OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, detta mörker…

Usch vilken mörk första dag i december! Det är nästan så att jag längtar efter snö. (Det snöar här på bloggen i alla fall.) Nästan. Jag är tacksam så länge det är barmark eftersom jag har ett enda par skor som funkar på grund av hälsporren i vänsterfoten. De är inte direkt snöanpassade.

I morse åt jag min frukost som vanligt med levande ljus. För att kunna läsa Trasdockan, en riktigt märklig roman, kan jag säga, behövde jag förstås tända kökslampan. Jag tror att såväl bokens tema som det här mörkret inte är så bra för mig. Jag får helt enkelt försöka gräva fram en feelgoodroman i mina gömmor. (Åtminstone tills nästa paket från Bokus anländer.)

Mörker…

∼ ♦ ∼

Skitkallt, men uppföljning med bra blandning

Kände mig som ett litet, litet fönster i ett stort hus…

Jag packade på mig alldeles för varma kläder, men jag vet hur det blir sen på jobbet: skitkallt. Långärmad skjorta och tröja sitter jag och jobbar i om dagarna. Ändå fryser jag. Hemma är det tischa och pyjamasbyxor när jag jobbar. I morse blev jag också överraskad av regnet. Det var hårda, isiga droppar som föll, men de föll inte så tätt och så länge. Jag klarade mig hyfsat bra till jobbet.

Vissa dar tar det tid innan en kommer igång med jobbet. I morse var det så. Jag kände mig som ett litet, litet fönster i ett stort hus. Stora A och jag pratade jobb först. Därefter var det två möten på raken. Sen skulle det fikas. Jag drack som vanligt vatten och Instagrammade. Frukten kom, jag snodde åt mig en banan. Kollade in en arbetskamrats dator och sen… Typ en timmes jobb innan jag skulle på uppföljnings- och avstämningslunch med en arbetskamrat från en annan avdelning.

Lunchen blev som alltid med den personen trevlig och en bra blandning av såväl glimtar från privatlivet till jobbsnack. Jag fick återkoppling på ett jobb jag hade gjort och sån är alltid användbar. Tyvärr tycks nåt så märkligt som avundsjuka råda lite här och var i huset där jag jobbar. Trist att man inte kan glädjas om nån annan får positiv uppmärksamhet.

Pastalunch med C, en arbetskamrat på en annan avdelning,

∼ ♦ ∼

Lever på jobbet

Sorg över mitt misslyckande.

Det känns som om det är på jobbet jag lever. Då kan till och med jag nästan tro att allt är som vanligt eller normalt. Där pratar jag med människor, jag interagerar, jag utför saker. När jag kommer hem är det bara… tyst. Tystnad råder kvällar och helger om jag inte sätter på TV:n eller musik (ytterst sällan). Det är fortfarande underligt, för jag trodde att jag skulle bli gammal, eller i vart fall äldre, tillsammans med Anna. Så blev det inte. Småprat när en kommer hem efter en arbetsdag, bara en sån sak. Nån att äta med, kvällsfika med. Nån att planera vardag och helg med, semestrar…

Sorgen är stor över detta mitt misslyckande att inte fixa att leva med nån livet ut. Jag hoppas att Anna har ett bättre liv nu än det hon hade med mig och att hon känner att valet att bryta upp var rätt. Hon är värd så mycket mer och så mycket annat än en tillvaro med mig. Mina känslor har jag för länge sen stoppat undan och gömt. När jag grät igår var det över meningslösheten.

∼ ♦ ∼

Hemma

Hem stapplade jag i vanlig tid. Mörker då också. Men jag packade upp min rygga, startade en maskin tvätt och slängde mig på soffan för att vila. Fast i stället chattade jag med min skotske vän G. Plötsligt var tvättmaskinen klar så jag fick kliva upp ur soffan och hänga tvätten.

Middag behövde jag inte tänka på i kväll – jag hade ju ätit lagad lunch. Det fick bli kaffe och mackor. Och ett par glas mjölk också. Hopptisarna var med och jag läste, men boken blir bara mer och mer skruvad.

Enkel kvällsmat med Hopptisarna och Trasdockan.

Jag såg att min isländska författarfavorit Yrsa Sigurðardóttirs böcker har blivit TV-serie. På TV4 Play las det första avsnittet av Reykjavik 112 upp i dag. Rätt löjligt namn på serien, men jag tänkte titta, för böckerna är jättebra. Totalt blir det sex avsnitt.

∼ ♦ ∼

Måndagshögen är grå

Böcker är en viktig del i mitt liv och hjälper mig att hålla mig levande. I morse publicerade jag ett inlägg om de böcker jag läste i november. På Instagram följer jag @my.loved.books som varje måndag presenterar en hög med böcker som har en viss färg. Den här veckans färg är grå. Har DU läst nån av böckerna??? Jag har läst samtliga, en del för mycket länge sen, andra nyligen. Länkarna går till böcker jag har skrivit om.

• Där döden väntar av Karin Fossum
• The Odessa File av Frederick Forsyth
• Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
• Arbetsbiens kärlek av Alexandra Kollontay
• Amason av Mons Kallentoft
• Meddelande av Tove Jansson
• Striden om Dimön av Mariette Lindstein
• Queer London av Matt Houlbrook

Veckans måndagshög är grå.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har det varit världsaidsdagen. Jag hade tänkt bära min pin, men… Nåja. Lite extra tänker jag på mitt fadderbarn Oscar, som förlorat stora delar av sin familj till följd av aids. Än så länge är han själv inte smittad. Jag kan bara hoppas att han är rädd om sig.

En pin för världsaidsdagen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.