däremot har jag blött lite här och var. Jag skulle kanske ha varit försiktigare med tyngre lyft…

∼ ♦ ∼

Nyårsmiddag

Så småningom blev det dags för nyårsmiddag. Jag hade bara köpt lite grejs, tänkte inte göra nån big deal av det hela. Men så blev jag lite väldigt glad för Biografmaskinisten hörde av sig. Vi ska preliminärt ses och äta middag på lokal nästa vecka. Husse hörde också av sig och undrade om Baldur kan vara hos mig en stund när han, Husse, alltså, handlar. Självklart! Anna och jag utväxlade nyårshälsningar liksom ett par fina arbetskamrater. En del av detta skedde medan jag åt eller mellan rätterna.

Baldur firar nyår på landet med Husse.

Jag inledde med en silltallrik och till den Fuller’s Old Winter Ale och en snaps. Det gav mig mod att göra det jag fruktat mest i kväll: öppna en flaska bubbel! Men jag kollade en instruktionsfilm på YouTube och det gick jättebra att öppna spumanten. Till den åt jag en massa laxgodis. Det såg ut som en godisbricka när det var upplagt. En liten paus blev det därefter innan jag skalade de rökta räkorna. Dessa la jag på rostat bröd med limeaioli. Jag plockade undan och diskade samt gick ut med räkskal och matrester innan jag slog mig ner i fåtöljen för att äta dessert – kladdkaka med grädde och hallon – och invänta tolvslaget.

Jag lyckades öppna den här spumanten.

Silltallrik till förrätt inklusive snaps för mod!

Godisfat med laxsaker.

Rökta räkor.

Nyårsbuketten.

Huvudrätten var laxig.

Och räkig.

Dessert intogs med kaffe i vardagsrummet.

Kladdkaka med grädde och hallon från Slottsträdgården.

Kära dagbok och alla snälla som läser här…
Jag önskar er ett riktigt gott slut på 2025
och ett gott nytt 2026-år!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Nej, livet är inte bara svart eller vitt. Jag har inte varit ensam, jag har ju min fina, färggranna nyårsbukett. Ytterligare bara en afton har snart passerat. I morrn är en ny dag och ett nytt år. Då ska jag städa mitt kök.

Färg i mitt liv.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.