OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det här var ju inte bra. Ja asså, gårdagen var bra, jag trodde att bara skiten hade brutit ut skulle det vända och jag skulle inte bara må bättre utan tillfriskna. I helvete heller. I natt kom bakslaget med jobbig hosta och förkylning, med allt vad det innebär (inga detaljer). 

Det blev en bra lördag, jag orkade göra massor – och sen tog jag väl bara slut. För frisk är jag inte, utan idag mår jag sämre igen. Nåja, jag får väl glädja mig åt gårdagen och vara nöjd att jag klarade av en massa saker, tycka att det är skönt att jag slapp bekymra mig om saker idag. Men jag borde vid min ålder ha lärt mig att en inte ska ta ut sig när en är sjuk. En ska vila och ta det lugnt. Less på att vila, feberfri och aningen rastlös efter allt vilande var jag igår. Idag har jag varit yr, kallsvettig, eländig, orkeslös… Ja ja, gnäll gnäll. Det kan ju vara så att de två avsnitt av Färjan jag såg igår kväll är orsaken till bakslaget. Jag svimmar nämligen vid åsynen av blod. Och det var två mycket blodiga och läskiga delar jag såg…

Mycket blodigt på Färjan igår kväll…

∼ ♦ ∼

Idag hade jag tack och lov inte mycket som jag måste göra. Jag är så tacksam att Anna hjälpte mig i fredags, men precis som hon vill jag klara mig själv helst av allt, inte be andra. Nu behövde jag handla tunga saker och det görs lättast med bil. Nämen, du tror väl inte att jag åker bil i centrala Uppsala, det är ju fan omöjligt numera?! Jag skulle till City Gross i Norra Gränbystaden där också ett apotek finns.

Jag vaknade sent och jag lät mig ta den tid jag behövde med läsning och kaffe på sängen (jag mådde inte illa i alla fall). När jag började läsa var jag kanske halvvägs i Rester av döden, i skrivande stund har jag läst typ två tredjedelar.

Söndagsstart. Alltid.

Ungefär halvvägs när jag började läsa i morse.

Det fick bli fil med banan, bär, magpulver och kanel till frukost, för det verkar funka bäst för min mage. Filen är dessutom så härligt svalkande i en rivig hals.

Filfrukost vid ett soligt köksbord med Hopptisarna, fortfarande på avstånd, och Rester av döden.

Jag tog en dusch, rörde mig myket långsamt för att inte tuppa av. Klädde mig sen, tog bilnyckeln och ryggsäcken och åkte ner i garaget. Där träffade jag en arbetskamrat från en annan avdelning med familj. Skrämde nog livet av ”familjen” med min basröst…

Det gick bra både att köra bil och handla, men jisses så tungt det var! Viktigast var nog att få hem en del från apoteket, fast givetvis också kaffe, fil, bär och andra förnödenheter. Jag köpte till exempel en burk mandlar med havssalt, jättenödvändigt.

Hemkommen fick jag in alla varor och fördelade veckans medicin i dosetten medan jag ändå var i köket. Jag upptäckte att en av mina mediciner hade delvis blivit krossad, men jag lyckades nog få till rätt bitar i rätt fack.

Astung, men nödvändig handling.

Mina medicinser och dosetten.

Och efter att ha skrivit det här rostade jag ett par mackor och tog en kaffe, ingen Noisette, alltså, innan jag la mig för att vila en stund på soffan. Huruvida det blir jobb för mig i morrn eller inte är fortfarande oklart. Jag känner mig matt och medtagen just nu.

Jag tillbringade resten av eftermiddagen i horisontalläge och läste. Det blev faktiskt bokbyte i kväll. Nu ska jag läsa en av böckerna jag fick av vännen FEM, boken som sägs avsluta Hoffmann- och Grensserien. Vi får se på det… Recensionen av Rester av döden kommer här på bloggen på onsdag morgon den 15 oktober 2025, som är bokens första recensionsdag. Håll ut!

Det blev bokbyte i kväll. Nu ska jag läsa sista (?) delen i Hoffman- och Grensserien!

∼ ♦ ∼

När det närmade sig middagsdags mådde jag illa som fan, men grillade tre kycklingkorvar och serverade med bröd, bostongurka och räksallad på finaste helgporslinet, med silvergaffel till. Det blev i alla fall lite substans, kanske inte så nyttigt. Att tvinga sig själv att äta när man mår illa är tufft, fast det går. Jag åt väääldigt lååångsamt och jag åt upp alla tre. Ibland mår man faktiskt lite bättre när man har ätit. Jag mådde… siså där. Noisette är inte aktuellt idag, det får bli nåt smaskens till i morrn.

Söndagsmiddag på finaste helgporslinet och med silvergaffel.

Nu väntar en lugn kväll och, som sagt, jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska gå till jobbet i morrn, jobba över huvud taget eller fortsätta vara sjuk. Läkarintyg behöver jag först från tisdag. Det finns starka skäl att jag vill gå till jobbet i morrn. To be continued…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… om morgondagen vet ingen. Men om kärlek säger en av karaktärerna i Rester av döden så här:

”[…] Hon gjorde en paus. ‘Men en del känslor, som kärlek, är antagligen irrationella.’
Han drog efter andan. ‘Vad menar du?’
‘Det är obegripligt när man tänker på saken. Att älska en person mer än alla andra – att investera alla sina förhoppningar och all sin lycka i en enda människa som när som helst kan ge sig av eller dö och ta alltihop med sig.’ […]

∼ ♦ ∼

Livet är kort.