OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bok av en för mig ny författarbekantskap.

Det är roligt att leta och hitta författare som skriver spänningsromaner. En för mig ny författarbekantskap är Riley Sager, pseudonym för Todd Ritter. Han är en amerikansk thrillerförfattare med ytterligare en pseudonym, Alan Finn. Boken Hon som blev kvar nätshoppade jag till rabatterat pris. Jag var helt enkelt sugen på att läsa ”nåt nytt”.

Familjen Hope mördas 1929 och alla tror att den unga Lenora Hope är skyldig. Hon förnekar och polisen hittar inga bevis. Lenora flyttar från herrgården där morden skedde. Många år senare, 1983, är Lenora tillbaka. Hon har drabbats av flera slaganfall och kan inte prata. För att kommunicera med vårdbiträdet Kit McDeere skriver hon på en gammal skrivmaskin. En kväll skriver hon att hon vill berätta allt… Det handlar förstås om morden på hennes familj. Det blir snart tydligt att Lenora kanske inte berättar sanningen och att den sjuka gamla kvinnan kanske egentligen är farlig. Hennes förra vårdare försvann till exempel mitt i natten…

Liksom boken Stugorna av Johan Theorin, som jag läste före den här, lyckas författaren bygga upp en kuslig stämning, denna gång inte i en gammal stugby utan på en herrgård. Kit har gjort ett misstag i jobbet som kostat en människa livet och fått hennes pappa att sluta prata med henne. Det här uppdraget blir hennes sista chans hos arbetsgivaren. Men att allt inte är som en tror med vare sig Kit eller Lenora blir jag som läsare snart varse. Det gör det mycket svårt att släppa boken.

En kul grej är de sprickor som pryder första sidan av varje kapitel. Jag tror först att det är nåt feltryck och irriterar mig. Sen inser jag att det är just sprickor och de blir större ju längre in i handlingen jag kommer. Pluspoäng!

Den här boken har så många vändningar att en läsare kan bli snurrig. Här finns till och med ett litet HBTQ-tema. Men jag blir inte det, bara nästan. Det är en riktigt skruvad berättelse och författaren trollar bort mig helt samtidigt som han lyckas knyta ihop det hela i slutet. Det hela är mycket skickligt gjort.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.