OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Först och främt vill jag säga följande: de senaste dagarna, så även idag, har jag skrivit samtliga inlägg utan något slags synhjälpmedel. Jag har inte linserna i eftersom jag har sovit så mycket och mina gamla glasögon korrigerar bara min närsynthet. Det gör att mina nya glasögon inte går att använda utan kontaktlinser bakom. Så om det är många korrfel i mina inlägg hoppas jag att du ursäktar mig, kära dagbok.

∼ ♦ ∼

Igår kväll lämnade jag sovrummet och sängen för vardagsrummet och soffan.

Skiten har nu brutit ut ordentligt. Kort sagt: jag låter skitsjuk, jätteförkyld, hostig etc. Men jag mår bättre. Igår kväll hade jag bestämt mig för att lämna sovrummet och sängen för vardagsrummet och soffan. Där låg jag med en filt över mig. Jag såg en gammal brittisk kriminalserie på TV, Lynley, och läste en ny under reklampauserna. Sov ingenting. Det är kul med Lynley, för jag hade inte sett gårdagens avsnitt. Jag tror att jag en gång slutade titta på serien för att jag retade ihjäl mig på hans fru Helen. Nu är hon död i serien, så det känns bättre för mig, elakt nog. 

Givetvis hade jag svårt att sova i natt sen. Det handlade nog mest om att jag har sovit för mycket de senaste dagarna. Därför bestämde jag mig för att försöka hålla mig vaken idag så länge det går. Vila, ja, men inte sova, varken under dan eller för tidigt. Det får inte bli nåt vändande på dygnet. På måndag ska jag gå till jobbet, enligt min plan.

Därför gjorde jag några få planer för dagen och morgondagen. Men jag tog det lugnt till att börja med och läste och drack kaffe på sängen fram till klockan tio. Sen klev jag upp, försiktigt för att inte tuppa av igen (det var läskigt!) och gick ut i köket för att äta filfrukost. Magen har reagerat negativt på att den inte har fått i sig nåt med substans och inte heller den medicin som ska förbättra detta. Idag blev det därför fil med banan, bär, äpplemos, kanel och magmedicin.

Normal lördagsstart idag.

Tvingade i mig fil med bär OCH magmedicin.

En plan för idag var att ta en liten promenad. Igår var det en sån fin höstdag och jag låg inne hela dan. Idag var det… en inte riktigt lika fin dag, men OK. Och visst är det fint att se på växtligheten inomhus. Här nedan Busk-Margit, min tomatplanta, som har flers små gröna tomater. Men jag är livrädd för propp och stroke och jag behövde röra på mig. Hjärnan skrek efter ljus och luft. Så jag bäddade, blaskade av mig, borstade tanden och klädde på mig. Jeansen jag köpte för en vecka sen hänger rejält nu, men jag har ett inte bara snyggt utan bra bälte i dem. Det blev en kort höstpromenad i blåsten neråt gatan.

Små gröna tomater på Busk-Margit.

Inte lika fin höstdag idag…

…men ganska fin när solen trängde igenom.

Och självklart gick promenaden ner till Butiken på hörnet! Jag var ärligt talat helt slut och fick stanna några gånger, men jag lyckades bära hem en påse med två gröna Noisette, en till i eftermiddag och en till i morrn. Egentligen är inte det viktiga att jag får i mig, utan att jag orkade gå och köpa.

Jag lyckades bära hem en påse från Triller…

…med två gröna Noisette.

För att ännu mera pressa mig (den som inte arbetar… etc etc…) promenerade jag med dammvippan. Sen promenerade jag med dammsugaren. Så pressade jag (mig) lite till – med strykjärnet. Efter det var jag törstig, yr, flåsig och trött, men… Jag gjorde det! Belöningen blev en Noisette. Hela Noisetten åt jag upp trots att jag inte känner så mycket smak. Jag kände dock att den är väldigt söt… Oavsett, jag njöt av den och framför allt av vad jag åstadkommit idag. Sen kunde jag vila och ligga på soffan och läsa med gott samvete. (Varför jag pressar mig? Därför att jag räknar med att vara i tjänst igen på måndag, så klart.)

Jag pressade (mig) lite till.

Belöning!

Vilan blev ett par timmar lång. Sen var det dags för middag – och den var ju bara att plocka upp ur en låda och ställa fram. Halva smörgåstårtbiten från igår och ett glas vitt slank ner fint, jag mådde inte illa.

Halva smörgåstårtbiten från igår slank ner fint med ett glas vitt.

∼ ♦ ∼

I kväll tror jag inte att jag orkar mer än att slöglo på TV. Och vila. Jag är nöjd med dagens insatser och glad att jag håller på att bli frisk (även om det låter tvärtom). I morrn ska jag försöka ta mig ut och köra bil för att handla tunga saker.

Nu vilar vi!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Hur lång tid tar det normalt när man ska göra en ny busshållplats och ta bort en gammal??? Uppsala kommuns entreprenör har nu hållit på i fyra veckor och är fortfarande inte färdig. För mig är det usla Uppsala kommun i ett nötskal! Man har flyttat en bänk och en stolpe och asfalterat samt lagt vita plattor som blir snorhala på vintern. Det har tagit en månad och arbetet är som synes inte avslutat. Notera dessutom att ingen har tillfrågat oss boende om vi ens vill ha eller behöver en busshållplats utanför huset.

Den gamla busshållplatsen är inte helt avslutad, som synes, efter fyra veckor.

Nya hållplatsen: asfalterat, vita plattor som blir snorhala på vintern, en bänk och en stolpe längst bort.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.