OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en feelgoodroman jag hittade oläst i mina gömmor.

Efter en mycket tung och svart litterär upplevelse samt under ett dito tillfälle i livet behövde jag läsa nåt riktigt snällt och mesigt. I min TBR*-hylla gömde sig förvånansvärt nog en feelgoodroman, Jenny Colgans bok Den lilla bokhandeln i hamnen. Visserligen har jag läst första delen i serien – se nedan! – men feelgoodromaner är ingenting jag läser i vanliga fall. Nu var det i ovanliga fall och del två i Den lilla bokhandeln-serien är läst. Hur den ens hamnade hos mig har jag ingen som helst aning om, märkligt nog, eftersom jag alltid brukar skriva inuti böcker när och var de är införskaffade eller fådda. I den här boken fanns ingen sån notering.

Här återser läsaren Nina och några av karaktärerna från den första delen, Den lilla bokhandeln runt hörnet, men det här är annars en helt fristående del. Alltså man behöver inte ha läst del ett för att kunna hänga med. Nu är det den ensamma mamman Zoe som har det svårt ekonomiskt. Hon behöver ett jobb och en bostad för sig själv och sonen Hari, som inte pratar. Av en vän får hon ett tips om ett jobb som barnskötare i en familj i Skottland och hon och Hari lämnar London. I en sliten herrgård ska hon ta hand om tre barn åt en ensamstående pappa som inte orkar med sina ungar. Eftersom Zoe har drömt om ett liv på landet och att hon dessutom ska hjälpa Nina i bokbussen känns det perfekt. Men kan hon läka den trasiga familjen hon och Hari har kommit till?

Det här är väldigt mycket dålig ekonomi och barn. Fast som vanligt i den här typen av litteratur har huvudpersonen goda människor omkring sig, ibland i periferin. För Zoes del löser det sig till exempel hur lätt som helst med jobb och då även med bostad. Inte särskilt trovärdigt. Även om en kämpande ensam mamma skildras ganska realistiskt liksom skrikande bonusbarn som troligen har en bokstavskombo eller är lata, känns inte karaktärerna helt trovärdiga. Vidare är det pladdrigt och fullt av ovidkommande information.

Men det är…. snällt. Och snällt är vad jag behöver när jag läser den här boken. Zoe är snäll. Hon kanske tvingas att vara det gentemot sin arbetsgivares barn som samtliga tycks ha bokstavsdiagnoser precis som hennes egen son. Vilket tålamod människan har, tänker jag och känner att inte heller detta är helt realistiskt. Bonusbarn, till exempel… Nej, bokens bonusbarn är långt ifrån verklighetens. Ändå… jag vänjer mig vid det här snälla och tycker trots allt att det är ganska… mysigt.

Berättelsen haltar bitvis. Titeln på boken känns inte korrekt, för Zoe tillbringar mer tid i herrgården än i bokbussen. Översättningen har jag en del synpunkter på. Vissa engelska uttryck går inte att översätta ”rakt av” utan måste kulturanpassas. Men ändå. Lite charmigt är det.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Den lilla bokhandeln-serien:

1. Den lilla bokhandeln runt hörnet
2. Den lilla bokhandeln i hamnen (läs inlägget ovan!)
3. En evighet från dig
4. Jul i den lilla bokhandeln
5. Midnatt i den lilla bokhandeln

∼ ♦ ∼

*TBR-hylla = hylla med olästa böcker, To Be Read

Livet är kort.