OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag gjorde väl inget särskilt på måndagskvällen. Det blev mest att jag läste och kollade på nyheter. Men så kom jag på att Anna hade tipsat mig om en serie på SvT Play. Jag började titta på The Shadow line, en brittisk serie från 2011 i sju delar. Den är lite konstig, men Anna och jag brukar ha samma smak när det gäller brittiska kriminalserier (och humor…), så jag litar på att den blir… bättre. Två avsnitt såg jag och de är ungefär en timme långa vardera.

En konstig brittisk kriminalserie.

∼ ♦ ∼

Än så länge har jag semester och kan njuta av kaffe och läsning på sängen som start på dan.

Det regnade en del i natt, men framför allt blåste och blåser det. Solen försökte titta fram och korta stunder lyckades den. Temperaturen på förmiddagen nådde emellertid bara upp till 18 grader. Jag sov dåligt under den tidiga morgonen, vilket gjorde att jag vaknade sent under den senare morgonen. Inte så bra nu när jag snart måste ställa om till uppgång klockan 5.45. Det låter tidigt, men eftersom jag har en jävla sjukdom är min startsträcka lång av olika skäl. Än så länge har jag semester och kunde så småningom njuta av kaffe och läsning på sängen även idag. Jag är nästan halvvägs redan i Fly.

I morse låg jag emellertid och funderade på när livet känns tomt, ja ens huruvida det gör det. Jag kan bli avundsjuk på alla par som gör små dagliga spontana utflykter under semestern. Om jag ska ha sällskap måste det bokas in i förväg. Sen är det lite tomt vid matbordet. Hopptisarna och en bok småpratar ju inte direkt, inte heller Lilla My på dagens kaffemugg.

Tisdagsfrukost med min nuvarande familj.

Men annars är det OK att vara ensam, så känns det just nu i alla fall. Det finns inga planer på nåt nytt förhållande. Kan ingen älska mig för den jag är får det vara. Och jag orkar faktiskt inte böja mig än hit, än dit och kompromissa och smöra för att få lite kärlek. Jag har älskat och det räcker fullt nog med att jag minns det.

Jag lider inte av ensamheten för tillfället. Dessutom stör jag ingen, slipper ha dåligt samvete för det, eftersom jag måste kliva upp flera gånger om natten. Sen kan jag skriva när jag vill, läsa likaså, och jag kan äta när och vad jag får lust, om jag ens får lust. Ibland lagar jag inte mat utan äter ost och kex till middag. Och jag lever! För ett år sen trodde jag inte att jag skulle leva 2025. Samtidigt… livet är kort och jag är fullt medveten om att mitt kan ta slut snabbt eftersom jag befinner mig i högriskzonen för en stroke eller för att hjärtat bara lägger av. När det är dags att sluta hoppas jag bara att det går snabbt. Min sjukdom är lite lömsk, så där, för nu när jag har mått ganska bra har jag nästan lyckats lura mig själv att jag är frisk. Sen blir jag trött. Så himla trött…

Så himla trött…

∼ ♦ ∼

Men idag behövde jag ta mig hemifrån en stund. Jag tänkte att jag väntar till eftermiddagen så blir dan inte så lång. Då hinner jag ändå äta i rätt tid när jag kommer hem. Det fanns en tanke om att åka på en liten loppistur för att kolla efter böcker. Det blev ingen sån tur utan jag hade annan tur att få en inbjudan av Anna på eftermiddagen att plocka hallon, ett önskemål av mig sen tidigare. Efter dagens dusch gav jag mig iväg med ett antal småburkar. Det kom inget mer regn, så jag kunde plocka två halvlitersburkar – och lite till – med hallon i Slottsträdgården. Utöver det fick jag nyuppgrävd potatis, minst ett kok. Vidare bjöds jag på kaffe och glass och fick njuta av Annas version av Children of the Corn, hennes majsodling, och blomsterprakt. Det blev ett par sköna timmar i Slottsträdgården.

Två halvlitersburkar med hallon från Slottsträdgården…

…potatis till minst ett kok och lite mer hallon.

Annas version av Children of the Corn.

Blomsterprakt.

Anna bjöd på glassfika.

∼ ♦ ∼

Hemkommen var det snart dags att tänka på middag. Valet idag stod i princip mellan nån soppa eller kycklingkorv antingen med bröd eller med klyftpotatis. Jag bestämde mig för kycklingkorv och klyftor, för det sköter sig själv i ugnen. Det enda matlagaren behöver göra är att snurra lite på korven då och då. Jag hade räksallad och grönsaker från frysen till. Grönsakerna krävde förstås min närvaro vid spisen för att värma. Måltidsdryck blev en Mariestadöl, bara att sprätta.

Kycklingkorv med klyftpotatis, grönsaker och räksallad nersköljt med en Mariestadöl i sällskap av Hopptisarna och Fly.

I afton ser jag på andra delen av Karen Pirie, säsong två. Avsnittet visas klockan 22 på SvT 1, men ligger även ute på SvT Play. Jag lutar åt att se på Play, för då kan jag pausa när och om jag behöver.

∼ ♦ ∼

Kanske blir det loppistur i morrn om jag inte har blåst bort. På torsdag eftermiddag ska jag eventuellt hjälpa Anna att frakta bort skräp från Slottsträdgården. Det är det minsta jag kan göra för bären och potatisen och kanske gräslök ifall jag ska äta sill.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.