OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Mörker mörker mörker, idag kryddat med blåst, till helgen med kyla. Temperaturen ska krypa neråt i helgen, men det ska också bli sol. Preliminärt ska jag gå och kika på Allt ljus på Uppsala på söndag, det bestämdes igår kväll. Gårdagens specialvisning med jobbet, efter jobbet, var inte att tänka på, jag hade fullt sjå att ta mig hem. Men om jag jobbar hemifrån i två dar, torsdag och fredag, vilar hela lördagen och söndagen på dan… Då kanske jag orkar gå och titta. Hela slingan är tre kilometer, dock, så det blir en utmaning. Samtidigt… om jag klarar det blir jag stolt och glad. Klarar jag det inte kanske jag bryter ihop. Sånt där sitter jag och tänker på över frukostfilen. Jag försöker läsa för att inte börja grubbla, men ärligt talat tror jag att Strandsittaren blir enda delen i den serien jag lär läsa.
Mörker, mörker, mörker…
Morgonen ljusnade. Här dock en glimt från Bygg- och grävsala på Drottninggatan.
Morgonen ljusnade en aning när jag gick upp till jobbet. Idag var jag mycket flåsig och mycket yr. Jag fick stanna ett par gånger. Gissa om jag längtar efter morgondagen när jag slipper gå! Foten gör ont, men det märker jag knappt. Mitt fokus är att hålla mig upprätt, att inte svimma eller ramla. Ja jag borde inte jobba, men vem ska sjukskriva mig? Och vad skulle en sjukskrivning göra åt mitt psykiska mående? Isoleringen och ensamheten som en sjukskrivning skulle innebära för mig skrämmer mig, trots att jag vänjer mig mer och mer att vara ensam. Men människor kan faktiskt dö av ensamhet. Att dö skrämmer mig inte. Däremot är jag rädd för att vägen dit, till själva döden, ska bli lång, svår och plågsam.
Så jag försöker arbeta. Heltid. Fem dar i veckan varav tre på jobbet. Idag var det en mötesdag. Såna tycker jag inte om. Mötena ligger kant i kant och min ork kan ta slut mitt i ett möte. Det gick rätt bra idag. Men eftermiddagen var mötesfri och då fick jag jobba lite. Mitt på dan kunde jag springa ner till entrén och få en gosig stund med Puddingen a k a Baldur. Det var fler som var förtjusta i honom. Bara den lilla stund jag satt där kom tre olika personer och ville klappa. En av dem pratade jag en del jobb med och där ser man hur nyttiga hundar också kan vara. Förenar nytta med nöje, typ.
Först tio i ett åt jag lunch, idag vid skrivbordet, inte på nån restaurang. Macka, ägg och två muggar varm choklad blev det samt en stunds läsning.
Skrivbordslunch på jobbet med Strandsittaren.
∼ ♦ ∼
Vid hemgångsdag öste regnet ner. Inte så bra när en varken hade en jacka som står emot väta eller paraply. Men jag hittade en gräslig regnponcho som jag – och ryggsäcken! – lyckades få plats i, så jag kom hem torr. Mycket smart av mig att ha en poncho på jobbet, den ska tillbaka dit på måndag.
Som vanligt vilade jag en stund innan det var dags att fixa käk. Idag behövde jag använda spisen. Eller ugnen, snarare. Det blev grillad kycklingkorv med bröd och tillbehör. Jag var faktiskt rätt hungrig.
Onsdagskycklingkorv med Hopptisarna och Strandsittaren. De levande ljusen lyste upp och värmde lite.
Jag är mycket trött – surprise, surprise – så i kväll blir det inte många knop. Kroppen säger ifrån. Huvudet är tungt, foten gör ont, ryggen klagar lite och jag fryser som fan.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… julspriten jag beställde på nätet har redan kommit. Ja kommit och kommit… jag får gå och hämta den på Systembolaget i Kvarnen. Men en flaska sprit ska jag väl orka släpa hem. I morrn ska jag ändå gå och torsdagshandla på lunchen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 