OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det här med matlagning… Asså, det är inte min grej. Men jag skulle behöva bli bättre på det, av hälsoskäl. Och jag gillar ju att äta mat, god mat, inte äcklig. Varför kan jag inte gilla att laga mat? Jag har aldrig gjort det. Bortskämd har jag blivit genom åren. Min mamma var visserligen ofta på sjukhus när jag var barn, men när hon inte var det utan var hemma lagade hon mat. God mat. När jag gifte mig var det med en kvinna som gått det som kallades ”köttbullelinjen” på gymnasiet. Hon var också en mycket god matlagare. Min förra fästmö är den klaraste stjärna vid spisen. Men jag… jag är totalt värdelös. Hemma har jag en massa böcker. Jag har också ganska många kokböcker… Jag kanske skulle bläddra lite i dem för att få inspiration. Böckerna nedan har jag dock inte. De ligger på disken i restaurangen på jobbet.

Kokböcker finns det gott om… Dessa ligger dock i restaurangen på jobbet.

Dagens frukost blev ingen större variation jämfört med igår. Men morronen var mörk och idag var det nödvändigt med tända ljus. Jag har börjat läsa en ny bok, boken jag vann på Insta. Det är en psykologisk thriller. Mordet med stort M skedde 20 år tillbaka i tiden och nu vill mördaren, som sitter inne, säga sanningen genom en journalist. Jag är precis i början av boken, men den verkar bli riktigt bra.

Mörk onsdagsmorgon med tända ljus och psykologisk thriller samt Hopptisarna, förstås.

Idag hade jag en intervju på jobbet redan klockan åtta. Men det passade mig bra, för jag är morronpigg. Ska jag gå till jobbet och jobba brukar jag anlända runt 7.30, jobbar jag hemifrån börjar jag redan klockan sju. Personen jag skulle intervjua är bland annat hjärnforskare. Nu var det emellertid inte den forskningen vi skulle prata om, men du kanske kan föreställa dig vilket spännande samtal det blev.

Resten av arbetsdagen blev inte fullt lika spännande. Jag deltog i två möten och åt sedvanlig jobblunch vid skrivbordet. Eftermiddagen ägnade jag åt att skriva rent mina anteckningar från intervjun. Artikeln tänker jag skriva när jag jobbar hemifrån i morron eller på fredag. På jobbet får man ingen skrivro.

Sedvanlig skrivbordslunch, men med min senaste bok på gång.

∼ ♦ ∼

Mycket trött kom jag hem efter jobbet. Jag laddar för att skriva artikeln i morrn och hoppas att vägarbetet utanför inte låter för mycket. I värsta fall får jag sitta vid köksbordet och skriva.

På tal om köksbordet… Jag behövde ju äta nåt i kväll… GAH! Fantasin är lika med noll. När en är ensam är det liksom inte heller lika roligt att äta, eller ens viktigt. Det fick bli grillade kycklingkorvar med bröd, bostongurka och räksallad. Då fick jag i alla fall i mig varm mat idag. (Jag hör jublet…)

Fantasifull och spännande middag, eller hur? (<== ironi)

I kväll blir det soffan och läsning. Det är tillräckligt spännande saker för mig.

∼ ♦ ∼

Nu väntar två dars arbete på distans. Det känns skönt, för det har varit två intensiva veckor, med många aktiviteter och jobb som jag blir trött av. Jag tänker att jag får fokusera på jobb torsdag och fredag och ta det mest lugnt i helgen. Kanske bara tvätta. Och rösta i kyrkovalet på söndag, förstås!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.