OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Kökssoffan har fått tre nya skruvar.

Söndagskväll och jag var trött trots att jag vilat hela dan. Men en sak fixade jag i alla fall: min kökssoffa. För ett tag sen tappade den en skruv undertill. Det har hänt tidigare och jag har liksom bara dragit i skruven. Nu hade skruven blivit liggande ett tag. Soffan är lätt, som tur är med tanke på ryggontet, så jag vippade den på högkant. Noterade då att det inte bara var en skruv som saknades, utan tre…

Inte konstigt att sitsen knakat och brakat och gnällt. Det var ju fortfarande min bak som orsakat oljudet, men det var icke flatulens (fjärtar). Välförsedd skruvlåda och laddad skruvdragare gjorde att jag snabbt och smidigt kunde fixa till det. Check på den!

∼ ♦ ∼

I natt trodde jag att det skulle bli svårt att sova men icke. Jag la mig redan före klockan 22 och läste en stund innan jag släckte. Somnade ganska snabbt och sov hyfsat bra i natt fram till larmet tillrade igång klockan 5.45. Det gick bra att komma upp också, vilket förvånade mig. Och bra att äta frukost så tidigt. I morrn tror jag det blir tuffare… För att inte tala om onsdag när jag har viktiga möten och intervjuer att klara av… På torsdag och fredag jobbar jag hemifrån om det nu går med tanke på hissarbetena. I vart fall torsdag jobbar jag hemma för jag tänkte ta bilen till provtagningen på förmiddagen.

Det gick bra att få i sig frukost tidigt i morse…

Det gick också bra att traska till jobbet för första gången på över fem veckor. Jag stressade inte utan försökte gå i en jämn och lugn takt. På 25 minuter var jag uppe på jobbet och det ger jag mig godkänt för. Stora A var på plats när jag kom. Att se ett vänligt ansikte det första en ser en dag betyder oerhört mycket. Jag blev varm i mitt trasiga hjärta redan på vägen till jobbet när jag mötte kvinnan med Lammfärshunden och hälsade dem båda med ett

”God morgon!

Matte sa att det var så härligt att möta ett vänligt leende ansikte och att jag kom ihåg hundens fäbless för lammfärs. Fast jag sa kalv, först… Nåja, Stora A är väl min lammfärs på jobbet, det vill säga den jag gillar bäst och känner mig mest bekväm med. Och framför allt är Stora A den enda jag litar på till 100 procent. Mina erfarenheter har nämligen gjort mig väldigt selektiv när det gäller förtröstan. Därmed inte sagt att jag inte gillar mina arbetskamrater, för det gör jag. Mycket!

Det gick bra att traska till jobbet i morse också. Jag blev till exempel inte påkörd av nån cykel eller nån elsparkcykel.

Två möten revs av på förmiddagen där vi bland annat diskuterade planeringen framöver. Och sen var det som om jag inte hade gjort annat än att arbeta hela sommaren. Jag har tre artiklar klara, varav en ska publiceras på fredag. Och på onsdag ska jag göra en intervju som blir grunden för en fjärde artikel. Så ja. Jag har att göra… Nu gäller det att jag hushållar med mina krafter, bara, så att jag orkar fortsätta jobba heltid. Lunchen blev ett välkommet avbrott mitt på dan för att fylla på energi och vila en stund. Notera att jag alltid lägger papper på skrivbordet – i fall att. Idag blev det – i fall att. Jag vippade ut en stor del av müslin strax efter att bilden togs.

Jobblunch med Skuggvarg och papper. Ifall att.

Eftermiddagen rullade på, men efter lunchen kom tröttman. Jag överlevde dock, fast jag är grymt avundsjuk på somliga som ska vara lite lediga igen.

Hem stapplade jag ungefär 16.15. Då gick jag inte lika raskt som i morse, så trots att det var nerför tog det lika lång tid. Men till min glädje fungerade hissen hemma och jag kunde åka upp till tredje våningen.

En stunds vila i korsdrag efter hemkomsten gick bra, trots skrikande barn på gården och dito mammor på balkonger. Därefter blev det middag. Jag valde Keldas milda tomatsoppa och mackor. Det blev en väldigt orange middag: Hopptimisten matchade såväl soppa som bok och tomater och var mycket stolt över det.

En snigg-orange middag.

Efter disken satte jag mig vid datorn och knackade ner det här. Resten av kvällen tänker jag ligga på soffan och läsa. Möjligen ska jag köra fotmassagemaskinen, för fötterna gör lite ont efter att ha fått gå och stå väldigt mycket.

Men allt gick bra idag tack vare vänliga ansikten. Och tack till alla två (2) som önskade mig lycka till inför jobbstarten. Det betydde mycket!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det är inte bara i huset under de kommande veckorna som det blir livat. Till helgen, med start fredag klockan 13, ska de nya broarna vid järnvägsövergångarna lyftas på. Då blir det livat även under nattetid utanför. Så sova får en göra en graven. Ganska less på all bygghysteri är jag…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.