OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det går, allting måste gå…

Grymt blåmärkt på handen efter ett försök att trycka in en infart.

…men nätterna är svåra. Jag sover dåligt för jag har ont i bröstkorgen och jag har svårt att andas. Sen mår jag illa nästan hela tiden också och idag har jag haft väldigt ont i magen. Som jag önskar att jag hade en fungerande reclinerfåtölj. Nu har jag inte det utan en trasig samt en reservdel som jag lika bra kan stoppa upp i arslet. Men vem vet. Jag kanske köper mig en ny fåtölj när jag mår bättre. Vidare är jag grymt blåmärkt, bland annat på högerhanden och givetvis i ljumsken. Jag besparar dig bilden på ljumsken, kära dagbok, för jag svimmar nästan själv när jag ser den. (Där finns eksem efter plåsterklistret också, men eftersom jag har ett hål, ett sår, vågar jag inte gnussa.) Du får se handen.

När man inte kan sova kan man läsa. Kaffet fixade jag förstås inte i natt utan vid åttatiden.

Det jobbigaste nattetid är andningen, alltså. Jag har svårt att hitta en sovställning som funkar. Efter tre timmars sömn vaknade jag och var vaken nästan lika länge (låg och läste Våroffer) innan jag somnade och sov ett par timmar till. Det är tur att jag har sjukskrivit mig, arbete hade inte varit att tänka på. Det enda jag har gjort jobbmässigt är att jag har ansökt om läkemedelsersättning idag, en lagom aktivitet. Men enklare och smidigare är det fan i mig inte, det ska HR-avdelningen inte påstå. För även om jag bifogar ett utdrag i PDF måste jag fylla i varje post jag vill ha ersättning för. Nu hade jag frikort större delen av året, så min egenavgift låg på bara strax under 800 spänn, vilket i ersättning ger mig runt en femhundring.

Nåja, jag pysslade lite med det och fick tiden att gå. Allt jag orkar göra ger mig själv pluspoäng.

∼ ♦ ∼

Julfint med tre ordinarie vise män och tre vice vise män

Nåt julfirande att tala om blir det inte här. Inte fan firar man ensam. Fast hade jag inte varit sjuk kunde jag ha haft en one-woman-ringdans hallen-köket-vardagsrummet. Så roligt ska jag emellertid inte ha. Julen är en ingen glädjehögtid för mig, snarare sorglig. Men lite julfint ville jag ändå göra. Före Ingreppet hade jag tagit fram jullådorna och ställt på gästsängen, för efter Ingreppet får jag inte bära tungt. Nu kunde jag enkelt plocka upp det jag ville ställa fram, med mellanlandning på strykbrädan.

”Ful får en va, men inte dum

enligt ett annat av våra talesätt i familjen, den familj som upphörde att existera 2016 med mammas bortgång. En person kan ju inte utgöra en familj. Men mammas änglasamling ville jag ställa fram och det är inga tunga saker. Samlingen tronar på ekbyffén och bakom den krubban med de sex vise männen. Kanske är det tre ordinarie vise män och tre vice vise män… Sen ställde jag fram några tomtar och fina ljus också.

Mammas änglasamling på ekbyffén…

…och bakom den krubban med de sex vise männen.

Trätomtarna jag fick av mormor och morfar.

Några minitomtar.

Julgrisen har fått sällskap av gröttomten.

En fin blå ljusboll som var mammas.

Efter avslutad julmöbling tvingade jag i mig fil trots att jag mådde illa. Men jag hade bestämt mig för att ta en nypa luft och då måste man ha en grund så att inte till exempel nån yrsel skulle ställa till det.

Filfrukost trots illamående med Hopptisarna och Våroffer. Notera också att Påskliljan i bakgrunden har fått en tomteluva på sig.

∼ ♦ ∼

Promenad, minsann!

På vingliga ben gav jag mig sen ut efter dagens dusch. Jag gick först till soprummet med en lätt soppåse för att testa. Jorå, lite sisådär var det ju, men jag fixade att gå. Sen gick jag ut på Botvidsgatan. Mötte grannar där en part också var nyopererad och gåtränade med både kryckor och make till stöd. Jag har vare sig kryckor eller make, men jag klarade mig ändå trots att ljumsken protesterade en aning. Jag stannade flera gånger. Det är tryggt att veta att det är nära till Fonus, för jag svängde ner S:t Persgatan och gick Väderkvarnsgatan och sen hem till Saint Ollie. Mycket nöjd eftersom jag blev inte andfådd! Och andningen är bättre idag.

På vingliga ben…

…men jag har ju nära till Fonus.

∼ ♦ ∼

Julkort, tvätt och blommor

Innan jag tog hissen upp till lägenheten vittjade jag postboxen. Där hittade jag årets andra julkort. Fasen, om jag lever nästa år ska jag skicka julkort för jag insåg att jag blir lite glad av dem. Jag fick också en julhälsning per sms samt ett sms från en arbetskamrat.

Sen startade jag en maskin tvätt och gick och satte mig vid datorn för att fixa en del måsten såsom ansökan om läkemedelsersättning, kontaktlinsbeställning med mera. Jag påbörjade också det här inlägget. Tvätten hängde jag lite i taget eftersom det var tungt. Och så plingade det på dörren. Innan jag hann öppna hade budet från Bellis försvunnit. Kvarlämnad var en ljuvlig, nästan vårli, krya-på-dig-bukett från jobbet. Tacksam!

Julkort från I.

Paket från Bellis…

…med en ljuvlig, vårlig krya-på-dig-bukett från jobbet.

Tja du ser, kära dagbok, mitt liv är inte så händelselöst som en kan tro! I morrn ska jag ut ännu mer och lufta mig, för jag har en tid på vårdcentralen. Dit orkar jag inte gå utan det blir bil trots att jag inte får köra än. (Vem bryr sig?)

Tyvärr såg jag att jag hade blött lite i ljumsken efter promenaden. Hoppas att det bara var från eksemen och inte från såret.

∼ ♦ ∼

Smaklös middag, spännande bok och Siw

Eftermiddagen och kvällen ägnade jag mig mest åt att läsa. Hade också kontakt med ytterligare en arbetskamrat och bad henne framföra mitt tack för blommorna på morgonmötet i morrn.

Nån lust att äta hade jag inte alls, så jag tog det enklast möjliga ur frysen: ett paket ugnsrostad kyckling från Dafgård. Middagen smakade inte ett skit, men jag rostade ett par mackor till med cheddarost på för att få lite sälta. Jag behöver få krafter och det är därför jag tvingar mig att äta. Jag mådde inte heller mer illa efter maten.

Smaklös middag…

…men mysig dukning.

Kvällskaffe ska jag nu inta medan jag läser de sista sidorna i Våroffer. Boken är riktigt spännande nu i slutet. Efter det kan det bli ytterligare ett avsnitt av dokumentären om Siw Malmkvist. Igår kväll såg jag första delen av tre. Varje del är en timme lång. Så går den tiden.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag hoppas att det känns rätt och bra nu för den som har dissat mig. Det är ju lätt att strunta i nån när en har ett fotbollslag omkring sig. Men det kan komma en dag när en står ganska ensam. Den dan kom för snart ett år sen för mig. Så njut så länge det varar. Jag vet nåt som du inte vet. Allting kan gå itu, allting kan gå i tusen bitar.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.