OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Onsdagskvällen blev ytterligare en tröttkväll. Jag orkade inte göra nånting, i princip. Låg på soffan, läste knappt, chattade med kompisar, nya och gamla, såna som inte bor här. Tog en kvällsfika med Ballerinakex till Tigerkakshjärtaboken i ett försök att ge mig en sockerkick och göra mig pigg. Kakor brukar ju ha den funktionen. Inget hände. Jag gick och la mig tidigt och somnade snabbt. I natt vaknade jag dock flera gånger, så jag kände mig inte utvilad i morse.

Kvällsfika med Ballerikex till Tigerkakshjärtaboken.

∼ ♦ ∼

Ingen promenad förbi denna i morse.

Fortfarande trött när jag vaknade i morse, men upp kom jag. Det är sällan några problem. Och torsdagar och fredagar jobbar jag vanligen hemifrån. Det underlättar, för då vet jag att jag inte behöver gå iväg tidigt. Promenaderna upp till jobbet om morgnarna är visserligen sköna, men de går uppför och jag blir helt slut av det. Det kan ta timmar för mig att återhämta mig.

Jobbar jag hemifrån sätter jag mig vid jobbdatorn klockan sju och jobbar. Punkt. Då har jag både hunnit duscha och äta frukost. Men då får jag inte min morgonpromenad och det saknar jag ibland. Därför försöker jag alltid ta en promenad, gärna kring lunch, de dagar jag jobbar hemifrån.

Torsdagsfrukost med familjen.

Idag skulle jag dock iväg, men det var inget tidsbestämt och med bil. Så jag jobbade nästan ett par timmar innan jag stack till vårdcentralen. Jag var lite orolig för hur hemmajobbandet skulle gå med tanke på hissbytet i huset och vägarbetena utanför. I helgen ska järnvägsbroarna dessutom lyftas på och Trafikverket har skrivit på sin webbplats om jobb och oljud från klockan 13 på fredag fram till måndag morgon, även nattetid. Det oroar mig mera än hissarbetet, för det senare pågår enbart dagtid. Det var mycket byggtrafik redan idag. Eftersom folk inte kan trafikregler i den här stan – till exempel har vi högertrafik i Sverige, det har vi haft sen 1967 – väntar jag bara på nästa olycka. Det var ju en elsparkcykel som blev påkörd häromdan när en bil skulle ut från ful-parkeringen här.

Jag var inte ensam som skulle till lab och lämna prover, men det var tur att jag åkte dit idag för i morrn har de stängt – på grund av renovering. Bygghysteri råder, som sagt i Uppsala. Till labbet på Sjukstugan i Backen vill jag inte gå, de kan fan inte sticka där. (Flera erfarna källor, inkl. mig själv.) Så jag var glad att jag for iväg idag. Tyvärr glömde jag säga att jag får eksem av kirurgtejp och eftersom jag blödde rejält efter provet fick tejpen sitta kvar tills jag kom hem. Då hade det redan hunnit bli rött och irriterat.

Jag står i väntrummet och väntar.

Stucken och omplåstrad med kirurgtejp…

…som jag får eksem av.

I övrigt gick det bra att jobba hemifrån trots hissarbetet. (Bäst var att jag kunde använda massagekudden bakom ryggen, för ryggen har jag fortfarande ont i.) Visst lät det understundom illa, men kanske värst och mest när jag var och lämnade prov. Det enda som Akademiförvaltningen inte hade informerat om var dock att även gångpassagen i trappan till garaget var avstängd. Jag fick gå runt helt, enkelt. Parkeringsplatsen intill grannen som skrev lapp till mig, använder hissjobbarna som skräpplats. Lapp-mannen såg extra sur ut, för när jag kom hem skulle han ut – och han fick backa ner i garaget så att jag kunde komma in. Jag vägrar nämligen att backa uppför nerfarten, över trottoaren och ut på gatan. Ett vänligt vink-tack skickade jag dock Lapp-mannen. Hoppas han såg att det var ärligt menat, han såg väldigt sur ut i bilen…

Hjärtor till sura (?) Lapp-mannen.

Efter en stunds vila på soffan och en mugg kaffe fortsatte jag jobba. Artikeln är nu översänd till en av de intervjuade för fakta- och citatkoll. (Mot slutet av arbetsdan skickade fotografen också bilderna, men tyvärr kunde jag inte se dem. Nytt försök i morrn!) Jag kunde äta hemmalunch och läsa en stund med gott jobbsamvete.

Hemmalunch med familjen.

Dagens lilla handling vägde tio kilo.

Dagens mikropaus bestod av att städa badrummet. På så vis fick jag både stå och gå, både böja mig ner och sträcka mig upp. På eftermiddagen tog jag en friskvårdshalvtimme i samband med att jag gick och handlade. Det är friskvård i sig att pallra sig uppför trapporna här, särskilt med last i ryggan. Idag behövde jag dessutom handla några tunga saker som fil, mjölk och soppor. Glass är nödvändigt eftersom det är skitvarmt igen. Smörgåstårtbiten i kartongen är givetvis till i morrn.

Det blev tio kilo jag bar hem på min onda rygg från Korgtassen samt uppför tre trappor. Friskvård, var ordet… Jag höll på att dö, ska erkännas. Men jag klarade det. Utan hjälp. Stora A har annars erbjudit sig, den snällingen, men jag tänker att det räcker för h*n att bära flyttlådor i tisdags och igår ihop med ett av sina barn.

Utöver detta nätshoppade jag några saker och tjänster. Somligt går ju inte att handla i fysiska affärer.

Efter jobbet blev det vila på soffan innan jag fixade mat. På dagens meny stod pannkakor med sprejgrädde och hjortronsylt. Naturligtvis stod jag inte vid min drygt ettåriga spis och stekte, det hade Kungsörnen gjort. Jag bara micrade, serverade och åt. Och eftersom det är så jävla tråkigt att äta ensam passade jag på att göra nåt en inte får: leka med maten. Men jag åt upp alla mina konstverk, jag lovar. Middagen blev bara lite roligare.

Uppdukat för pannkaksätning.

Ett glatt ansikte på tallriken.

En slingrande gräddmask med hjortronsylt.

En ÄNNU mer slingrande gräddmask och hjortronsylt.

Fjärde och sista, ett gräddigt U med hjortronsylt. Själva signeringen.

I kväll orkar jag inte göra ett skit – som vanligt. Jag ligger väl på soffan och läser. I morrn är det fredag och min första arbetsvecka efter sommarsemestern är slut. Det har gått bra att jobba, men även jag är slut. Jag har inga krafter alls, ingen reserv att ta till den här gången. Det går så länge det går. I vart fall ska jag bädda rent i morrn. Det är dagens mål förutom att jobba, förstås.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.