OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det har blivit kallt i Uppsala.

Det har blivit kallt i Uppsala. Men det vet vi ju att det blir varje höst på väg mot vinter. Dessvärre hade jag ingen värme i två av mina element i morse. Elementet i arbetsrummet har funkat bra sen förra året,  tack och lov. Sovrumstermometern visade på nollan i morse när jag klev upp. Nu säger termometern på bilden ett klockslag som är vår normaltid. Det är först nästa helg vi återgår till normaltid och flyttar tillbaka klockorna, men jag orkar inte hålla på med det lilla, lilla uret på termometern. I sovrummet hade jag i alla fall 19,5 grader. Det berodde nog på att jag sov med stängt fönster och stängd dörr, för det är ganska varmt. I köket var elementet iskallt trots att jag skruvade på det igår. Samma gällde elementet i vardagsrummet. Jag skickade in en felanmälan i morse. Min förvåning var enorm när R och en kollega på Fastighetssnabben ringde på förmiddagen, dök upp och fixade de två kassa elementen. R bytte ut delarna man vrider på, ställde in på högsta värme och HEPP! så blev båda elementen varma. Så tacksam för snabbt fixande!

Mörkret var kompakt i morse när jag satte mig vid frukostbordet för att sleva i mig filen. Jag har fått bättre aptit, så jag hällde på ett mått flingor och torkade tranbär på filen förutom bär, banan och äpplemos samt magpulver, honung och kanel. Men illamåendet kommer och går. Trots att jag inte har ätit übermycket den här veckan och dessutom gått cirka 11 000 steg varje dag måndag – onsdag har jag gått upp två kilo. Mitt ”system” verkar vara helt galet. Igår åt jag fil med bär, två rostade mackor, ett kokt ägg, fisksoppa och vitlöksbaguette. Det var mycket för att vara jag, men inte så mycket att jag borde lägga på mig två kilo. Tycker jag. Vad tycker du, kära dagbok??? Kan du förstå att jag hatar mina mediciner??? Jag kan inte äta mindre, för då funkar jag inte, då händer det som hände förra torsdagen, jag tuppar av.

Kompakt mörker… Tur att kaffet var hett, de levande ljusen tända och sällskapet Hopptisarna och Glashus.

Före klockan sju satt jag vid jobbdatorn.

Före klockan sju satt jag även den här morgonen vid jobbdatorn. Jag publicerade min andra artikel om ett av de internationella nätverk som Uppsala universitet är med i, delvis ett porträtt av vår EU-strateg. Tidigare har jag skrivit en artikel om en av våra dekaner som är med i en arbetsgrupp i ett av nätverken. Det var väldigt intressant att intervjua dessa två helt olika personligheter.

Magen var besvärlig i morse och medan jag försökte få ordning på den blev jag utkastad ur VPN. Det har krånglat en aning, men jag orkar inte ta en diskussion med vår IT-support igen. Jag får antingen ingen hjälp eller så dröjer den alltför länge. Grädden på moset var när jag blev uppringd av en mini-chef (det finns väldigt många på den där avdelningen…) i veckan och fick en massa skit kastad på mig. Det var inte jag som hade missat att ett certifikat hade gått ut utan de… Då hade jag en bättre dialog via mejl med en annan medarbetare, som hade en helt annan attityd.

Det ljusnade utanför, jag jobbade på och deltog i dagens två Zoommöten på förmiddagen. Då hade jag sen länge lämnat den rosa himlen ovanför UKK.

När det ljusnade den här kalla oktobermorgonen…

Mikropauser under förmiddagen blev att bädda och gå med dammvippan. Sen var det plötsligt lunchdags. Jag noterade där jag satt vid köksbordet och åt rostat och ett ägg att en av de små tomaterna på Busk-Margit hade blivit röd…

Rostat och ett ägg till lunch.

Men kolla! En liten tomat har blivit röd.

Därefter slängde jag på mig jeansen och ytterkläder för att ta en friskvårdspromenad. Idag gick jag först S:t Olofsgatan neråt stan för att se hur det går med tunnelbygget vid järnvägen. Och nog går det framåt…

Det grävs.

På den här bilden från förra fredagen anar man hur det ska bli.

Givetvis gick jag in på Butiken på hörnet och köpte hem en ”godispåse” till helgen. Två Noisette, som vanligt, en till lördag och en till söndag.

En ”godispåse” följde med hem…

…med två Noisette till helgen.

Jag vände sen och gick S:t Olofsgatan uppåt, lämnade min påse hemma och gick till Nya Björck Blomsterhandel för att dels kolla hur det var med Mia, dels köpa mig en fredagsbukett. Det blev en låg bukett idag med orange rosor och lila hortensia.

Ett blomsterpaket…

…med orange och lila innehåll.

Därefter fortsatte jag att transkribera veckans andra podd. Jag hade som tur var börjat före lunch. Podden var över 40 minuter lång, så det tog några timmar. Men sen blev fredagen äntligen bara helg. Jag la mig på soffan och läste en stund medan tvättmaskinen tvättade.

∼ ♦ ∼

Fredagsmiddagen blev den vanliga. Tänk att jag inte har tröttnat på Korgtassens smörgåstårta! Ett glas vitt till, tända ljus och klassisk musik. Mitt sällskap var Hopptisarna och Glashus. I kväll blir det kanske mer läsning och möjligen nåt avsnitt av nån serie på nån playkanal.

Fredagsmiddag med Hopptisarna och Glashus.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det är lördag i morrn och här i Uppsala ska en massa folk skena omkring och springa marathon. Galningar! Jag själv skenar möjligen ner på stan. Eller skenar och skenar… Ljumsken gör fortfarande ont av och till, så det blir väl hasa.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.