OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I morse var det extra skönt att läsa och dricka kaffe på sängen.

Jag är visst inne i en riktig läsperiod! Och det är väl bra, för mycket annat orkar jag inte – även om jag bestämde mig för att ta mig i kragen denna pingstafton. Men först… på nationaldagens kväll skulle jag kolla på några brittiska och amerikanska polisserier. Jorå, TV:n stod på i bakgrunden, fast jag läste. Den australiensiska boken jag fick i födelsedagspresent av vännen FEM om den försvunna flickan var så spännande att jag läste ut den! Givetvis fortsatte jag på spänningslinjen och valde den sjunde delen i Hoffmann- och Grensserien. Den boken, fyndad second för ett par tior, började också så spännande – det handlar om en seriemördare – att jag redan i morse hade läst en fjärdedel. Det passade så bra, för utanför sovrumsfönstret blåste världens storm och det regnade av och till under pingstaftons morgon. Extra skönt att ligga och läsa och dricka kaffe på sängen då.

Bokbyte igår från en australiensisk bok om en försvunnen flicka till en svensk kriminalroman om en seriemördare.

Igår fixade jag lite med krukväxterna. Den här rosenkallan, eller flamingon, fick jag av Annas snälla mamma i julklapp fast efter jul. Den trivs på sin plats och får vara kvar i vardagsrumsfönstret.

Men även om jag har ont och dålig ork blir jag rastlös när jag är ledig för mycket. Det enda som jag visste att jag skulle göra idag var att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt (strykningen sparar jag till i morrn) och åka en sväng med bilen. Små lagom projekt hemma är alltid bra för både kropp och själ att ta till. Igår fixade jag lite med en del krukväxter, bytte plats och krukor på dem och hängde upp en ampel. Idag bestämde jag mig för att diska kristallskålarna som står ovanpå ekbyffén. När jag bodde med Tisslingarna stod alla fina skålar antingen inne i byffén eller i Annas vitrinskåp eftersom Citrus och Lucifer älskade att ligga på byffén. Ovanpå hade vi ett tag silversaker. Men man tröttnar. (Till hösten sen kanske jag plockar fram silvret på byffén igen.) Att ha en massa fina skålar inne i ett skåp gjorde inte mig lycklig. Nu har de stått ovanpå ekbyffén sen jag flyttade hit för drygt ett år sen. Det var dags att fräscha till dem. Extra fint är det ju sommartid när solens strålar bryts i glaset. Om nu solen skiner… Den här pingstaftonen gjorde den inte det. Men finväder sägs vara på väg.

Sagt och gjort. Jag satte igång med att bära ut skålar i köket och diska. Medan jag diskade fick jag ett sms från mammakusinen M. Det var perfekt att ringa upp henne medan skålarna torkade till lite. Givetvis torkade jag sen alla skålar med diskhandduk – Uppsala har sånt hemskt kalkigt vatten. Eventuellt får jag besök den här månaden eller nästa. Inget längre besök utan mer typ fika, lunch eller middag. Vi får se. Det råkar ju bli midsommar också och då ska mammakusinen M och hennes A inte till ostkusten utan till västkusten, snarare. To be continued…

Skålar på tork medan jag telefonerade.

Ja det var några stycken som fick torka.

Kristallskålarna blev i alla fall jättefina. Det syns säkert inte här även om du klickar på bilderna och förstorar dem, men jag ser en stor skillnad där skålarna nu står på plats på ekbyffén igen, skinande rena.

Odiskade kristallskålar på ekbyffén…

…och diskade. Vilken skillnad!

Det blev en sen lördagsfrukost, men det var så värt att mina ringa planer rubbades lite av ett telefonsamtal. Jag åt, bäddade och duschade och tog därefter bilen för en promenad, som mammakusinen L brukade säga, avslöjade mammakusien M idag. Det hade slutat regna, men fasen så det blåste.

Lördagsfrukost innan bilen fick en promenad.

Hemkommen tog jag reda på tvätten från igår, satt en stund vid datorn och sen var det dags för lördagsfika. Numera fikar jag nästan aldrig på stan, för jag behöver inte fly hemmet såsom tidigare. De så kallade kompisarna klarar visst att fika utan mig också, det har de glatt visat upp. Så lätt utbytbar var jag. Men det går ingen nöd på mig, jag fikar hemma vid köksbordet, givetvis med en Noisette från Butiken på hörnet.

Lördagsfika vid köksbordet.

Resten av eftermiddagen tog jag det lugnt med läsning. Det hade varit skönt med en promenad för fötter och ben också, men blåsten gjorde att jag inte ville ge mig ut.

Middagen idag var bara att ställa duka fram. Smörgåstårtbit och ett glas vitt vin satt fint. Lite senare kan det bli ost, kex och ett glas rött. I kväll är det Saknad, aldrig glömd, alltså nåt sevärt på SvT 1.

Fredagssmörgåstårtan blev pingstaftonsmiddag med ett glas pinot grigio och i sällskap med min familj Hopptisarna och boken 100 procent.

Så överlevde jag, vad jag vet, även pingstafton 2025. Ont krut… etc etc

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och pingstdagen är nästan lika planfattig som pingstafton var. Jag ska försöka beta av högen med strykning i alla fall och ta ytterligare en promenad med bilen. Sen ska jobbryggan packas och veckans medicin fördelas.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.