OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Hjärtfrekvensen var oregelbunden och hög igår kväll.

Jag skulle nog inte ha skrivit att kroppen var OK igår. Det var den inte. Kaxig kollade jag hjärtfrekvensen. Den var hög, visserligen inte över 100, men oregelbunden. Och jag kände mig lite skum senare på kvällen. Yrseln var värre, till exempel, och jag var mycket flåsig. Jag tycker inte att en ska bli flåsig när en reser sig från en fåtölj och tar några steg. Skit samma, who cares? Kvällen tillbringade jag mest i fåtöljen där jag läste och drack ett glas rött. Mer om det kommer i ett separat inlägg nån annan dag när jag har provat vinet till nåt ätbart. Det vita vinet, som jag drack till fisksoppan, knackade jag ner några rader om tidigare idag.

Men som sagt, jag satt mest stilla i fåtöljen igår kväll och läste och åt choklad. Det blev bokbyte och jag lämnade de mordiska vinodlarna i Frankrike och tog mig upp till Skottland där en krypskytt härjar i en bok jag fick för recension i veckan.

Bokbyte från en bok om mordiska vinodlare i Frankrike till en krypskytt i Skottland.

∼ ♦ ∼

Söndagsstart med alltför många mord – och skämt.

Ett hjärta som får jobba hårt och rätt mycket i motvind gör mig uppenbarligen trött. Jag sov elva timmar i natt. Hade jag själv fått välja skulle jag inte ha vaknat idag, men en får inte bestämma om sitt eget liv och död här. Och egentligen vill jag inte dö riktigt än, för jag har en massa spännande böcker att läsa.

Boken jag började läsa igår kväll är skriven på ett helt annat sätt än den jag läste innan, så det gäller att ställa om. Än så länge tycker jag mest att den är pratig och att författaren låter sina karaktärer vara alltför skämtsamma. Det handlar trots allt om mord. Flera mord. Men det är en ny författarbekantskap och jag läser givetvis vidare.

Några större planer för söndagen hade jag inte, bara några måste-grejor. Det regnade och blåste och helst av allt ville jag bara stanna hemma. Men du vet ju, kära dagbok, att jag för det mesta lyckas tvinga ut mig. Redan innan jag flyttade i maj 2024 tränade jag på ensamheten några år. Och ärligt talat är det bättre att vara ensam ensam för då kan jag bara skylla dumheter på mig själv. Jag åt en lika ordentlig frukost idag som igår och tog en dusch efter den för att orka ta itu med som skulle göras.

En rejäl söndagsfrukost med Hopptisarna och Krypskytten.

Först fördelade jag veckans mediciner i min minidosett. Den blev knökfull som alltid. Men mitt nya mål är att må så mycket bättre efter Ingreppet att jag kan skippa en eller två mediciner ganska omgående och kanske ytterligare en ett år senare. Om jag inte dör, förstås. Den risken/möjligheten finns förstås. Och då är det ju skit samma om jag har en knökfull minidosett eller inte. Nån familj har jag inte att oroa mig över heller. Om jag dör så dör jag – och kan skita i allt och alla såsom de flesta skiter i mig. Jag är ju inte nåns familj.

Efter medicinfördelningen klädde jag på mig tröja och skor, rev åt mig paraplyet och gick till närmaste kyrka för att rösta. Jag är inte jätteinsatt i kyrkovalet och vad dess olika partier står för, men jag har gjort en valkompass ett par gånger och läst på lite. Ett och samma parti fick mina samtliga tre röster.

Knökfull minidosett.

Ett och samma parti fick alla mina tre röster.

Söndagsfika hemma med familjen och Noisette.

Jag slappade en stund sen hemma, tog en söndagsfika och läste en stund medan tröja, skor och paraply torkade efter den regniga promenaden till och från vallokalen.

Men så upphörde regnet. Jag bestämde mig för att ta en tur med bilen för att ladda dess batteri – och mina. Det blev inte den utflykt jag hade tänkt, för jag kände att det var OK att bara åka en sväng. Och jag hade dessutom planer för kvällen.

Jag var ute och åkte kanske 45 minuter. Regnet höll sig borta och det tackade jag och min rena bil för.

Framåt kvällningen var det dags att dra på sig ytterkläder igen. Jag gick till Byblos för att äta söndagsmiddag. Där var det lugnt och skönt och underbart god mat samt personlig och god service. Jag känner mig alltid välkommen när jag kommer dit. Den här gången åt jag Shish Thaouk, det vill säga kyckling, drack en öl och ett glas rött. Dryckerna var förstås båda libanesiska. Ägaren bjöd på söt dessert och kardemummakaffe. Det var inte så att jag var hungrig när det var dags att lämna. Jag bad dem ordna en skottkärra hem med mig. Men… jag skulle passera Korgtassen på hemvägen och köpa lite tråk fast nödvändigt till veckan. Fil, mjölk, ost, bär och, bara för att vara lite beredd ifall jag blev sugen, fikonmarmelad.

På Byblos känner jag mig alltid välkommen.

Almaza, libanesisk öl.

Shish Thaouk och glas rött libanesiskt.

Två goda röror.

Kardemummakaffe och söt dessert med ”Citrushår”.

Tråkhandling, men nödvändigt.

Nu blir det soffa, bok och kanske nåt TV-program. Jobbryggan är packad och rena kläder framhängda, allt för en ny arbetsvecka som jag hoppas få vara med om. För jag vill ju egentligen inte dö riktigt än.

∼ ♦ ∼

Den kommande veckan väntar möten hela måndag förmiddag, en jobblunch på tisdag med en trevlig arbetskamrat på en annan avdelning, klippning på onsdag efter jobbet och besök av tekniske Stora A här hemma på torsdag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.