OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, bland rök och dimma…

Först… ett märkligt… fenomen. Ett… litet moln av rök över boken Stugorna igår vid frukosten. I morse… ingenting. Observera att kaffemuggen inte stod under röken… (Senare på lunchen kexchokladen – se gårdagens dagboksinlägg). Jag visade min arbetskamrat som är väldigt sugen på boken. H*n hade ingen förklaring heller. Men h*n vidhåller att h*n ska önska sig boken i julklapp.

Rök över boken Stugorna vid gårdagens frukost.

Ingen rök i morse…

∼ ♦ ∼

Grått dis

Novembermorgon, strax under nollan och ett grått dis. Det ritade hela kartan för den här tisdagen. Jag liksom hasade upp till jobbet, stannade en kort stund till vid en busshållplats för att växla några ord med K. Det var som att gå i lim. Lite halt lim, bitvis, men än så länge funkar de grå gympadojorna. Det ska också bli varmare de kommande dagarna här. Tror SMHI och min väderapp. Vi får se på det. Jag försöker gå i de enda skor jag använda på grund av min onda fot så länge som möjligt. Kortare sträckor funkar vinterbootsen. Ja ja, tids nog får jag vila den onda foten. Jag ska ju in på sjukhus plus att jag har fått långledighet beviljad. Inte för att jag ska göra en massa roliga saker och umgås med familj och vänner. Familj har jag ingen och vännerna lyser med sin frånvaro. Nej, jag ska bara vara. Jag ska strunta i att behöva gå iväg till jobbet. Vila. Och jag ska strunta i folk som har dissat mig. Just nu gör det ont, men det går över, det vet jag. Jag klarar säkert en ensam jul till.

Novembermorgon på S:t Olofsgatan…

∼ ♦ ∼

Missförstånd

Arbetsdagen inleddes också rätt dimmigt i och med att jag fick tillbaka en artikel från fakta- och citatkontroll. Den intervjuade hade missförstått, inte förstått, att det var den typen av återkoppling jag ville ha. Dessutom hade h*n ”kontrollerat” den med en annan person – och skrivit om vissa rubriker och stycken. Jag kan inte sätta mitt namn under texten, men har hämtat stöd och ska gå igenom synpunkterna under morgondagen med Stora A. Texten fick helt enkelt vila. Jag hade också en kortare mejlväxling med den intervjuade. Jag hoppas att vi kommer överens. Vidare hade jag tänkt försöka komma ihåg en födelsedag och gjorde det nästan. Jag ska bjuda på lunch framöver.

Dagens lunch blev inte olik gårdagens och intogs som vanligt vid skrivbordet mitt på dan. Nån kexchoklad blev det inte idag. I stället njöt jag av de sista sidorna av Stugorna.

Ingen kexchoklad till lunch idag, utan i stället de sista sidorna i Stugorna.

Innan dess hade jag haft en avstämning med en annan person om nåt som också tycktes vara ett missförstånd. Jag vill göra rent hus. Och så lite snö på det… Arbetsdagen i övrigt omfattade diverse skriverier och korrekturläsning. En rätt grå dag och framför allt oklar.

∼ ♦ ∼

Energi av att bli arg – eller bokbyte?

Det var mörkt, fuktigt och lite halt när jag försiktigt gick hem. Men idag hade jag lustigt nog energi. Eller… i vart fall mer än igår. Kanske är det bra för mig att bli lite arg då och då. Fast bäst är förstås att ta tag i saker.

Hem kom jag helskinnad. Det är så tyst hemma numera sen köksklockan har slutat ticka. Det är skönt, men konstigt. Jag packade upp, struntade i att vila, startade datorn och skrev klart inlägget om Stugorna. När jag i helgen ska skriva ihop en summering av månadens böcker lär jag få svårt att utse den bästa. I skrivande stund har jag två bästa böcker, Stugorna är en av dem. Bokbytet gick till en annan nyinköpt thriller. Hon som blev kvar ska enligt baksidestexten också vara kuslig.

Bokbyte från läskig thriller och spökhistoria till förhoppningsvis kuslig thriller.

∼ ♦ ∼

Soppigt i kväll igen

Middagen fick jag väl inte så mycket energi av, men jag blev lite mätt och lite varm av Thaisoppan med mackor. Och så började jag läsa om den enda i en familj som blev kvar.

Mättande med soppan och stimulerande och energigivande med boken.

Att fly bort i fiktionen är både stimulerande och energivande. Jag fortsätter nog med det i kväll. Några andra planer har jag inte. I vart fall ska jag inte tänka så mycket.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… och påtänkt senare

Jag har aldrig varit bra på matte. Det är en viss skillnad på 17 och 13 och jag hade fel. Det fattar jag. Men när det gäller tre (3) så är väl det inte en (1) ensam? Tre personer är väl inte ensamma när de är tillsammans???

Ett (1) äpple är ett ensamt äpple. Hade det varit ett äpple till på bilden hade de inte varit ensamma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.