OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Igår kväll och i natt var det inte alls bra. Jag hade haft svårt med koncentrationen när såg på Grace, men njöt av att det var så många scener från Brighton. Värre blev det när jag gick och la mig. Det gick inte att somna trots sen timme. Uppe och skuttade såg jag att det nog var (inga brillor på) fullmåne. Det förklarar en del. Men jag fick också rätt mycket att tänka på och fundera över igår. Och det är inte helt bra för mitt taskiga hjärta, det ställer till det. Jag klarar inte av att ha olösta spörsmål och jag klarar inte av att planera så bra sen jag blev sjuk. Skälet till det senare är att jag styrs väldigt mycket av hälsan. Det har jag själv inte riktigt accepterat, vilket gör att jag kan verka OK ena stunden, för att sen plötsligt bli riktigt dålig. Det gör det inte heller så lätt för andra att förstå. Men jag är lösningsfokuserad, har alltid varit det, och jag försöker göra mitt bästa. Ibland saknar jag dock en partner, en andra hälft att resonera med. Nån att luta mig mot och veta att jag är trygg där. Men där finns ingen. Det är i alla fall nåt jag faktiskt har accepterat lite mer. Alltså, min acceptans för ensamheten har ökat lite grann. Helt i mål är jag inte. Att skriva är bra, fast det löser inte mina problem.

Tänkvärt citat ur boken Vintereld av Anders de la Motte, en bok jag läser just nu. Citatet skulle kunna handla om min bloggs dagboksinlägg.

∼ ♦ ∼

Semesterdagsstart.

I morse funderade jag vidare. Magen var helt i uppror också (jävla biverkningar!), men jag fortsatte att tänka. Och så tog jag hjälp genom att prata med en människa. Ett par, tre stycken, faktiskt. Det hjälper att ta hjälp!

Men givetvis inledde jag min semesterdag på sedvanligt vis, med läsning och kaffe på sängen. Författaren har skapat en obehaglig stämning och gett mig karaktärerna i lagom stora drag, förutom citatet ovan! Det är dock lite märkligt att läsa om vinter och snö när den verkliga sommaren har gjort sig starkt påmind med höga temperaturer. Visserligen började den här dan med regn, men det blev strax soligt. Varmt, eller snarare hett, är det oavsett regn eller sol.

∼ ♦ ∼

I morse publicerades min recension av Vita skuggor.

Jag hade knappt klivit ur sängen när mitt recenserande inlägg om en riktig sommardeckare publicerades. Inlägget var tidsinställt till idag, första recensionsdagen. Rebecka Edgren Aldén är en duktig författare och driven skribent vars deckare innehåller mer än man ser med blotta ögat. Så sent som idag hade vi en dialog om detta. Intressant när en författare är så engagerad i både sitt författarskap och en av sina läsare tillika recensent. Vi är dessutom litteraturvetare båda två och då finner man lätt saker att prata om. Böcker, litteratur, inspirerande källor med mera. Hennes Sjöräddarna-serie fick mig också att känna stänket från skärgårdsvattnet. Härligt för en som inte kan resa så mycket som jag.

Resa lite grann ska jag, men inte idag och inte jättelångt. Idag blev det bara att jag slevade i mig fil med familjen, tog en dusch och for ut i bilen för ett par ärenden. Ett ärende missade jag (!), men det andra kom jag ihåg. Ja ja, mycket att tänka på, var det.

Filfrukost med Hopptisarna och Vintereld missade jag inte i alla fall.

En typisk helgbukett à la Mia. Till graven blir det nog andra blommor och färger.

På lördag reser jag neråt landet för att klappa på graven i Motala. Jag ska bo hos vännerna FEM och Finske Pinnen, men där blir jag mer en inneboende den här gången. När jag anländer åker jag direkt upp till graven. Idag har jag beställt blommor hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel, blommor som jag hämtar innan jag åker. Då får mina föräldrar därmed också ”träffa” henne lite i det hon skapar och ifall de håller sig i närheten av sin grav. De är inte alltid där… Vännerna FEM och Finske Pinnen är inte heller hemma när jag anländer utan ute på familjemiddag. Jag ska själv äta middag med mammakusinen M och hennes A, som förhoppningsvis kommit fram helskinnade från södern på fredag. Hur länge jag blir i Motala är oklart, men jag har ordnat med (!) två (!) lägenhetsvakter eftersom det är semestertider för alla människor just nu. AB Hängslen & Livrem. Troligen behöver jag bara en, för vistelsen blir kort. Ändå är det sannerligen ett pusslande och nycklar som ska lämnas hit och dit. Numera är jag mera van att klara mig själv och att lita på att jag klarar mig själv. Trots det behöver jag viss praktisk hjälp. Annars är det mest körningen jag är orolig över, hur jag ska orka och så.

Jag har börjat packa lite och jag har kört en maskin tvätt också. Det blir ytterligare en tvätt i morrn, men sen ger jag mig innan resan. Det viktiga är att få med mediciner, hygienprylar och några ombyten.

∼ ♦ ∼

Onsdagsmiddagen bestod av tomat- och mozarellasalladen jag inte åt igår, förstärkt med svarta oliver och två rostade mackor. Det finns ostar att tillgå om jag blir hungrig senare. Men eftersom jag tog mod till mig och vägde mig idag borde jag strypa allt intag av mat och dryck. Jag har gått upp 20 kilo på ett år. Klart som fan att hjärtat får jobba och är ansträngt då. Det jag vill ha till protokollet är dock att det inte enbart handlar om dålig karaktär utan om biverkningar från mediciner samt hälsporren som gjort att jag har haft mycket svårt att gå under ett års tid.

Rostat bröd och sallad blev onsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

I kväll ser jag väl Patience trots att jag har dåligt med just ‘patience’. I morrn ska jag försöka göra det där ärendet jag glömde idag samt tvätta. Jag har hittills bara bockat av två punkter på min att göra-lista för semestern, men jag har ännu tid. Och kan jag klara av resan till Motala blir det inte bara en bock på den listan utan ett stort plus på min nuvarande bucket list.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.