OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det känns som om jag missar hösten, min favoritårstid (trots sorgens månad oktober)! Men jag orkar inte vara ute så mycket. Kroppen säger ifrån. Och sen är det ju inte särskilt roligt att ta höstpromenader på egen hand. Man möter bara par då, är min erfarenhet. I natt fick jag emellertid ett erbjudande till sällskap på torsdag. Det har jag redan tackat ja till! Dels för att jag får sällskap, dels för att jag vill hjälpa. Några detaljer vet jag inte ännu, men bara den här förfrågan gav mig sån energi. Jag blev plötsligt behövd! Frukostfilen slevade jag i mig utan att tänka på vad jag åt. Det var nästan så att jag inte fattade vad jag läste i Hungermyren heller. Behövd. Och glad! Så på torsdag lär jag inte missa hösten. Just sayin’…

Jag fattade inte vad jag åt och vad jag läste i morse.

Litet höstträd i rött och guldgult.

På väg till jobbet försökte fota lite höst. Eller mest träd. Men det var inte så fint ljus i morse. Och så hände det så mycket på vägen. Först mötte jag en granne och arbetskamrat vid en annan avdelning – som hade varit och tränat… Dåligt samvete mullrade i mig.

Men efter nåt kvarter mötte jag en annan granne och arbetskamrat från ett annat håll inom universitetet och h*n skulle ta bussen till jobbet trots att h*n har kortare sträcka att gå än jag. Då lättade det dåliga i min bröstkorg och mina steg blev faktiskt lite kvickare.

Höstträd i gult intill Carolina Rediviva.

Min arbetsdag var ganska ordinär idag. Ett tidigt möte, endast, korrekturläsning och sen diverse skrivjobb före lunch. Lunchen var också rätt ordinär, förutom att det var dåligt med vallmofrön på frallan. Men det gjorde inget, för de flesta såna frön faller av och lägger sig här och var på fel ställen.

Skrivbordslunch med Hungermyren.

Bubbel och tårta – idag igen.

Eftermiddagens höjdpunkt var en avtackning av en chef och arbetskamrat. H*n brukar vara tidig som jag och jag brukar alltid morsa och/eller vinka när jag anlände, beroende på om h*n såg väldigt upptagen ut eller inte. Jag tittar varje morgon vid ankomsten mot platsen där h*n satt. Den är tom. Men jag är glad för arbetskamratens skull. Nu ska h*n göra storverk på en annan avdelning. H*n fick väldigt passande och fina presenter och vi arbetskamrater fick bubbel och tårta.

Att få nåt sött i sig var perfekt, för på eftermiddagen blev jag vansinnigt trött och undrade hur jag skulle ta mig hem. Men allting går, till och med jag – när jag inte får lift eller kör bil själv.

∼ ♦ ∼

Hemma blev jag tvungen att vila en halvtimme innan jag kunde göra nånting alls. Jag tog ett varv med vattenkannan och så satte jag mig vid datorn en stund.

Lite senare var det dags att göra middag. Så skönt att bara fixa smörgåsar och micra tomatsoppa.

Mackor och soppa, en ganska ordinär middag med Hopptisarna och Hungermyren.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… igår kväll började jag se andra säsongen av Nora Sand. Jag såg två avsnitt på TV4 Play. Kanske ser jag nåt i kväll, för det var riktigt spännande och bra. Eller också bara läser jag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.