OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, ärligt talat…

Idag vaknade jag jätteledsen. Är jag påverkad av boken jag läser?

I morse vaknade jag och var ledsen. Jätteledsen. Det var länge sen jag grät och jag var väldigt ovan. Kanske påverkas jag av boken Trasdockan som jag läser, för jag försökte starta den här söndagen som vanligt, med läsning och kaffe på sängen. 

Nä, det är ingen som kan fixa mitt liv åt mig. Men det är också mycket svårt för mig att se nån mening med det hela. Klart som fan att jag är orolig inför det kommande Ingreppet. Det kan jag prata av mig kring – om jag betalar för det. Det finns ingen vän som vill eller orkar lyssna. Sen skriver jag här, i min dagboksinlägg. Du kära dagbok, du är lite dålig på att svara, bara.

Men det jag har kommit fram till är om inte själva Ingreppet i sig är meningslöst. För ärligt talat har jag inget att leva för längre. Jag vet att livet är en gåva, men det känns som om mitt liv bara är en väntan på det slutgiltiga utslocknandet. Nåt annat har jag inte att leva för. 

Vad har jag att se fram emot? En sjukhusvistelse, en ensam jul igen och ett lika ensamt nyår. Ledighet från jobbet, visserligen. Men jobbet är det enda som håller mig över ytan. Och böckerna! Litteraturen.

Igår kväll nätshoppade jag några böcker för att försöka muntra upp mig. Jag börjar få slut på olästa böcker, så jag slängde iväg en beställning på fyra pocketar och en inbunden. Det blev Lina Areklews bok Utan dig, Jo Callaghans bok På ett ögonblick, Peter Mays bok Dödsboet, Anders de la Mottes bok Våroffer och Lina Nordquists bok Dit du går, följer jag.

Och just som jag satt här på förmiddagen den första advent 2025 och kände mig eländig och ensammast i hela världen ringde mobilen. Det var inte nån försäljare utan Annas snälla mamma. Vi pratade i över 20 minuter. Jag kom över ytan igen! Tacksam!

Jag åt frukost, tände första adventsljuset i kopparstaken, bäddade, duschade och tog bilen för en åktur.

Första adventfrukost med Hopptisarna och Trasdockan. Första ljuset är tänt i kopparstaken.

∼ ♦ ∼

Matta för ryggen och mat för magen

Det började regna när jag satt i bilen. Det regnade mer och mer. Bedrövligt första advent-väder. Nåja. Jag hamnade på Rusta där jag köpte mig en blå yogamatta till medlemsrabatt. Inte för att jag planerar att ta upp yoga just nu utan för att ha den att ligga på när jag gör rörelser om ryggen pajar. Jag räknar med att bli lite orörlig efter Ingreppet och sånt kan få ryggen att klaga. 

Vidare köpte jag en del som jag behöver nu på City Gross, billigt kaffe och lite julmat till frys (kalkonprinskorv och kalkonköttbullar) och skafferi (julknäcke), främst. Jag hittade även gräddost som håller sig en bit in i januari och orange och svart stenbitsrom till mina ägghalvor. Sen köpte jag en fryst pastarätt med ost till söndagsmiddag. Tyvärr visade det sig att det var skinka i såsen…

Yogamatta för ryggens skull.

Billigt kaffe och lite ätbart till nu och till jul.

Det jag skulle behöva försöka få tag i nu, före Ingreppet, är förkokt kalkon att griljera som julskinka. Det är nåt Willys brukar ha. Idag orkade jag inte åka dit. Utöver det är det sen mest sill, lax, färsk dill, risgrynsgröt (jorå, Anna fick mig att gilla den gröten!) och lite annat smått som ska handlas närmare jul. Om jag lever i jul ska jag äta och dricka och bara vara inne i dagarna tre.

Adventsfika intog jag därefter och tände det första ljuset i hästastaken. Jag hade givetvis en Noisette kvar. Pepparkakor och lussekatter kanske jag köper till tredje advent som infaller dan efter Lucia.

Adventsfika med Noisette och första ljuset tänt i hästastaken.

Och efter det behövde jag fixa en del grejor vid datorn. Det var filer som skulle säkerhetsuppdateras, inlägg som skulle tidsinställas, inlägg som skulle förberedas och foton att rensa.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddag med skunka, men ordentliga luncher framöver

Som vanligt mellan 18 och 19 måste jag äta till medicinen. Idag hade jag köpt en pastarätt från Findus. Det jag inte såg förrän jag kom hem var att det är skinka skunka i såsen. Fick sitta och plocka ur vid matbordet… Rätten var smaklös, jag blev inte mätt och mådde lite illa efteråt. Tror inte att jag dör om jag får i mig nån bit skinka, men det var ganska äckligt. Kanske får ta en macka lite senare. Tur att det blir två ordentliga luncher i trevligt sällskap de kommande vardagarna.

Söndagsmiddagen ser så mysig ut…

…men det var skunka i såsen att plocka ur. Jag fick tända kökslampan.

Redan i morse fördelade jag veckans medicin i dosetten. Rena kläder är framhängda och jobbryggan packad. Nästa vecka jobbar jag hemifrån onsdag och fredag för att försöka orka med avdelningsdagen med jullunch på slottet på torsdag och hålla mig över ytan.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Nej, det finns inget annat än jobbet som binder mig till Uppsala. Men hur tror jag att det kan bli bättre om jag flyttar tillbaka till Motala??? Med det jag läste idag i Trasdockan har jag lagt dessa planer på hyllan. I Motala finns inget annat för mig än graven.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.