OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Trendbrott på fredag. Det är kontentan av planeringssamtalet igår. I stället för smörgåstårta blir det kräftor. Det har jag längtat efter! Tyvärr blir vi inte nån trio som ses, utan en duo. Alla älskar inte kräftor lika mycket. Så fick jag förklarat. Lite synd ändå, men jag fattar. Kräftor ligger redan i frysen och ska tas upp till kylen för långsam upptining under två dygn. Resten av tillbehören handlar jag på fredag lunch eller efter jobbet. Det ska bli så smarrigt!

ICAs svenska signalkräftor framtagna på långsam tining i kylskåpet.

∼ ♦ ∼

Allt annat än smarrigt var vädret i morse. Det var så mörkt att jag fick tända levande ljus vid frukostbordet. När jag drog upp persiennerna i köket sipprade det in lagom med ljus från fönstret till vänster så att jag kunde läsa Stjärnkocken. Det är inte många sidor kvar i boken, men tyvärr orkade jag inte läsa så mycket igår kväll heller. Tröttman lättade, men bara något.

Onsdagsfrukost med tända ljus och litet ljusinsläpp från fönstret så att det gick att läsa.

Regnig morgon!

Värre var det med det som föll från ovan – regn. Det var nämligen 18 grader varmt och vem vill marschera i uppförsbacke upp till jobbet i regnjacka? Hur svettigt som helst! Sen sa väderappen att det skulle bli soligt och varmt i eftermiddag. Det fick bli min tunna orange jacka som ihop med paraply står emot regn bra. Jackan är lätt att vika ihop och bära i ryggan, dessutom. Min svarta jobbtröja skulle med hem till tvättmaskinen.

Det regnade inte så hårt när jag gick, men mitt val av ytterplagg plus paraply var helt rätt. Redan på efter ett par timmar på jobbet blev det soligt. Ibland kan jag tänka rätt! Huvet verkar det inte vara så stort fel på, det är värre med resten av kroppen. Dagens värsta krämpa satt i vänsterfoten och en tå där.

Paraply…

…i kombo med tunn jacka var helt rätt val idag.

Förmiddagen på jobbet idag bestod i princip av möten, så jag fick nöta jeansbaken. Sen var det plötsligt dags för lunch.

Stjärnkockens skrivbordslunch.

Och eftermiddagen fortsatte med diverse högt och lågt, långsamt och bråttom. Jag fick två trevliga skrivbordsbesök av två arbetskamrater från andra avdelningar som bytt våningsplan – den ena ner, den andra upp. Vidare fick jag en fin lunchinbjudan framöver av en tidigare arbetskamrat på en annan avdelning.

En fridens kvinna använder inte sitt paraply som vapen.

Framåt hemgångsdags blev det riktigt soligt, precis som appen sa i morse. Orange jackan vek jag ihop och la i ryggan som planerat. Den svarta jobbtröjan tog jag på mig för den skulle ju med hem. Paraplyet hade jag gärna använt för att freda mig mot cyklister och elsparkcykelåkare som varken kan läsa eller känner till trafikregler. Men idag lät jag bli. Jag ville vara en fridens kvinna och lite snäll, för jag var inte lika trött idag som igår och i förrgår.

Hemkommen vilade jag en stund på soffan innan jag tog fram kräftor på tining – se ovan! Matlåda hade jag tagit fram redan i morse. Det skulle bli egen hemlagad mat – kycklingkorv Stroganoff med ris. Så skönt att bara micra och att få äta mat med lite tuggmotstånd, inte bara soppa och smörgås. Dessutom hade jag inte sprungit förbi med kryddorna den här gången – maten var god!

God och kryddig middag med Hopptisarna och Stjärnkocken.

I kväll ska jag nätshoppa lite mediciner, av den enda anledningen att jag inte orkar åka stan runt efter det jag behöver. Sen ska jag läsa. Jag behöver få svar på vem och varför.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag önskar att jag hade bortsett från min ilska gentemot nåns egocentricitet och min ilska gentemot mitt eget hjärta. Nu är det försent att hälsa på före detta kollegan på grund av en annan före detta kollegas fokusering på sig själv. H*n, vars hjärta blödde för mig, gick nämligen bort i augusti. Note to self: lämna inte vissa saker till morgondagen. Det kanske inte finns nån morgondag. Skit i vissa före detta kollegor som bara tänker på sig själva.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.