OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Äntligen tyst klockan åtta i morse.

Nej jag är ingen barnmänniska, har nästan aldrig varit det nån gång i livet. Jag vet inte vad det är med småbarn, typ femåringar. Men varför måste de ha springtävlingar inomhus tidiga morgnar, runt 6.30? Och varför måste vägarbetare jobba med nåt som låter väldigt högt och illa klockan 6.45? Klockan åtta blev det sen tvärtyst. Fast då hade jag försökt att somna om sen 6.30. Det gick inget vidare.

Tystnaden var ändå välkommen då vid åtta. Jag fixade kaffe på sängen och slog upp min bok på gång. Låg sen och läste i en och en halv timme och njöt av tystnaden och den första dagen i min fjärde semestervecka. Jag har nästan två veckor kvar.

Igår jobbade jag hårt här hemma. Det är inte alltid mitt taskiga hjärta tillåter mig det, men jag var mycket nöjd med att ha putsat samtliga fönster, tvättat och satt upp rena gardiner överallt. Belöningen fick bli en utflykt till Thuns idag. Men först tog jag det väldigt lugnt, skrev en stund, åt filfrukost, bäddade, vek tvätt och tog en dusch.

Filfrukost med jordgubbar i och Hopptisarna och boken Försvunnen. Död? bredvid.

Innan jag drog från hemmet hittade jag en annan belöning, ett spännande paket i tidningshållaren utanför ytterdörren. Paketet innehöll Florence Wetzels bok Aspasia som jag ska läsa och recensera. Tusen tack till författaren!

Ett paket låg i tidningshållaren utanför ytterdörren.

Och i paketet låg Aspasia av Florence Wetzel.

Ut på tur till klädvaruhus på landet med Kexet Exet.

Jag skulle inte plocka upp Kexet Exet förrän klockan tolv. Och nej. Jag tycker inte att man ska umgås överdrivet mycket med sina ex, man ska släppa taget om varandra. Det är bara det att vi har delat många år och har många gemensamma intressen. En slutar inte att gilla saker bara för att ett förhållande tar slut. Vi gillar att åka till Thuns och har nästan alltid gjort det minst en gång på sommaren. Så vi bestämde att göra det även i år.

Det är dessutom alltid bra för bilen att köras längre sträckor. Men det var framför allt nödvändigt för mig att inhandla jeans. Två par gick sönder precis före semestern och jeansen jag köpte för ett år sen kunde jag inte få över låren. Ytterligare ett par jeans fick jag över låren, men kunde inte knäppa. Och när jag ska jobba behöver jag verkligen ha nåt på underkroppen som är lite längre och mer täckande än shorts, underkläder och strumpor. Jag hade verkligen tur för jag hittade två par jeans, strumpor fast jag inte behövde, underkläder som jag behövde, ett svindyrt schampo, lite ätbart med mera. Notan landade på runt 3 4oo spänn. Men nu känns det bra för jag har två par nya jeans. Och faktiskt behövde jag inte gå upp i storlek, märkligt nog. Jag tror att storleken handlar en hel del om jeansmodell, dels om hur jeansen är tvättade. Därför unnade jag mig både en stekt äggmacka och en godbit till fikat. För nej. Vi åkte inte till Olandsbaren och åt som vi gjorde förr, det var lite tidigt för oss båda.

Dagens lilla shopping.

Fika med mästerfotografen.

Innan vi skildes åt handlade vi på ICA Heidan. Jag behövde bland annat middagsmat. Det fick bli ostpaj och färska grönsaker till. Grönsakerna hade jag redan hemma. Middagen åt jag vid köksbordet, med stängd balkongdörr, för det grillas som jävla vanligt i grannskapet. Kött och sånt. Jag tror att folk är rädda för att svälta ihjäl när jag ser hur mycket som handlas. Igår mötte jag en som kom med en stor jävla cykelkärra full med mat och dryck. Själv köper jag bara nyttiga saker som chips, kycklingkorv, bananer och bröd.

Dagens lilla ätbara handling.

Måndagsmiddag.

Och medan jag åt min middag i vanlig tid för medicinens skull började det regna. Det ska det med all säkerhet göra i 14 år och 14 dar nu, minst, så vi kunde inte bestämma dag för nästa utflykt. Men jag har i alla fall nästan två veckor kvar av min semester. Kanske nån dag är regnfri. Kvällens första skur upphörde ganska snart.

I kväll behöver jag vila, för även om jag har kört bil har jag faktiskt gått en hel del också, ungefär 3,5 kilometer på klädvaruhuset. Det blir läsning och kanske nåt TV-program/nån serie.

∼ ♦ ∼

När vi var på Thuns fick jag ett samtal som jag inte kunde besvara just då. Men jag skickade ett sms senare att jag ringer tillbaka under morgondagen. Toppen, då har jag en aktivitet då också!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.