OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, en vanlig måndag…
Måndagslyx.
December och året 2025 går mot sitt slut. Och nej. I år har jag inte skrivit vare sig nån årskrönika eller nån sammanfattning av bästa och sämsta per månad. Jag har inte orkat, helt enkelt. Du finns ju här, kära dagbok, helt öppen, för vem som helst att läsa när som helst om vilka månader – och dar – som helst. Även om jag blir trött på snokare ibland och inte förstår varför de tycker att mitt liv är intressant, så är i vart fall alla andra som är trevliga och inte försöker gömma sig välkomna att läsa.
Men än så länge återstår ett par dar av det gamla året. Och vilken lyx det var att den här dan, en vanlig måndag, få vakna tidigt, visserligen, men kunna läsa och avnjuta kaffe på sängen i typ en hel timme! I morse kom jag igång ordentligt med läsningen av min andra julklappsbok, De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel.
Sen fick jag dock sätta fart för Tricky Dick hörde av sig och undrade om jag kunde ta emot hembesök för att åtgärda stoppet i mitt handfat. Jo men hemma var jag ju och tio minuter fick jag på mig. Jag klev ur sängen, slängde på mig nåt, började damma (!) – och blev inte ett dugg stressad. Hjärtat slog lugnt. Inget haveri på nåt vis. Jag vill ju testa hur mycket jag fixar, vilken stressnivå jag kan lägga mig på utan att det blir negativt. Och det här gick bra – såväl stresstestet som Tricky Dicks arbetsinsats. Vattnet rinner nu undan.
Jag har dammat.
∼ ♦ ∼
Dagsplaner
Skoningslös och avslöjande ibland, hjälper mig att se missar andra gånger.
Två saker hade jag planerat in för den här måndagen. (Ja jag hoppades ju på hjälp med handfatet, men jag visste inte om jag skulle få det.) På torsdagar brukar jag alltid gå med dammvippan. Förra torsdagen var det juldagen, så då gav jag mig ledigt. Idag behövde jag damma. Jag påbörjade före och avslutade efter hembesöket. Då steg solen upp över hustaken och jag kunde se var jag hade missat med vippan… Nej, jag blir inte missnöjd, det är faktiskt jättesvårt att se om det inte är tillräckligt ljust. Solen kan dock vara skoningslös. De här dagarna när jag inte orkar eller mår så bra känns den just så. Skoningslös. Avslöjar alla skavanker. Men jag bryr mig allt mindre, för det finns inte många som kommer hit och ser nåt. Mer än Tricky Dick, idag, dårå och några till som inte heller bryr sig nämnvärt (tror jag…).
Dagens andra plan var att ta en promenad ner på stan för ett ärende. Jag har inte varit på stan sen… jaa, typ november. (Jag räknar inte att jag måste gå igenom stan till och från jobbet. Då strosar jag inte omkring på stan.) Solen lyste rart, men jag noterade också att det fortfarande blåser. Annars måste jag säga att Uppsala var ganska förskonat från Johannes. Det blåste en del på lördagen, men jag märkte inget annat direkt på kvällen, jag var ju inomhus. Däremot noterade jag att dumdristiga människor gav sig ut på vägarna trots alla varningar. Om man inte måste ut, varför gör man det???
Innan jag traskade iväg behövde jag duscha och äta frukost. Risgrynsgröt och mackor blev det även idag. Magen tackar för bidraget. Jag bestämde mig också för att äta mat till middag i kväll, inte chips och ostbågar med öl eller ost och kex och rödvin.
Grötfukost med Hopptisarna och fenomenala fruntimmer idag igen!
∼ ♦ ∼
Stadsbesök och bästa Nina
Ja det ska vara ett d i rubriken, för jag besökte en stad, inte en stat. Jag traskade ner på stan. Det var tyst när jag gick. Jag flåsade nämligen inte! (Däremot kände jag av hälsporren, fast jag skrek inte för det.) Men sen blev det livat… Nja, gå på stan är inte min grej. Idag hade jag dock ett ärende, förutom att jag behövde ut och röra på mig. Det blev totalt 3,6 kilometer jag gick. Det såg väldigt rart ut med sol och blå himmel, men vinden var kall.
Jag besökte bara en enda affär, Akademibokhandeln, och jag köpte ingen bok!!! Det är inte den billigaste bokhandeln, nämligen. (Dessutom har det aviserats att det kommer ett bokpaket hit med brevbäraren i morrn.) Jag hade emellertid ett presentkort som jag fick i julklapp av Annas snälla mamma. Det räckte inte riktigt till mitt köp, fast jag behövde bara lägga till 29 spänn. Efter avklarat ärende gick jag ytterligare en sväng på gågatan, men tappade lusten på grund av vilda barn som antingen skrekpratade och/eller sprang omkring.
Vad jag köpte? En väggalmanacka till köket för 2026 av bästa Nina Hemmingsson. Hennes bilder säger… allt. För övrigt har hennes pappa och jag jobbat inom samma organisation. Jag mötte Lassie, du vet… Pappan var också bra, fast på ett annat sätt än dottern.
Efter stadsbesöket vilade jag mig genom att betala några räkningar och skriva in aktiviteter och bemärkelsedagar i min nya väggalmanacka. Det senare gick väldigt snabbt. Det är inte många födelsedagar jag behöver komma ihåg längre. Jag skrev in min egen plus mina två namnsdagar, för säkerhets skull. Jag glömmer ju bort saker, har jag insett. Till exempel att jag har chattat med en arbetskamrat och skickat över filer i direktmeddelanden i en sociala medier-kanal… (Pinsamt att jag glömde!)
Sen tog jag fram två lådor makaroner ur frysen för att tina till middag – så att jag inte glömmer det där med mat idag…
Frysta makaroner på tining.
∼ ♦ ∼
Matbestyr
Jo men jag använde en del av eftermiddagen till att läsa. Idag kunde jag njuta av det, verkligen koppla av. Så i afton blir det en fortsättning. Boken är bra och spännande fast inte spännande som en kriminalroman utan på ett annat sätt.
Sen lagade jag då mat. Det vill säga… jag micrade makaronerna jag tinat från frysen och stekte på kycklingbullarna i stekpannan. Middagen blev förvånansvärt god. Kycklingbullarna smakade inte mycket och dessutom var de lite kalla inuti, men det blev ingen äcklig middag. Stark senap och ketchup gillar jag ju och dessa kan dölja det mesta…
Makaroner och kycklingbullar till måndagsmiddag.
Efter maten skrev jag en handlingslapp. I morrn ska jag nämligen handla mat till nyår plus lite annat. Vidare ska jag införskaffa en nyårsbukett, för idag slängde jag alla tre hyacinterna. Så då har jag en plan för morgondagen också. För även om vädret håller på att bli sämre – kallare, det blåser mer nu igen och det ska komma snöblandat regn – behöver jag ge mig ut och gå.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Jag fick en oväntad julklapp och jag vill också ge givaren nåt. Nu håller jag på att försöka få tag i OD:s vinterkonsertbiljetter till min vän och mig för en måndagskväll i januari, nåt jag tidigare blev erbjuden av min hyresvärd Uppsala Akademiförvaltning. Det vore så kul att gå och extra kul med sällskap. Tänk att jag har bott i Uppsala i över 43 år utan att besöka en enda konsert med OD. Ska det bli den första nu? Finns det biljetter kvar? To be continued…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 