OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Kall septembermorgon som blev solig. Men först mörker. Det stör inte mig, jag är inte rädd för mörkret, jag ”hittar” mina vägar ändå. Vid frukosten vägrar jag tända kökslampan så länge det är möjligt att läsa vid levande ljus och det lilla dagsljus som smyger sig in från vänster.

Frukost och läsning vid levande ljus.

Jag hade hoppats att den varma morgonduschen skulle smörja upp såväl onda fingerleder som ond fot. Tyvärr inte. Till ett av fingrarna har jag en ”strumpa” som ger det stöd. Den drog jag på när jag kom till jobbet. Med foten är det som det är – den gör ont på ovansidan när jag har gått ett tag. I morse funkade det inte heller med bara tröja. Termometrarna visade åtta grader. Jag tog min gamla blåa jacka, den med ”skavmärken” från tidigare jobbryggsäckar på ryggen. Märkena syns ju inte när jag har en ryggsäck, så den funkar bra att ha till jobbet. Om det inte regnar… Den är nämligen inte alls vattentät. I morse regnade det inte, som tur var. Jackan är lagom varm att ha just nu.

Det finns människor som gör sitt bästa för att sätta färg på tillvaron.

Det blev en liten avstickare till en bankomat för att ta ut pengar. Jag skulle ha gjort det igår kväll efter middagen, när jag var och handlade, men det föll bort. Nu är det fixat – det fanns pengar i apparaten. Min frisör Igor tar nämligen bara kontanter. Helt legitimt, för jag får kvitto. Men ändå. Det ställer till det lite.

Promenaden upp till jobbet var frisk, men skön. Det har inte slagit om till alla vackra höstfärger än, så det är tur att det finns människor som gör sitt bästa för att sätta färg på tillvaron. Rara T är en av dem. Idag möttes vi vid krönet av Carolinabacken och tog sällskap den sista biten till jobbet. T ledde sin cykel och jag flåsade som en sexualbrottsling. Vi försöker få till en glassfika med avstämning. När jag hade startat datorn på jobbet skickade jag en bokning – om en och en halv vecka. Det är inte klokt, men vår verklighet. Idag, till exempel, var det möten hela förmiddagen ända till klockan 12 när det blev lunch. Med det längsta mötet var ett bra arbetsmöte, framför allt för att mötesordföranden bjöd på kanelbullar. Skämt åsido, det var ett bra möte, kort och gott. Klockan var närmare 12.30 innan jag tog lunch, men jag stod mig fint tack vare bullen.

Arbetsmöte med fruktstund och kanelbulle.

Jobblunch med Krypskytten.

Jag passade på att läsa en stund i Krypskytten på lunchen. Har nog läst mer än en fjärdedel redan, men det är ingen brådska med läsningen, för första recensionsdag är på fredag. Det är bra för jag har svårt att… ja ja ja, vi tar det i kommande recension!

Under eftermiddagen gjorde jag några fler inbokningar till senare i veckan. Bland annat ska Stora A och jag prata om ett par texter jag ska skriva… ”förebyggande”. Men nu kan jag inte boka in fler möten i veckan, jag måste hinna jobba med annat också.

Tyvärr hann jag inte få artikeln jag skrev i förra veckan i retur efter fakta- och citatgranskning innan jag gick hem. Kanske var det det som gjorde att luften gick ur mig..? Jag släääpade mig hem…Men hemma blev jag snabbt uppiggad av ett paket från HarperCollins. Innehållet var spännande och bestod av Erik Axl Sunds bok Påfågelmannen, den första delen i trilogin Maras barn. Boken anspelar på en del mörka ting såsom dödssynderna, en psykologisk thriller som, enligt författarna Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist (Erik Axl Sund är ju en pseudonym), är mörk utan att vara uttalat brutal. Det låter väl bra och passande för mig?

Ett uppiggande paket från HarperCollins Nordic…

…med detta spännande och mörka innehåll.

För att sen lätta upp det mörka plockade jag ihop en måndagshög till Instagram. Idag skulle högen bestå av orange böcker. Och det är ju min favoritfärg, så hela tio böcker fotade jag i min hög. Det är bland annat franska böcker, brittiska och östgötska å bilden. Den understa boken, den om Toffle (Knyttet), var den som jag tog mitt nick Tofflan/Tofflisen från. Jag har förstås läst alla böckerna i högen, men vilka har DU läst???

Tio orange böcker i måndagshögen. Vilka har DU läst???

∼ ♦ ∼

Till kvällsmat fortsatte jag med orange – jag åt tomatsoppa, till Hopptimistens förtjusning eftersom han matchar. Det blev tända ljus på bordet så att jag kunde läsa. Jag körde en maskin tvätt under tiden, men den var mörk. 

Tomatsoppa och tända ljus – och en förtjust Hopptimist som matchar soppan.

Och nu är jag mätt, tvätten är hängd och en ny maskin smutstvätt är laddad. Den tänker jag inte köra idag. Nu ska jag hoppa ner i fåtöljen redo att se Vem bor här?. Visst är det annorlunda hem som visas upp, men det är i vart fall inga kändishem. (Sååå trött på kändisar…) Sen brukar jag givetvis gissa. Jag gissar alltid nästan alla fel.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Det här bandet, Amelia & The Housewives, är från Brighton. De släppte singeln nedan idag. Just sayin…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.