OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, kyligt och ont är det…

Senaste krämpan: ont i knäet. Men jag lever fortfarande.

Redan igår kväll kände jag att det höll på att bli kallare igen. I morse var det några minusgrader och jag fick vädra hastigt i sovrummet. Natten var hyfsad, jag la mig tidigt och somnade tidigt, men vaknade som vanligt tidigt. Nån gång mellan halv fyra och fyra brukar jag vakna på vardagar och då går det inte att somna om. Sen har jag fått ont i ett knä, det som tillhör benet med den onda foten. Det är svårt att hitta en bra sovställning och jag kan tänka mig att jag vaknar när jag hamnar i ett mindre bra läge.

Frukosten innebar ingen märkliga röksignaler i morse, inte heller nåt illamående, så jag kunde njuta av Hon som blev kvar. En får vara glad för det lilla. Och boken är bra. Jag köper och läser nästan bara bra böcker, nämligen. Varför plåga sig med dåliga?

En njutning att inte må illa och att läsa en bra bok.

∼ ♦ ∼

Dissad letar lösningar

Även tunnelbygget vid S:t Per känns som om det är i underläge jämfört med S:t Olof.

Promenaden till jobbet blev kylig. Skönt att jag har bra jackor, det är bara skorna som oroar mig lite. Just nu funkar fortfarande de gråa gympadojorna, men när det blir snö som lägger sig… Ja ja, jag ska ju snart in på sjukhus och sen antingen dör jag eller går på längre ledighet. Jag vet inte om mina planer att storstäda köket under ledigheten funkar, jag ska ju ta det lugnt. Men å andra sidan är det bara jag som lider om det är skitigt i mitt kök. Några gäster ska inte befinna sig där på bra länge nu. Även om jag fick ”rensa” lite igår och det känns bättre så känns det inte bra. Jag är dissad. Och så skulle jag själv aldrig göra gentemot nån annan som var i underläge. Det är en utmaning att hitta lösningar, men samtidigt ger det mig nåt att göra och nåt att tänka på. Och på fredag får jag tillfälle att spy ur mig. Sen kanske jag kan släppa det även om dissningstaggen sitter kvar. Jag är en långsint jävel.

∼ ♦ ∼

Mötesdag och vovvedag

Onsdagar är ofta mötesdagar på jobbet, framför allt i veckor med jämna nummer. Då kommer även Baldur hit med Husse och jobbar. Först betar jag därför av tre möten på raken, nästan, och hundhälsning innan lunch. Idag hade Baldur sitt korta koppel och han blev så glad när han såg mig att han gjorde en bakåtvolt som såg livsfarlig ut. Det gick som tur var bra. Vildsvinsgodiset slank ner fint och Baldur fick gos av både mig och Mel a k a Lajla Skott.

Gos av Mel a k a Lajla Skott…

…och förväntansfull efter godis från mig.

Sen var det min tur att stoppa i mig lite lunch. Jag köpte en Sportlunch som bonus, men jag sparade den till ett bättre tillfälle.

Skrivbordslunch med Hon som blev kvar, men Sportlunchen sparade jag.

∼ ♦ ∼

Inte helt lätt på jobbet, trots många luncher

Men det var en sån där dag när det var en aning tufft på jobbet. Inte bara för mig. Jag gick igenom synpunkterna på artikeln och skickade den för en sista titt redan före första mötet. Vid möte nummer tre blev det jobbigt eftersom ytterligare en arbetskamrat ska lämna oss. Det blev jobbigt på olika sätt för olika personer. Jag hoppas mest att det blir bra för den det handlar om. 

Efter lunchen hade jag en dialog med en person som inte var så glad av flera skäl. Inget av dem ska nämnas här. Men jag lyssnar.

Den här lappen satt i kopierings- och skrivarrummet. Värt att tänka på dess budskap.

Utöver det bokade jag in en lunch med gårdagens födelsedagsbarn. Detta innebär att jag har jobbluncher både måndag och tisdag, hemmalunch på onsdag (ska jobba hemifrån) och avdelningslunch på torsdag nästa vecka.

∼ ♦ ∼

Tidigt hemma och middag att bara ställa fram

Idag fick jag skjuts av U-bilens ägare hem. Det var skönt att komma hem lite tidigare plus att mitt onda knä blev en aning skonat från promenad. Men det var kallt och mörkt, om än inte i mitt hem. Det är tack och lov varmt! 

Det kom ett mejl om höjd elavgift från årsskiftet. Eftersom jag var frusen passade det då bra med vin, ost och kex till middag. Vin ger alltid värme och ost och kex kräver ingen tillagning med dyr elektricitet. Dessutom är det väldigt gott. Och när en Toffla inte orkar laga mat… Då gör hon en egen liten ostfest.

När Tofflan inte orkar laga mat ordnar hon (= jag) en egen liten ostfest…

Annars händer inget särskilt här i afton. Jag läser och vilar och laddar för två kommande arbetsdagar hemifrån. Jag går som vanligt och handlar på lunchen i morrn. Då får jag känna efter hur det känns i kroppen, för i morrn kväll måste jag ha ork att frossa julbord med Anna. Då slipper jag tillaga och ta reda på rester och diska – jag behöver bara äta.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Modernistas vårkatalog 2026 innehåller sååå många bra titlar! Flera av mina favoritförfattare, såväl svenska som brittiska, kommer till exempel ut med nya böcker. Vänta bara får du se!!!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.