OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tisdagskvällen blev en riktig värkkväll. Eftersom jag ska lämna prover i morrn, torsdag, ville jag inte ta nån värktablett. Det tänker jag göra först torsdag kväll om det behövs. Ryggen värkte, benet värkte och foten. Jag försökte glömma smärtan genom att se sista avsnittet av Karen Pirie. Det gick hyfsat. Jag kollade på SvT Play och på så vis kunde jag resa på mig då och då för ryggens skull.

Karen P gjorde att jag glömde smärtan lite grann.

Nattsömnen blev i alla fall god och bra. Jag tror att jag bara vaknade till helt kort. Sen sov jag från typ klockan 22 till klockan sex i morse, alltså åtta timmar. Det tar tydligen på tant att arbeta… Nu är det inte arbetet i sig som tär på mina krafter utan det runt omkring. Men än så länge klarar jag det och jag är stolt över att kunna jobb heltid. Jag har trots allt flera sjukdomar. Gulliga mammakusinen M hörde av sig igår med pepp och bildbevis på senaste kvalitetssäkringen, denna gång från Söderköping.

∼ ♦ ∼

Onsdagsmorgonen var mulen, men den varmaste morgonen hittills den här veckan. Efter duschen var jag nästan lika varm igen där jag hängde över filskålen. Men jag frös när jag läste Tigerkakshjärta. Jag inser att det här är allt annat än nån enkel historisk roman. Definitivt inte feelgood. Och författaren, Lina Nordquist, är inte bara författare och Uppsalabo utan politiker, fysiolog och diabetsforskare. Snacka om många strängar på sin lyra.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Tigerkakshjärta, en bok som definitivt inte är feelgood.

Svettig och oklippt vid ankomsten till jobbet i morse.

Nåja, jag blev lite sen i morse och fick pinna på. Tack och lov hade värken lagt sig något. Jag fick upp en hyfsad takt. Mot slutet av promenaden kom L ifatt mig. L, som är ett par år äldre än jag och så där skamligt vältränad trots en fäbless för kakor med mera. Jodå, L bekände det så sent som igår och det kan en inte tro.

Själv blev jag alldeles svettig, det bara rann, faktiskt, och morgonduschen kändes som om den varit i onödan. Fast det var den ju inte, jag vet ju att jag är ren och svetten som rann luktade inte unket och smutsigt utan doftade rent och fräscht. Efter jobbet idag skulle jag dessutom få håret tvättat och klippt. Det behövdes och samtidigt är det alltid väldigt skönt att bli avskalad på huvet liksom att få sitta ner en stund innan jag går resten av vägen hem.

Idag var det möten, intervju och fotografering hela förmiddagen. Om det kan jag inte säga så mycket än mer än att lunchen var välkommen även idag. Men boken jag läser… den är så… tung… Berättelsen är sorglig och det är eländigt samtidigt som boken är otroligt bra skriven.

Skrivbordslunch med Tigerkakshjärta.

Efter lunch skrev jag artikeln baserad på dagens intervju. Jag har tagit hem den för att fila lite på den i min ensamhet under morgondagen – om det nu går att jobba hemifrån för hissrivningen. I vart fall räknar jag med att skicka över den till de intervjuade för fakta- och citatkoll i morrn.

Svettig, men nyklippt vid hemkomsten.

Klockan sprang på och strax var det dags att gå till Igor. Klippningen gick ganska snabbt idag så jag var hemma hyfsat tidigt. Men jag gick väldigt långsamt hem, för det blev skitvarmt igen. Och så de där tre trapporna jag måste gå uppför när jag kommer hem också… Maj gadd, jag lär bli smal och vältränad. Nu är jag bara fet och rödmosigt svettig i fejan när jag rör på mig. Väldigt glad är jag att rygg, fot och ben inte värker eller gör ont så mycket idag. Jag hoppas att det bara var träningsvärk. Jag var ändå väldigt trött när jag kom hem, så det blev en halvtimme på soffan med öppen balkongdörr för att släppa in lite luft – och en massa skrik och gap från två (2) ungar som var ute på gården och lekte. Föga förvånande att de skriker, det ena barnets morsa står på balkongen över mig och skriker på ungen. Nej, jag är varken nån barnmänniska eller nån morsamänniska.

I kväll grillade jag kycklingkorv i ugnen. Det fanns gazpacho i kylen, men jag var inte sugen på soppa för tredje dan i rad. Kycklingkorv med bröd, bostongurka och räksallad blev bra. Medan jag ”lagade mat” och åt den körde jag en maskin tvätt. Det känns som om det var evigheter sen jag tvättade. Det ska det bli ändring på för jag behöver till exempel bädda rent och då ska skitiga sängkläder tvättas.

Onsdagskorv med bröd, räksallad och bostongurka ihop med familjen.

Vad händer i kväll? Jag tror nog att jag fortsätter med boken och dissar TV:n. Bara tar det lugnt och vilar inför provtagningen och jobb i morrn.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag känner nu till Snokarens identitet. Det är bekräftat på olika sätt, senast genom att personen har avslöjat sig själv. En del är ju… inte så smarta. I stället för att snoka tycker jag att man ska skaffa sig ett eget liv.

Bilden som får illustrera vad jag tycker är två uppochnervända hjärtan. Eller stjärtar.

Stjärtar på dig, Snokare.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.