OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev lite mycket TV-tittande igår kväll. Men jag var trött efter två intensiva dagar och det var kanske rätt medicin för mig att sitta i fåtöljen och glo. Jag såg två av tre delar av första säsongens Karen Pirie: Kalla fall på SvT Play innan jag hoppade till SvT 1 som visade första delen i säsong två. Avsnitten är väldigt långa, en och en halv timme. Varje säsong skildrar endast ett fall. Därför var det tur att det här är en riktigt spännande skotsk serie. I kväll gissar jag att jag ser tredje och sista delen i säsong ett. Sen får jag vänta ett tag tills de andra delarna i säsong två släpps. Huvudpersonen är… lite speciell med sina gubbiga lammullsvästar och cardmidjeväskaigans och den där jävla n jämfört med hennes välklädda partner, men, som sagt, serien är spännande, så jag står ut även om jag fnissar lite.

Långa avsnitt och gubbiga tröjor, men spännande serie.

∼ ♦ ∼

Onsdagsstart – det är ju fortfarande semester.

Igår gick jag och la mig ovanligt tidigt, det vill säga 23.30. Detta gjorde att jag naturligtvis inte kunde somna om efter att ha varit uppe och tagit morgonmedicinen. Men det var OK, jag kände mig ganska utvilad och hade sovit gott. Däremot drömde jag inget roligt i natt, jag minns inte ens vad jag drömde om jag drömde nåt.

Jag fixade kaffe och plockade in ren och torr disk från igår. Sen kollade jag min flugfälla. Jorå, där fanns ett och annat lik. Det var nämligen så att när jag lyfte på komposthinkslocket igår for det ut en hel svärm med småflugor. Skitäckligt! Men eftersom jag bor ensam kan det ibland gå lite för många dar innan jag tömmer komposten – det blir liksom aldrig ens halvfullt i hinken längre. Uppenbarligen måste jag tömma oftare. Och nej. Ingen bild på nåt äckligt utan som vanligt en bild på starten av min dag, med läsning och kaffe på sängen. När jag började läsa i boken i morse hade jag ungefär 150 sidor kvar. Den är alldeles för lång och tung! Nu börjar den emellertid ta fart så jag tror att den blir juli månads sista lästa bok.

Är sista ordet skrivet i Harbinder Kaur-serien?

I morse publicerades också min recension av den fjärde delen i Harbinder Kaur-serien, Sista ordet. Månntro författaren har skrivit sista ordet i den serien? Jag har lyssnat på Elly Griffiths när hon pratade om sin karaktär Harbinder Kaur. Hon var då mycket förtjust i henne. Nu verkade det nästan som om Elly Griffiths hade tappat bort Harbinder Kaur, för huvudkaraktären var mycket lite synlig i boken. Och jag tror nog att det kanske är dags för sista ordet i den här serien. Jag har aldrig förälskat mig i Harbinder såsom jag gjorde i Ruth Galloway och i Brigthon-skildringarna i hennes 1950- och 1960-talsserie, den som inte är översatt till svenska av nån, enligt min mening, dum anledning.

Men vad göra resten av dan? Klockan slog lunch innan jag fick nånting i mig. Det blev alltså brunch idag i stället för två frukostar. Givetvis läste jag lite till och boken går sakta men säkert mot sitt slut. Fast jag kan inte läsa hela tiden, jag behöver ut och röra på mig…

Idag blev det brunch med Hopptisarna och Roy Grace.

Hårt arbetande kompis.

Jag ringde och preliminärbokade en utflykt i helgen. Sen tog jag en dusch, satte på mig jeansshorts, tischa, sandaler och solbrillor och gick ut. Det är inte lika hett ute som det har varit och dessutom blåser det. Men ändå. Kökstermometern visade typ 35 utomhusgrader. Detta fick jag bortse ifrån eftersom jag behövde röra på mig och få sol och ljus, om än i lagom doser. Det blev en promenad i maklig takt på ungefär två kilometer. I parken träffade jag en brummande kompis som jobbade hårt. Jag blev svettig av bara åsynen. Jag gick sen vidare för att se hur det går med byggena kring järnvägen. För tillfället är det alldeles avstängt runt Butiken på hörnet. Tur att de har semesterstängt, fast de öppnar igen på måndag… Jag vet inte om jag gillade det jag såg – en pålningsmaskin (som låter så jääävla illa!) och ett dött träd. Större delen av allén är avstängd också, vilket måste vara himla tråkigt för alla hundar i området och deras ägare.

Inte lika hett idag, bara nästan.

Vet inte om jag gillar utsikten, en pålningsmaskin och ett dött träd…

Trött och varm slängde jag mig i soffan med golvfläkten på när jag kom hem. Passade på att använda vilostunden till att läsa ut deckaren om den försvunna Brightonfrun. Bokbytet gick till en bok om hemligheter och brott på Kreta under 1990-talet. Aspasia fick jag mig tillsänd av dess författare Florence Wetzel för recension. Läsningen ser jag fram emot av flera skäl: dels gillar jag författarens böcker, dels har jag läst de flesta på engelska. På engelska är även den här boken. Efter bokbytet värmde jag mig kaffe och tog en Snickersglass till.

Bokbyten från en bok om en försvunnen Brightonfru till en bok om hemligheter och brott på Kreta.

Eftermiddagsfika med Snickersglass, Hopptisarna och en bok jag fått för recension.

Middagsmat var redan inköpt och uttänkt så jag passade på att ta en GT före maten. Jag blandade till den av Harrogategin samt rabarbertonic. Den blev sisådär. Kanske för att jag glömde citronen..? Sen såg jag att det var grape i ginen och det får jag inte inmundiga. Men det är mycket jag inte får (göra) och jag orkar inte alltid bry mig och vara präktig. Sista ordet om den saken är liksom inte sagt.

En drink på Harrogategin och rabarbertonic före maten.

It’s gin o’clock!

Onsdagsmiddagen bestod av kolgrillad kyckling från Korgtassen. Den micrade jag och serverade till en sallad på tallriken med grönsaker, oliver och fetaost samt tzatziki. Ett glas rött tyckte jag också att jag kunde njuta av.

Kolgrillad kyckling från Korgtassen, grönsaker, tzatziki och ett glas rött med Aspasia till onsdagsmiddag.

Nu ska jag se tredje och sista delen av Karen Pirie, den första säsongen, samt läsa. Sen är det väl läggdags. Tyvärr pajade ena persiennen i sovrummet idag, så vi får väl se hur det går att sova. Men jag har mörkläggningsgardiner och räcker inte det får jag hänga upp en handduk. Givetvis har jag felanmält detta till Akademiförvaltningen, fast jag kan tänka att det dröjer innan jag får nån återkoppling eftersom även de har semesterstängt till och med den här veckan. Tur att vi går mot mörkare tider…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… För många år sen fanns i Uppsala ett original som jag kallade Pinnemannen. Jag tror knappast att det originalet lever längre. Men kanske har en ny Pinneman uppstått? Eller kan det rentav vara Finske Pinnen som härjar nattetid på Fyristorg??? (Det går bara att läsa rubriken och de första raderna. Jag har ingen lust att betala alldeles för mycket pengar för nyheter som inte intresserar mig så mycket och som ofta är dåligt skrivna. Lokalblaskan tycks ofta tro att målgruppen läsare är personer under 30 år. Jag är osäker på om dessa läser tidningar.)

Pinnemannens glitterpinne?

To be continued…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.