OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje delen i en serie deckare om årstiderna.

Jag gillar deckare, kriminalromaner, spänningslitteratur, thrillrar etc och läser helst dessa genrer om jag får välja. I början av 2025 gjorde jag för första gången författaren Anders de la Mottes bekantskap. Vad jag förstår är hans författarskap ganska omfattande. Jag började med hans Årstids-kvartett och min första sommarsemesterdag 2025 fyndade jag del tre, Vintereld, second hand på Röda Korset. Den läste jag givetvis på semestern också.

Under Lucianatten 1987 utbryter en våldsam brand i en skånsk stugby. En ung kvinna dör i branden. I polisutredningen efteråt ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner. Åren går och 30 år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn efter en faster. Hon har inte återvänt sen branden och hennes närvaro rör om de lokala känslorna. Det uppstår flera anlagda bränder och stämningen blir allt mer fientlig. Laura inser att fastern kommit nåt på spåren precis innan hon dog och hon tvingas ifrågasätta allt hon minns om den där Lucianatten för 30 år sen och om vinterelden som gav ärr som aldrig bleknat.

Av nån anledning känns den här boken väldigt lång. Och jag förstår att den gör det eftersom det är som många delar som ska vävas samman till en och samma historia. Huvudkaraktärerna består av en kärna ungdomskamrater och en död faster. Laura är förstås den jag som läsare lär känna bäst. Det är i karaktärsteckningen av henne som jag också tycker att författaren lyckas till hundra procent. När det gäller de andra karaktärerna är det lite si och så. Skälet till det är förstås att det inte alltid går att säga vem som är vem. Detta i sig är ett intressant grepp. Annars använder författaren det ganska vanliga sättet att blanda dåtid och nutid.

Jag tycker att boken är spännande rakt igenom. Kanske hade den vunnit på ett aningen mindre omfång. Men trots att den utspelar sig vintertid gick det alldeles utmärkt att läsa den under några heta sommardagar. Jag känner såväl lukten av brand som kylan från snön. Och byhålementaliteten med dess oskrivna lagar, regler och starke män har hög igenkänningsfaktor.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Årstids-kvartetten:

1. Slutet på sommaren 
2. Höstdåd 
3. Vintereld (läs inlägget ovan!)
4. Våroffer

Livet är kort.