OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det var en regnig måndagsmorgon i mitten av september jag vaknade till. Tänk, redan mitten av september… Dagarna går onekligen fort trots att jag inte har roligt hela tiden. Jag gillar hösten och höstväder, men är tacksam om det inte regnar när jag ska promenera upp till jobbet. Och det gjorde det inte heller, jag hade tur. Vid frukosten var det dock mörkt och jag fick tända levande ljus och mysa en stund över filskålen med Hopptisarna och Klanen. Redan på förmiddagen blev det nästan soligt igen, om än med mörk himmel.

Måndagsfrukost i mitten av september med familjen och tända ljus.

Jag passade på att gå min näst ursprungliga väg idag. Den ursprungliga vägen från hemmet till jobbet och i retur går över järnvägen och den vägen öppnar först om ett par år. Då är det inte säkert att jag lever. Men just nu kan jag gå på en dålig trottoar på Väderkvarnsgatan. Visserligen susar cyklister och folk på elscooter förbi. Jag går mitt på trottoaren och tänker att de gott kan leda sina fordon några meter. Det verkar de dock inte kunna.

Stökigt är det på Väderkvarnsgatan med gatstenar och annat som ligger huller om buller. Det är nästan så att tant har lust att städa upp. Men jag är tacksam att jag kan gå där nu och slipper smyga mellan hus, på gårdar där det dilas.

Stökigt på Väderkvarnsgatan.

Frågan är bara hur länge jag kan gå på trottoaren eftersom Uppsala jävla kommun har startat ett nytt grävprojekt – utanför porten till huset där jag bor. När jag kom hem efter jobbet idag var trottoaren och en bit av gatan utanför mitt hus avstängda. Typat, jag som avvaktade med att göra en tung beställning till dess att huset hade en fungerande hiss och därför väntar en leverans med bud i morrn kväll…

Fy fan för Uppsala jävla kommuns grävhysteri. Så här ser det ut utanför porten till huset där jag bor.

∼ ♦ ∼

Morgonens möten och arbetsuppgifter flöt på bra och strax blev det lunch. Jag träffade min tidigare arbetskamrat, numera vän. H*n jobbar kvar på mig gamla avdelning, jag jobbar sen några år på en annan avdelning. Vi åkte bil för att äta asiatisk lunch. Det var mycket gott och jag blev rejält mätt. Vi uppdaterade varandra om arbets- och privatliv och jag inser att det har skett – och sker – stora förändringar. Till exempel börjar nya personer, några slutar och några är kvar fast de kanske borde tänka på refrängen. Notera att det är min åsikt, inte min lunchkamrats!

Asiatisk lunch som var god. Paltkoman som följde på maten var dock tung…

Paltkoman var svår när jag skulle försöka arbeta på eftermiddagen. Men det var bara att bita ihop och jobba på, bland annat med korrekturläsning, för i morrn skulle det inte bli mycket operativt arbete gjort. Vi har nämligen avdelningsdag då på ett hotell nära mitt hem, vilket jag uppskattar mycket!

∼ ♦ ∼

Efter en stunds vila på soffan plockade jag ihop en måndagshög med böcker till Instagram. Den här veckan skulle det vara bruna böcker. Det visade sig att jag hade massor i mina bokhyllor, men det här gänget, alla lästa av mig – har DU läst nån av dem? – blev böckerna jag valde:

Måndagshögen den här veckan består av bruna böcker. 

∼ ♦ ∼

Strax innan jag satte tänderna i kvällsmaten/middagen fick jag ett meddelande av Omma Moon, konstnären vars tavla jag köpte i lördags. Jag blev så glad för jag fick då möjligheten att svara henne och tala om för henne hur begåvad jag tycker att hon är.

I kväll blev det en mycket lätt middag – smörgåsar – och definitivt ingen alkohol. (Men vill du läsa om bardolinovinet jag drack igår kan du kika på ett tidigare inlägg från i kväll.)

Kvällsmat/middag – två mjuka mackor, en hård, mjölk och kaffe – tillsammans med familjen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Vädret kunde visst inte riktigt bestämma sig idag. Molnen var mörkgrå understundom, men samtidigt fanns en liten, blå fläck på himlen.

Himlen!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.