OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tisdag och kroppen samarbetar bättre. Då blir det en bättre dag. Jag blev väldigt skraj igår kväll över remissbekräftelsen och önskade att jag hade haft en partner att hämta stöd hos. Men väggarna hemma kan inte tala, inte heller vare sig Hopptimisten eller Hopptikissen. I litteraturen kan jag hämta visst stöd, fast en bok är ju ingen speaking partner. Att hantera ångest och oro på egen hand börjar jag ändå bli bättre på. Det är mycket som snurrar i skallen just nu och ärligt talat… Det är ju ingen annan som kan ta bort oron, jag måste själv komma till ro med vad som komma skall. Jag försöker skriva och läsa och jobba så mycket jag orkar. Då tänker jag inte så mycket. Eller jag tänker, men jag rensar skallen. Det löser inte mina problem, så att säga, men det gör mig lättare i sinnet.

Hopptisarna kan inte prata, men jag får ändå visst stöd av dem och litteraturen.

Vi har en hiss i huset snart!

Utöver det försöker jag hitta små glädjeämnen i vardagen. Sånt som kan lyfta mig. Igår när jag kom hem kunde jag inte riktigt njuta av den, men i morse tog jag en bild på den: hissen. Vi har snart en fungerande – och ny – hiss hemma i huset! Det är ganska jobbigt med alla trappor till exempel när en har handlat en massa tunga saker som ska upp från garaget i källarplan till plan tre där jag bor, särskilt när ryggen har krånglat. Men visst är det bra för hälsan att röra på sig. Jag tycker att det har gått bra att gå i trapporna även om det har varit jobbigt – vissa gånger. Vad jag förstår ska arbetet med hissarna slutföras den här veckan. Nästa vecka blir det besiktning av dem och sen hoppas jag på invigning.

Jag får en glimt av domkyrkan från höger numera, men när jag kan gå min gamla väg igen, om jag lever till dess att vägarbetet vid S:t Olof är klart, passerar jag den på vänster sida.

Upp till jobbet går det emellertid ingen hiss. Det är bara att trampa på. Jag försöker gå lite olika vägar, men så stor variation är inte möjlig med tanke på bygghysterien i Uppsala. I morse gick jag i egna tankar – och råkade haka på ett par hantverkare som skulle in i Kvarnen. Men det gick ju bra att gå igenom köpcentrumet och ut på Vaksalagatan. Sen går jag bara rakt fram när Vaksalagatan blir Drottninggatan ända upp till Carolina Rediviva. Där dör jag nästan efter backen, men hittills har jag klarat att vika av åt vänster på Dag Hammarskjölds väg. Promenaden tar 25 minuter till jobbet – och lika lång tid när jag går hem från jobbet, trots att det är nerför. Men då är jag så trött efter en arbetsdag att stegen är korta och långsamma.

Den här tisdagen ägnade jag mest åt att boka in möten. Vidare förberedde jag ett par intervjuer jag ska göra. Och så bokade jag in en lunch till i morrn med en arbetskamrat från en annan avdelning. Det ska bli såå kul, för vi har båda flyttat ganska nyligen (min flytt är ju över ett år sen nu, men ändå). Det roliga är att vi bor på samma gata fast på olika sidor om järnvägen. När bygghysterin är över där får vi jättenära till varandra. Idag blev sällskapet till lunchen litterärt. Det händer spännande saker i Alltid hos dig…

Skrivbordslunch med litterärt sällskap. Det händer spännande saker i boken…

∼ ♦ ∼

Jag är så glad och tacksam att jag har fått må ganska bra både igår och idag. När jag sneglar på hälsoappen i mobilen för att kolla antalet trappor ser jag att jag gick 14 våningar igår och lika många idag. (Men icke desto mindre längtar jag förstås efter nya hissen.) Igår gick jag nästan 11 400 steg, idag vet jag inte vad antalet slutar på än så länge, men det det blir över 10 000. Tänk att kroppen, som var så risig så sent som i lördags, har orkat detta! Därför ska jag låta den vila efter kvällsmaten. Jag ska bara ägna mig åt en stunds krukväxtvård innan jag landar i soffan. Middagen blev en repris på igår, det vill säga tomatsoppa och mackor. En talgoxe satt på balkongräcket och studerade mig medan jag åt. Jag blev glad, den var söt.

Tomatsoppa och mackor med Hopptisarna och Alltid hos dig.

∼ ♦ ∼

I morrn är det onsdag redan. Halva veckan har passerat. Ibland älskar jag vardagar mer än helger eftersom jag får mer stimulans då. Och i morrn blir ju lunchen extra kul. Sen närmar sig helgen, den tysta och tomma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.