OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, förberedelser…

Ett visst mått av förberedelser krävs för julfirande. Men i år känner jag, just nu, att det är väldigt skönt att vara ensam. Jag kör på i min takt. Ledorden är 

”Stressa inte!

En långsam och bra start på dan med läsning och kaffe på sängen.

Min hjärna mår bra av att ha en del… utmaningar och saker att ägna sig åt. Min kropp mår bäst av att ta det lugnt. Jag vilar ofta. Än så länge – ta i trä! – tycks hjärtat arbeta lugnt och metodiskt. Ibland kan jag uppfatta en viss oroande aktivitet i det. Men då stannar jag upp, tar några djupa andetag och tänker på att det faktiskt är ”ny-fixat”. Och eftersom kardiologen var inne i hjärtat och rotade och retade kan det bli så att jag får flimmerattacker. Förhoppningsvis är de små och korta. Fast det klart att jag vill vara utan dem. Uppenbarligen handlar hjärtsjukdomar och -behandlingar om att ha tålamod, men också att i grunden ändra vissa levnadsmönster. Det är inga lätta ting för mig, kan jag meddela. Som jag tidigare nämnt är jag en dålig patient – pipplig, pjoltig och otålig. Att ändra sitt sätt att vara när en är 63 år är… jävligt svårt. Därför inledde jag den här lediga dan på mitt bästa sätt: med läsning och kaffe på sängen. På ett ögonblick går mot sitt slut och nu är det spännande som fan! Men det är också en långsam och bra start på dan för mig.

∼ ♦ ∼

Gotter och griljering

Redan igår kväll gjorde jag nåt som kan uppfattas som vågat: jag hällde upp julgodis i skålar och ställde fram på drinkvagnen. Men jag gjorde det sent och jag provsmakade bara tre godissorter: en skumtomte, en knäck och en mintchokladkaramell. Samtliga är köpes. På vagnen finns även Rollokolor, Wienernougat, ischoklad och Annas hemkokta chokladkolor. Och två chokladaskar som James får hålla i tills vidare. Nej, de är inte öppnade. Men frågan är hur det går i kväll och om jag har karaktär att vara tillräckligt ståndaktig att låta bli att gräva i skålarna. Jag ska dock erkänna att jag har ätit choklad i veckan och det smakade inte gott. Efter Ingreppet har jag tappat lite aptit, men även smak. Jag tycker att många saker smakar… konstigt. Och choklad smakade… inget särskilt. Fast det gjorde inte rödvin heller. To be continued…

Julgodiset är serverat.

James håller chokladaskarna.

Huvudpunkten på dagens agenda tog jag tag i på förmiddagen: att griljera kalkonen. Willys säljer förkokt kalkon som jag köper och griljerar i ugnen som skinka. Det har jag gjort i många år nu. Till och med mamma gillade det, så de sista åren köpte vi ingen skinka till henne utan hon åt av min pippi.

Ett år skulle mamma griljera kalkonen medan jag var iväg för att lämna julklappar till Anna och barnen. Det visade sig sen att mamma hade glömt att ta bort nätet om fågeln innan hon penslade och griljerade den i ugnen. Lite knepigt att göra efteråt, men det gick. Det blev därefter ett internt skämt att fråga om man kommit ihåg att ta bort nätet. Det kom jag ihåg i år utan att bli påmind av mamma. Däremot fick jag söka vägledning vad gäller ingredienserna i griljeringen. Jag stämde av med Vår kokbok och även receptet på kalkonförpackningen. Sen gjorde jag nånting där emellan. Kalkonen blev perfekt!

Vår kokbok konsulterades angående ingredienserna.

Måtten jämfördes med receptet på förpackningen.

En passande form och en kalkonpinne till servering.

Inne i ugnen.

Perfekt!

Och medan kalkonen svalnade skrev jag det här. Då hade solen försvunnit och dan var rätt mulen.

∼ ♦ ∼

Energipåfyllning

Disk, dusch och bäddning och därefter energipåfyllning via frukost. Nej, nån kalkonmacka blir det inte förrän i kväll. Då ska det provsmakas. Tisdagsfrukosten var väldigt ordinär.

Ordinär frukost med Hopptisarna.

Pudersnö eller kokosflingor på marken?

En annan punkt på dagens agenda, egentligen mer viktig än griljeringen, var att ta en promenad. Solen tittade bara fram som hastigast, men det var ganska ljust. Och kallt! Inte så att det direkt hade snöat. Det var mer som pudersnö, nästan likt kokosflingor, på marken. Jag hade inget mål idag. Det kan jag inte ha varje gång jag går ut. Ett mål i sig är ju att jag går ut. Det blev strax över två kilometer inklusive trappa ner och trappa upp här hemma. Annars gick jag mest plant trots att jag blev lite sugen på att testa en stigning i Höganäsparken. En illvrålande unge fick mig dock att avstå. Undras om den är kompis med ungen ovanpå som tycks ha springtävlingar iförd träskor morgon och kväll (och ibland mitt på dan, för all del). Men man vågar inte säga nåt, det är ju barn, maj gadd!.. <== ironi

Höganäsparken utan illvrålande barn på bilden.

Ljus himmel.

En sån där pålningsmaskin som låter helvete.

Tunneln vid S:t Olofsgatan. NEJ! Jag gick inte in på Butiken på hörnet!

I vart fall kände jag mig mycket nöjd med promenaden. Jag blev lite yr och illamåendet kom tillbaka. Kanhända beror det på blodtrycket. Men jag tyckte att jag kunde vila mig en stund på soffan. Då kom en julhälsning per sms från min syssling H. Den blev jag väldigt glad för.

∼ ♦ ∼

Vila och bokbyte

Resten av eftermiddagen blev perfekt den också. Jag vilade lite. Därefter behövde jag fylla på med fika och mumsade pepparkakor och chefens saffransskorpor till mitt uppvärmda kaffe.

Eftermiddagsfika med asspännande bok, pepparkakor och chefens saffransskorpor.

Och så läste jag. Boken blev asspännande och plötsligt var den utläst. Bokbytet gick från en bok om AI och kalla fall till en bok om en kriminaltekniker och ett kallt fall.

Bokbyte från en bok om AI och kalla fall till en bok om en kriminaltekniker och ett kallt fall.

∼ ♦ ∼

Givetvis avsmakning

Kvällens middag bestod av resterna av skogssvampsoppan från igår. Inget upphetsande, kan tyckas. Men… givetvis skulle kalkonen avsmakas. (Det blev även en ostmacka, fast inte med gräddost utan med cheddar.) Den var fenomenalt god, kallen!

Tisdagsmiddag med avsmakning.

Kalkonen var fenomenalt god!

Och sen skulle resten av kvällens timmar fördrivas…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det finns en plan för julafton så att gråt kan undvikas.

I morrn är det julafton. Jag är bättre rustad att möta andra julen ensam efter alla svek och förluster. För dagen finns en plan. Följer jag den i stället för att håglöst förgäves vänta på att nån ska höra av sig känns det bättre. Förmiddagen ska innehålla gröt, kalkonmacka och julfred i Åbo eventuellt följt av en promenad och vila. På eftermiddagen ska jag försöka att finna ro nog att se Kalle Anka utan att gråta ögona ur mig och därefter äta julmiddag. Min julaftons kväll inleds efter middagsröj och disk. Den fortsätter med att öppna julklappar och avslutas med midnattsmässa från Rom. Eventuella avvikelser från planen ser jag som positiva överraskningar, men jag har inga förväntningar. Då kan jag inte bli besviken.

Jag tar det lugnt. Min puls idag framåt kvällen var jämn och fin och låg på 69.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.