OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Torsdag och jag insåg att jag hann skriva lite tidigt på morgonen innan jag  traskade upp till jobbet. Jag önskade att bussen hade kunnat plocka upp vissa av oss närmare hemmet, för promenaden upp till jobbet tär på mina krafter. Och det är torsdag, slutet av arbetsveckan och i vanliga fall en dag när jag jobbar hemifrån. Men den här torsdagen skulle min enhet tillbringa på Salsta slott. Det såg jag fram emot, för det är ett slott som verkar ligga in the middle of nowhere och jag hade aldrig varit där. På slottet, alltså. In the middle of nowhere hamnar vi väl alla ibland…

Jag klev upp i vanlig tid, ingen idé att ändra larm och krångla. Jag ville äta frukost i lugn och ro, läsa The Neighbour’s secret en stund, skriva några rader och kolla jobbmejl innan jag gick. Magen är fortfarande orolig, vilket kan vara problematiskt när en bussresa väntar. Medicinernas biverkningar beskär mitt liv mer än vad folk kan förstå. Och allt vill jag inte skriva här. Jag blev förbannad när jag hade angett biverkningar på 1177 i ett meddelande och en sköterska på Sjukstugan i Backen hade noterat att patienten hade angett lite biverkningar. Lite… Hmm… de är ganska många och vissa av dem svåra. Nu längtar jag bara efter att bli av med dem. Jag har en dröm om att få mitt gamla liv tillbaka – eller i vart fall delar av det.

Torsdagsfrukost med en stunds läsning och Hopptisarna.

Vädret gick igår från att vara först höstmorgon, sen soligt och varmt och på kvällen regnigt. Det har regnat en hel del i natt och det hade utlovats mer i eftermiddag. På torsdagsmorgonen var det ändå nästan så att solen försökte tränga igenom. En kunde hoppas att vi skulle slippa värsta skyfallet och att busschauffören kan tänka sig att stanna närmare mitt hem än på jobbet när vi återvänder till Uppsala…

∼ ♦ ∼

Enhetsdagen på Salsta slott

Det blev en väldigt bra dag på många sätt och vis. Bäst var att allt var så opretantiöst. Bussresan tog cirka 30 minuter och var hemsk (åksjuk). Dessutom noterade jag att vi mycket riktigt nästan passerade mitt hem. Men vi fick god ostmacka och kaffe vid ankomsten. Slottet var lagom stort (man gick bara nästan vilse). Fram till lunch hölls tre korta, intressanta och relevanta dragningar samt en gruppövning. Och vi fick fiiina gråa skrivböcker.

Hemsk bussresa.

Salsta slott.

Fiiin skrivbok.

Sen blev det lunch. Vegetarisk lunch. Det stank vitlök och jag mådde illa (igen). Jag åt ett bröd, en gurkskiva och tre små potatisbitar och drack en massa vatten.

Behållningen av lunchen var en mordgåta som vi skulle lösa i grupper om tre eller fyra personer. Vi fick en muntlig dragning av Niclas Malmberg som är en av ett gäng i ett aktiebolag som hyr slottet av Statens fastighetsverk. Vi fick veta vem som mördats, lite av rekvisitan samt ta del av förhören med de inblandade som alla var misstänkta. Därefter kunde vi gå runt i slottet och kolla efter föremål och ledtrådar.

Oätlig lunch.

Mordoffret Ulrika Koskull.

Bloood på spegeln…

The Mousetrap?

Vicka på rumpan? Hade inget att göra med mordgåtan.

Vem som löste mysteriet på enheten? Petite Moi. Redan vid dragningen av förhören. Givetvis avslöjar jag inte vem, varför, hur eller nåt. Det är ju andra gäster som ska dit och leka. Men jag sa till enhetschefen att vi nog skulle ha ett nytt lönesamtal, för givetvis förväntar jag mig ett fett lönepåslag efter detta.

Under eftermiddagen gav Niclas Malmberg oss en guidad rundtur på slottet. Där finns en sån intressant historia och så mycket fin konst, bland annat. Jag tycker att det är synd ifall Statens fastighetsverk får sälja Salsta – för det är vad de önskar. Man kan protestera mot detta på nätet. Det har jag gjort. För om slottet säljs töms det på konst och andra inventarier. Jag fotade inte så mycket, jag tycker att slottet är värt ett besök för den som kan.

En underbart vacker lädertapet!

Vacker takmålning.

Fängelsehålan i källaren luktade mögel.

Det stod käpphästar i receptionen, men den här hästen stod utomhus.

På Salsta finns även moderna konstverk och de är till salu. Kul att placera dem i slottets olika rum. Jag fastnade för två verk: det ena liknade en bekant till mig och det andra, ett självporträtt av konstnären med anspelning på Alexander Roslins verk Damen med slöjan, vill jag köpa. Jag har inte bestämt mig än om jag ska köpa tavlan för 22 000 spänn eller inte. To be continued… De två mupparna Slottsherrskapet på tredje bilden är Stora A och jag, fotade av vår samordnare. Alla andra bilder har jag tagit.

Ett porträtt av en bekant till mig???

Vill ha!!! Ska jag???

Slottsherrskapet.

∼ ♦ ∼

Jag hade inte tänkt ut nån middag till i kväll och jag tänker inte laga till nåt heller. Den snälla busschauffören släppte av mig och några till vid Kvarnen, men jag köpte bara bär, kaviar och middag till i morrn (smörgåstårtbit). Det hade börjat regna på vägen till Uppsala och det blåser som fan. Det kan bli perfekt att dammsuga i morrn om det dåliga vädret håller i sig. Jag jobbar hemifrån och kan kanske börja lite när jag känner att jag måste ta en och annan bensträckare.

Till middag idag tog jag fram ostar. Vinflaskan från i söndags var ju redan öppnad. 

Ost, kex och vin samt tända ljus och en spännande bok är en perfekt middag en ruggig höstkväll.

I kväll ligger jag med all säkerhet raklång i soffan. Jag är helt slut efter en intensiv, men bra dag.

Ha en bra kväll.

Hälsn. din egen Sherlock

∼ ♦ ∼

Livet är kort.