Recension: Isberg


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om första delen i en svit om tre.



Niklas Turner Olovzons bok IsbergDet blir lite fel, men bra ibland när en läser en serie böcker i fel ordning. Det började med att jag fick del två i Niklas Turner Olovzons Doldasvit av Lotten. Sen gav hon mig del tre. Och en fredag mot slutet av oktober 2025 landade pocketutgåvan av den första delen, Isberg, för recension i min postbox. Tack Niklas! Detta hade föregåtts av en mindre diskussion mellan författaren och mig i sociala medier om tegelstensböcker. Hans första bok i sviten är på 539 sidor i pocket och torde kvalificera sig som tegelsten. Enligt min mening…

Isberg är författarens debutroman. Den handlar om hemligheter och är en mörk familjesaga. En bärplockare försvinner i Tassby i Dalarna. Och samtidigt tänds lamporna i en övergiven herrgård på andra sidan viken. Lars-Inge, outsidern, drabbas av Liss-Kullas misstankar. Vad döljer han? I Luleå försvinner en pojke och hans mamma letar desperat. Har han gått igenom isen eller har nån tagit honom? Och taxichauffören Andreas åker omkring och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby. Så korsas dessa personers begär och mörka familjehemligheter stiger till ytan. Många fler människors liv är hotade.

Nu känner jag till flera av karaktärerna eftersom jag har läst del två och del tre, men det är ett omfångsrikt persongalleri som författaren ställer upp. Det är i karaktärsbeskrivningarna som författarens styrka sitter. De flesta av dem verkar ha hemligheter av olika slag, få verkar vara lyckliga. Karaktärernas namn utgör rubriker på kapitlen och det är också ur deras vinkel respektive kapitel är uppbyggt. Insprängt däremellan är kapitlen om Elin och hennes son Elliot, en pojke som med alls säkerhet har nån sorts bokstavskombination. Miljöbeskrivningarna är mer sparsamma eller kanske snarare återhållsamma. Här finns skogen, ladan och kylan. Och så lite Luleå, som jag inte alls känner till.

Nu har jag ju läst böckerna i fel ordning och vet för mycket när jag läser den här första delen. Men en karaktär som jag kände mycket sympati med i del tre blir jag fullkomligt galen på i första delen. Karaktären symboliserar Byhåleskvallret med stort B, tillika ryktesspridningen. Det här att man tror sig veta hur saker och ting ligger till och sen agerar så att det får stora konsekvenser… Och därtill uppviglar folk till att bli nån sorts medborgargarde… GAH, jag blir helt tokig! Men det är ett gott betyg till författaren som får mig som läsare så engagerad.

Sen tycker jag att den här första delen känns hoppig. Den försvunne bärplockaren försvinner snabbt ur handlingen som övergår i nån sorts berättelse med HBTQ-tema. Insprängt i den finns ett försvunnet barn och en man som alltid varit annorlunda på så vis att han inte har passat in. Det blir lite för… mycket, för mastigt. Slutet blir väldigt spännande och att mammor kan vara både envisa och tigrar vet jag av erfarenhet. Nu vet jag dessutom att det finns fortsättningar och att alla frågetecken rätas ut i senare delar, men hade jag bara läst den här skulle jag nog ha känt mig rätt snurrig. Symboliken med bokens titel, Isberg, är så på pricken.

Eftersom det här är en recension vill jag också säga nåt om omslaget. Det är assnyggt! Jag gillar faktiskt omslagen på alla de tre böckerna.

Så… jag rekommenderar att de här böckerna läses i ordning. Och jag rekommenderar vidare läsning av de två andra delarna. Del två gav jag högsta omdöme och det är ovanligt för en uppföljare.

Toffelomdömet för denna första del, tillika vinnare av Crimetime Award 2023 som årets deckardebut, blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Doldasviten:

  1. Isberg (läs inlägget ovan!)
  2. Sandslott 
  3. Glashus

∼ ♦ ∼

Lotten har också skrivit om Isberg.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 Responses to Recension: Isberg

  1. Profilbild för Lottens Bokblogg Lottens Bokblogg skriver:

    Jag undrar hur det hade blivit om jag hade gett dig Isberg istället 😉. Vilken ordning man läser böckerna kan ju spela stor roll. I alla fall roligt att du gillar den här serien!

    Gilla

    • Profilbild för Tofflan Tofflan skriver:

      Ja i den här serien gör det ju det. Men det var intressant att läsa nästan baklänges. Och jag tycker att Sandslott, del två, är den bästa delen och det var ju den jag fick av dig först. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet. Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte.