OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det blev vinter i Uppsala…

Nä, nån snö kom visserligen inte i natt, men det blev skitkallt. Mycket kallare än igår. Och hetta såväl som stark kyla är inte precis bra för mitt hjärta. Jag kände mig OK hemma i morse. Duschade, åt frukost, läste Kvinna saknad, bäddade, precis som vanligt bara det att jag inte vädrade i sovrummet mer än 20 minuter. Det var åtta minusgrader och lite till utomhus.

Frukost med Hopptisarna och en försvunnen kvinna.

Skitkallt!

∼ ♦ ∼

Tog mig till jobbet

Jag tog mig till jobbet, men… (Utsikt från mitt jobbfönster.)

Jag gick iväg i mina gympadojor och med den ljusare blå jackan. Frös inte ett dugg, bara om örona. Det blev till att använda luvan på jackan. Den räckte bra. Här ska inte has nån mössa på skallen. (Tonårstrots!) Mössor har jag några stycken och de ligger fint i översta lådan i hallbyrån. Och jorå. Jag tog mig till jobbet, flåsig, yr och illamående. Packade upp jobbdatorn, startade och gick försiktigt för att hämta vatten med bubblor i en trappa ner. Men sen bar det sig inte bättre än att jag fick lägga mig en stund på en av de för ändamålet värdelösa sofforna som utgör de så kallade ”dödsstjärnorna”. Mycket passande, för jag trodde ett slag att jag skulle dö. En arbetskamrat kom och satt med mig en stund när jag försökte resa på mig. Yrseln och illamåendet lättade så småningom och jag kunde gå tillbaka till skrivbordet för att arbeta. Vilken start!

∼ ♦ ∼

Ingrepp och sportig lunch

Därefter hände det ännu mer. Plötsligt trillade det in meddelanden från 1177. Jag ska skrivas in på Sjukstugan i Backen fredagen den 12 december. Måndagen den 15 december görs Ingreppet. Så blir det med detta. Självklart är jag glad att det blir av. Jag har uppenbarligen fått viss förtur eftersom min väntetid blir knappt fyra månader och väntetiden är mellan fem månader och ett halvår. Om allt går bra lär jag vara pigg och kry till jul. Fast det är ju skit samma egentligen, jag ska ju ändå bara vara ensam.

Sen jobbade jag vidare och la bland annat in en artikel på svenska utan att publicera medan jag väntar på översättning. Och så blev det lunch. Idag behövde jag nåt extra till min skrivbordslunch och köpte en Sportlunch. Kände mig riktig… sportig.

Extra sportig skrivbordslunch idag.

Jag mådde mycket bättre på eftermiddagen och kunde jobba på med det mesta. Vid fikatid hade jag bokat in ett veckomöte. Det var bra, för då fick jag tillfälle att informera om kommande äventyr samt avrapportera läget. Jag ligger bra till med de uppgifter jag har blivit tilldelad. En del hinner jag göra klart innan, andra är påbörjade men inte bråttom med. Det blev dagens sista arbetsinsats. Jag gick hem strax före klockan 16, helt slut i kropp och själ.

Och då hade jag också frågat min chef om jag kan jobba hemifrån i morrn och på fredag. Chefen tyckte att jag skulle sjukskriva mig om jag är sjuk. Sjuk är jag, men jag kan ju inte sjukskriva mig ända till den 15 december. Och jag kan jobba om jag för göra det hemifrån, i en lugn miljö plus att jag slipper ge mig ut i kylan.

∼ ♦ ∼

En del att fixa

Det är en hel del att fixa nu och jag har cirka tre veckor på mig att ordna det som behövs. På hemvägen hoppade jag in till Igor och bokade om min klipptid. Typ såna saker…

I år hinner jag vara med på jobbets jullunch den 4 december, men så skulle jag ju hinna äta julbord privat också. Tid och plats för det är ännu inte bokat. Ytterligare några julklappar ska jag köpa och sen måste jag se till att ha käk hemma efter Ingreppet och till jul. Vad gäller julen är spriten det enda jag har fixat hittills och en och annan klapp som skulle skickas. Ja ja, jag får helt enkelt göra en lista, det är säkrast. Jag är inte orolig för det praktiska som sådant, mest för själva Ingreppet – och att vara ensam. Nån familj har jag ju inte som kan stötta och pusha. Men har jag klarat mig hittills klarar jag mig väl nu också. 

∼ ♦ ∼

Vad väntar..?

Vad väntar mig..?

Jag har berättat för några att jag nu har fått tid för Ingreppet – sju personer på jobbet (varav två chefer) och ett par vänner. Flera av dem vill gärna komma med berättelser om hur det gick för deras släktingar och kompisar eller dem själva och jag känner bara… NEJ TACK! Alla har olika historier och jag blir bara mer och mer uppskrämd. Inte nog med att det är en extra kroppslig påfrestning som väntar, det är skitjobbigt psykiskt också. Efter varje elkonvertering (”omstart”) av hjärtat har jag fått mycket svår ångest och blivit djupt deprimerad. Hur det blir den här gången vill jag bara veta av kardiologen. Så nej. Inga berättelser, tack. Jag vet att ni menar väl, men… Nej.

∼ ♦ ∼

Körv och kaffe

Jag åt kvällsmat tidigt. Det blev tre grillade kycklingkorvar med bröd och tillbehör. Jag var inte så hungrig, men ville ha nåt varmt i mig och nåt annat än soppa i kväll igen.

Körv mä brö och tillbehör, Hopptisarna och försvunna kvinnor.

Sen hade jag några samtal att ringa innan det blev kvällskaffe. Jag behöver praktisk hjälp med en del saker.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag kanske får hjälp och stöd, men inget är klart än. Orolig är jag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.