OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, inte för att jag hade några paket att slå in och sitta uppe för…

Lite uppesittarkväll blev det här på Saint Ollie i alla fall. TV:n stod på, men det var inte ett skit jag ville se. Jag kände bara att jag behövde höra mänskliga röster. Igår pratade jag inte med nån.

Min lilla uppesittarkväll bestod av att jag öppnade en flaska snart tioårig barolo och serverade mig ett glas till en ostassiett. Vinet hade jag druckit en annan årgång, 2017, av tidigare och gett högsta omdöme. Nu drack jag 2016 års vin. Strävt och fylligt, men… Nää, min smak är totalt off. Jag provsmakade också julgodiset – man måste ju kvalitetssäkra – men inte heller det smakade som det brukar. Hmmm… Bra förutsättningar för att gå ner i vikt…

Jag öppnade en flaska barolo av årgång 2016…

…till en ostassiett,

Kvalitetssäkring pågår!

Jag gick sent i säng, hängde upp min julstrumpa på handtaget till sovrumsdörren och sov asdåligt i natt.

Min julstrumpa som är nästan 60 år.

∼ ♦ ∼

Engelskt och finskt i blandning med svenskt

Finska tomten hänger på trista dörren till klädkammaren.

Nej då, det låg inget paket i julstrumpan i morse. Senast det gjorde det var jag ju sambo. Att överraska sig själv med en julklapp är inte riktigt samma sak. Strumpan får i alla fall sitta uppe, för enligt engelsk tradition kommer tomten i natt och lämnar nåt till juldagens morgon. Vi får väl se om jag har varit snäll. (Troligen inte.)

I stället för att öppna julklappar läste jag Dödsboet och drack kaffe i julröd senapsmugg dagen till ära.

Jag har det engelska i mina gener via min pappas farmor Mabel. Strumpan fick jag av farfar Mansfield och den är snart 60 bast. Finskt har jag också i mina gener, från farmor Nadjas sida. Därför satte jag upp vepan med den finske tomten (kommer lustigt nog från helsvenska mormor Svea och morfar Harald) på trista dörren till klädkammaren.

Och så såg jag julfreden utlysas i Åbo via SvT. Men innan dess åt jag risgrynsgröt och kalkonmackor, en svensk tradition som Anna förde in i mitt liv.

Julaftonsstart med Dödsboet och kaffe ur julröd före detta senapsmugg.

Julaftonsfrukost med kalkon på julvört och risgrynsgröt.

Julfreden utlystes även i år i Åbo.

∼ ♦ ∼

Inte exakt ensam

Det kom en hälsning från Husse och kung Baldur.

Tro nu inte att jag är ensam. Det är jag, men inte exakt… Igår kväll hörde jag från L som väntar på att få bjuda mig på middag i London där han bor. I morse kom en hälsning från Husse som är och hälsar på sin son (hurra, tycker jag!). Baldur är hos sin uppfödare, men jag fick ett fint foto.

Efter lunch ringde Anna och önskade god jul. Det kändes extra gott även om jag hörde att hon var både trött och lite stressad efter en julafton på jobbet som nu ska följas av en julafton med familjefest i hemmet.

Själv firar jag… själv. Men exakt ensam är jag inte. Jag har julklappar och min lille gran, king James, som fortfarande vaktar två oöppnade chokladaskar, Påskliljan iklädd sin sedvanliga tomteluva samt tomtarna och bockarna vid morfar Haralds röda kälke som står i hallen.

Mina julklappar och min lille gran i julaftonssol.

King James har koll på chokladaskarna.

Bockarna och tomtarna väntar på snö vid den röda kälken i hallen.

Påskliljan är julpyntad i luva.

∼ ♦ ∼

Ägg, lax och solskenspromenad

Solen sken så rart och då blev det enklare att ta en promenad. Men först fixade jag ägghalvor och lax. Skönt att ha det gjort så att jag bara kan värma Jansson, steka kalkonbullar och -prinskorv och koka potatis sen. Det är ju bara jag som är mänska här och ska äta, vilket gör att jag inte har några tider att passa, jag kan gå omkring i pyjamas och jag kan äta när jag vill. Några fördelar ska väl ensamheten ändå ge.

Promenaden var skön, men lite kall. Jag gick upp på höjden i Höganäsparken. Där har de tyvärr gjort ytterligare en lekplats i stället för att kanske ha bänkar och bord, en grillplats?, för vuxna. Trist. Positivt var dock att hjärtat skötte sig och slog som det skulle, stigningen till trots. Givetvis tog jag trapporna hemma, både nerför och uppför. Det blev inte riktigt två kilometers promenad idag, men nästan. Jag kände tyvärr av hälsporren.

Ägghalvor, kallrökt och gravad lax är upplagt (och ställdes i kylen).

Sol över hustaken på Väderkvarnsgatan.

Jag äntrade höjden i Höganäsparken. Tyvärr har de byggt ytterligare en lekplats där. (Finns en nedanför också.)

Bäst att skynda hem innan solen går ner.

∼ ♦ ∼

Vila och Kalle

Jag blev mycket trött igen och med en lite ond mage fick jag vila en stund innan det var dags att se årets julvärd och Disneys jul på SvT. Siw Malmkvist tände och blåste ljuset, men klarade galant det hela. Disneyfilmerna var… rätt OK att ha i bakgrunden. Jag var inte så fokuserad, faktiskt. De spelade mindre roll än de tidigare har gjort. Allt är inte som det alltid har varit, det blir det aldrig mer.

Siw Malmkvist var årets julvärd.

Dags för Disney.

Benjamin Syrsa är min favorit.

Bästa filmen är Tomtens verkstad.

∼ ♦ ∼

Mat och dryck

Äntligen dags för julmat! Och eftersom jag var ensam kunde jag bara ha sånt jag ville ha att äta. Vidare kunde jag äta i pyjamas och jag behövde inte tänka på bordsskicket. Tanken är att maten ska räcka alla tre juldagar. Det lär den göra… Jag tog två portioner, åt långsamt i över två timmar, drack en mumma och tre snapsar. Slängde bara lite mat. Och diskade efteråt. Nu ska jag vila innan det är dags för midnattsmässan från Rom. Det kan bli en calvados senare också.

Sillbordet.

Första portionen…

…och ostarna.

Andra portionen (mest varmt).

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Julklapparna öppnar jag senare. Kan bli nåt att berätta om i morrn…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.