OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

En del av texten från Hjärt-Lungfondens inlägg.

Jag fortsätter på spåret ensamhet och sjukdom. Igår läste jag att inlägg på Instagram som hade till syfte att dra in pengar till Hjärt-Lungfonden. Men eftersom jag själv har en hjärtsjukdom läste jag texten. Deras texter är ofta intressanta och lärorika och handlar inte enbart om just att tigga stålar utan om forskning och orsaker till att vissa drabbas av hjärt- eller lungsjukdom.

Gårdagens text handlade om att antalet hjärtinfarkter ökar kring jul. Orsakerna till detta var oerhört tydliga: stress och ensamhet. Stressen är en social stress, enligt kardiologiprofessor David Erlinge i Lund. Den stressen kan handla om konflikter eller ensamhet. Till detta kommer också att man äter och dricker mer än vanligt. Tja… konflikter kring jul har det ju varit ett antal genom åren och nu är det ensamheten. Inte konstigt att jag har ett taskigt hjärta… Med det sagt vill jag dock inte skylla på nån annan. Vi har alla ett eget ansvar.

En får göra sitt bästa för att motverka social stress, i mitt fall orsakat av ensamhet. Jag försökte fixa en mysig allhelgonaafton i vardagsrummet, med tända ljus, spänning på TV och en godisskål. Det blev första avsnittet av Förrädarna säsong fyra på TV4 Play. Totalt 20 pers är med den här gången, hälften kändisar, hälften ”vanligt folk”. God idé, men i mitt tycke blir det alldeles för många deltagare. Några hinner en inte få nåt grepp om innan de försvinner ur leken.

Förrädarna säsong fyra har dragit igång. Men redan i första avsnittet reducerades antalet deltagare från 20 till 18.

Godiset i skålen var inte till nån annan än mig.

Men jag satt där och försökte njuta av spänningen mellan deltagarna, mumsa på godis och till och med ett glas vin. Försökte njuta. DET VAR FAN OMÖJLIGT!!! Dörrklockan plingade jag vet inte hur många gånger. Tänk att när folk vill ha nåt av mig, då hör de av sig.

Jag är Döden. Jag har länge gått vid din sida…

I det här fallet kikade jag genom tittögat i dörren, för jag väntade inget sällskap den här kvällen heller. Utanför stod barn i olika åldrar och storlekar, utspökade till diverse monster. Asså, mitt barn hörde av sig förra lördagen per sms (det är inte i livet) och igår kväll stod barn utanför min ytterdörr och ville tigga godis. Jag är ingen barnmänniska, jag vill inte umgås med barn, vill inte bli bekant med dem, vill inte bli bekant med nån, egentligen, som jag kan knyta an till. För förr eller senare blir jag ensam. Varje ”smäll” blir hårdare och tuffare. Om föräldrar till utspökade barn kunde visa lite jävla respekt och inte skicka sina ungar till människor som de inte känner vore jag jävligt tacksam. Jag hade lust att öppna, med dödsluvan på och tala om för dem att jag är Döden och att jag länge har gått vid deras sida. Men föräldrars… klavertramp och oförmåga att förstå att andra människor kanske inte är… roade av deras barn gör visserligen ont. Det är dock inte barnens fel. Jag öppnade inte dörren och jag skrek ingenting. Jag la ut en bild på Instagram – och folk trodde att jag skojade. Det bevisar igen att ingen nånsin förstår mig.

Senare försökte jag se en skräckfilm på TV2 som heter Smile, men filmen var mest en orgie i blod och bara jävligt konstig att jag gav upp. Vid 23-tiden låg jag i sängen med släckt kampa.

∼ ♦ ∼

Nästan lycklig en stund.

I morse kunde jag naturligtvis inte njuta av nån härlig sovmorgon. Jag vaknade innan medicinlarmet gick igång. Medan jag väntade på att det första kaffet i november 2025 skulle bli färdigt vek jag ren och torr tvätt, mest lakan, från igår. Sen hoppade jag förstås ner i bingen igen och la mig för att läsa och dricka dans första kaffe. Det är bästa stunden på hela dygnet när jag får börja en dag så. Då är jag nästan lycklig.

Medan jag låg där och läste ljusnade det utanför. Jag hade satt ett inlägg om mitt bokår 2025: oktober, det vill säga de böcker jag läste förra månaden, på tidsinställd publicering. När det plingade till i mobilen klev jag upp.

Då hade jag läst ut novembers första bok! Det var en thriller jag köpte i oktober 2025 som handlade om en kräftskiva (fast egentligen om heeelt andra saker). Bokbytet gick en spänningsroman jag köpte i augusti 2025 om en kvinna som plötsligt får ett barn dumpat på sig (vilken mardröm!).

Bokbyte i morse från en thriller om en kräftskiva (fast egentligen nånting heeelt annat) till en spänningsroman om en kvinna som får ett barn dumpat på sig (mardröm!).

∼ ♦ ∼

Men vad skulle jag göra mer den här allhelgonadagen än läsa, dricka kaffe, skriva och vara arg på mina val i livet? Ja jag tog fram en kalkonfilé ur frysen för att tillaga till middag. Fast vad göra innan dess? Det var inte precis nån solig och skön höstdag. Jag fick ta bilen och åka en sväng så jag kom hemifrån. Först åt jag frukost, utövade mer rörmokeri och tog en dusch, förstås. Under tiden publicerades dagens andra tidsinställda inlägg, detta om rieslingvinet jag drack igår.

Kalkonfilé på tining.

Frukost med Hopptisarna och Lita inte på någon.

Ett rieslingvin som kittlade på tungspetsen.

Mitt trasiga köksur ska till Tidlösa ur för en titt om det går att laga.

Men jag hörde också ifrån Husse som undrade om jag kunde tänka mig Baldur-sällskap nästa lördag. Självklart kan jag det, jag var bara tvungen att tänka om angående köksuret jag skulle åka med till Robert på Tidlösa ur. Men Husse erbjöd sig att åka ut med min klocka under veckan och samtidigt ta med en egen som behövde tittas på. Det blir ju perfekt! Jag saknar verkligen urets tickande i köket, här blev extra tyst utan det ljudet.

Sen åkte jag en sväng med bilen och avslutade hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel. Jag tyckte att jag behövde en bukett fräscha blommor idag. Den förra buketten var tre veckor gammal och rosorna nickade och gick i brunt. Den lila hortensian räddade jag emellertid och den pryder nu skrivbordet. Mia gjorde en jättefin halloweenbukett i orange och svart. Sen kunde jag åka hem och lördagsfika med mumsig Noisette från Butiken på hörnet, vackra blommor och en ny, spännande bok.

Köksgrisens rosett matchar snöret på pappret till buketten.

Mias Halloweenbukett i orange och svart.

Jag räddade den lila hortensia till skrivbordet.

Lördagsfika med mumsig Noisette, vackra blommor och spännande bok.

Klockan sprang på (dock inte köksklockan, den är ju trasig) och jag såg till att jag hade att göra denna lördag. Dels skrev jag lite mer, både på det här inlägget och på ett nytt, dels rensade jag bland oktobers foton. Och så diskade jag, för diskhon var full.

∼ ♦ ∼

I kväll lagade jag mat. Det blev en kalkonmiddag och rejält med mat, så en stor portion hamnade i en matlåda i frysen.

Stekning av kalkon pågår. Notera matlagningsölen i förgrunden.

En riktig kalkonmiddag.

Nu ska jag hälla upp godis i skålen (kvar sen igår), värma på kaffe och slå ner röven i fåtöljen för att se senaste delen av mr Book på SvT Play.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.