OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, nej, jag är inte jättebra på livet…
Det är svårt att leva. När världen är liten, när tillvaron har krympt… och inte ens att äta och dricka är ”kul”… Efter alla timmar vid matbordet igår kväll hade jag bestämt mig för att inte planera nån middag till idag. Så fick jag se vad som händer. I morse vaknade jag vid sex-tiden och hade jätteont i magen. Det spelar liksom ingen roll vad jag äter, jag får ont av allt. Inget smakar gott, det mesta smakar… inte gott. Jag har försökt att äta sånt jag vet att jag gillar, både nyttigt och onyttigt. Äh, det är bara deprimerande.
Avslutade min julhelg med de tre sista avsnitten av Norra distriktet igår kväll. Ganska deprimerande serie den också, även om den ska vara lite rolig och lättsam. (När är finska serier det?).
Finskt sevärt, men lite deprimerande, på SvT Play.
∼ ♦ ∼
Sitter och glor
Tidig start med första julklappsboken och kaffe på sängen.
Det är svårt att gå vidare, svårt att leva när inget finns att leva för. Ge mig ett skäl, kära dagbok. Ge mig ett enda skäl! Jag har försökt efter Ingreppet och under julen att ta mig i kragen, att existera, att njuta av att jag åtminstone har ett hjärta som tycks uppföra sig normalt. Men det hjälper inte. När närmaste familjen är trägubbar, ett kvinnohuvud i gips och en gammal nalle blir inte utbytet av tankar så stort. Att läsa fångar mig allt kortare stunder, tyvärr. För det mesta sitter jag bara och glor. Men jag inledde lördagen med att läsa julklappsbok och dricka kaffe på sängen vid sju-tiden. Då hade magen slutat göra så ont. Hembiträdets hemlighet är en både lättsam och tung thriller. Jag gillar den!
Jag tog en dusch när jag inte längre kunde ligga kvar i sängen. Efter det startade jag en maskin tvätt. Vidare har jag rivit ur gästsängen för att tvätta lakan. Hit ska inte komma några gäster, men jag kanske behöver ligga i lilla sängen de nätter närheten till en toalett är väsentlig. (Jag vill verkligen sluta med mina mediciner. Vissa biverkningar…) Risgrynsgröt är nåt som funkar, märkligt nog. Ljummen gröt lägger sig som mjuk bomull i magen och för en stund gör det inte ont. En stund. Sen hugger det till igen.
Grötfrukost med mina trägubbar och Hembiträdet.
∼ ♦ ∼
Dagsutflykter och handlingskraft
Ensam kvar…
Hon som alltid tar sig i kragen gjorde så även idag. Solen tittade fram, men framåt kvällen ska det blåsa upp. Idag behövde bilen komma ut ur garaget, så det fick bli en åktur efter gröten, när tvätten var hängd och stoppet i handfatet i badrummet felanmält (har försökt rensa). Jag börjar allt mer fundera på att sälja bilen. Den ger mig ingen glädje längre, bara måsten (ut och köra för att batteriet inte ska ladda ur) och kostnader (tanka och service). Hur kul tror du att det är, kära dagbok, att göra utflykter i Uppsala med omnejd ensam? Vart skulle jag annars åka..? Och med vem? En trägubbe? Jag är ju ensam kvar precis som den halvrackiga blomman här intill, den enda återstående, knappt levande från buketten från jobbet.
Men jag åkte den sväng, lite långsamt, lite fort. Det var inte halt där jag körde. Däremot var solen så stark att den bländade. Än så länge blåste det inte i alla fall.
Bilen fick återvända till garaget. Jag gick upp fyra trappor för att hämta min ryggsäck eftersom jag tänkte handla. Men först blev det en promenad åt ett håll jag inte går så ofta. Jag fortsatte Botvidsgatan fram och vek av på Hjalmar Brantingsgatan.
Där hade Lotta öppet på Uppsala Antik & Vintage så jag slank in för att titta. Men se Lotta har ett gott färgminne och plockade fram fyra Höganäs Collection-skålar i celadon. Jag slog till! Inte för att jag har en sån stor familj, utan för att jag äter mycket flytande – gröt, fil och soppor. Fler skålar innebär att jag kan dröja med att diska. Gröt och fil köpte jag förresten mer av på Korgtassen, där jag pep in innan jag gick hem. Lite annat följde också med hem. Till kvällen köpte jag två ostar. Kanske att de smakar så att jag kan äta dem? I vart fall fick jag en pratstund med en av de trevliga i personalen från delidisken. Hon lovade att det finns nåt gott för mig att köpa till nyår.
Nästa utflykt gick till soffan för en stunds eftermiddagsvila. Tro det eller ej, men jag gick över tre kilometer idag också, inklusive två gånger nerför och uppför trapporna här hemma. Och i stället för att eftermiddagsfika åt jag julgodis (och fick ont i magen). Sen nätshoppade jag ett par böcker, Lockfågeln och Alter ego, som jag hade hoppats att få för recension, men icke. Fick inte ens svar från förlaget på min förfrågan via mejl, trots att jag recenserat böcker i en av serierna tidigare. Lite Ganska mycket dåligt, Norstedts, fast ingen skugga på författaren.
∼ ♦ ∼
Hurra för vin och ost!
Ostbricka med fyra ostar, kex och barolo i glaset tillsammans med Hopptisarna och Hembiträdet. Änglaspelet tände jag bara för att få lite bakgrundsljus.
Jag vilade på soffan i princip hela eftermiddagen. Läste lite, slumrade, kopplade av. Sen dukade jag fram en ostbricka med fyra sorters ost: cheddar (Snowdonia), en krämig, mogen Brie, S:t Agur och en holländsk blåmögelsot. Och tänk! Ostarna slank ner så fint (ja inte allt på brickan, förstås och lite svårt att svälja har jag fortfarande) tillsammans med två glas av den nästan tioåriga barolon (länken går till en senare årgång!). Jag är mätt, nöjd och mår bara lite illa.
Det kan hända att jag läser lite till i kväll, men jag ska också se säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet 2026: Lotta Engbergs dag. Det brukar vara en givande serie. En stunds underhållning.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Det är söndag i morrn. Om jag orkar tar jag bilen för att göra ett par lite mer akuta inköp. Annars blir det en lugn dag. Ifall jag får uppleva den. Jag är ju inte så jättebra på att leva…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 