OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Förskräckligt trött var jag även igår kväll. Jag kunde knappt hålla mig vaken för att se ett halvtimmes program på TV som började 21.30 (hur ska jag orka sitta uppe till klockan 22 i kväll?!) och jag orkade nästan inte läsa. Tröttman satt i även i morse. Jag blir galen på min kropp! Huvudet vill så mycket, men hjärtat – och medicinerna – sätter stopp för det mesta ibland. Det värsta är att jag knappt orkar vara tacksam för att jag lever. I morse blev det i alla fall bokbyte vid frukosten.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och läsning av de sista sidorna i The Bookshop Murders.

Jag läste de tio sista sidorna i den blå boken om mumier och mord i 1928 års London. Nu läser jag en födelsedagsbok och det är den näst sista av årets fina hög. Det är en bok om en flickas försvinnande av en ny författarbekantskap från Australien. Dirt Town är ingen bok jag själv skulle ha valt att köpa eller läsa, så det blir spännande att se vad vännen FEM har valt ut åt mig. Lustigt nog var en annan boktokbekant nästan på väg att ge mig samma bok. Det bådar gott!

Bokbyte från en blå bok om mumier och mord i London 1928 till en australiensisk bok om en flickas försvinnande.

∼ ♦ ∼

Min egen studentdag – för 45 år sen i morrn…

Men för att kunna läsa – eller snarare köpa böcker – behöver jag jobba. Det gjorde jag givetvis idag, om än hemifrån. Magen var besvärlig (jävla mediciner!), så det var skönt att inte behöva gå iväg och att slippa bli nervös att inte hinna till nån toa.

Det togs student idag i Uppsala och som vanligt är jag glad att slippa sånt också. Jag har ju ingen familj eller nån släkt med unga som går ut gymnasiet och jag är trött på att fira andras ungar. Så många gånger som jag har varit rädd att bli uppfattad som snål att jag har öst på alldeles för mycket i stället. (Naturligtvis inga tack, inte ens från dem jag trodde var väluppfostrade.) Låt oss säga att jag ska ösa på mig själv nu. Eller jag har redan börjat. Det är inte helt lätt… (Sen öser jag givetvis på dem jag gillar. För att jag vill.)

Jag inledde arbetsdan med att publicera en artikel på intranätet om Gustavianum. Artikeln ska även gå externt, men lite längre fram, närmare sommaren. Vidare var det två möten på morgonen som jag deltog i. Jag lämnade några efterfrågade synpunkter på en artikel som Stora A jobbade med. Jag hade också ett långt poddavsnitt att transkribera. Det tog ett antal timmar… Därför behövde jag ta en paus och gå ut för att få lite ljus och luft – och handla – i samband med lunchen.

Gott och blandat till helgen.

Hemmalunch med Hopptisarna och Dirt Town.

Jag köpte en massa gott till helgen, men försökte också planera de kommande dagarnas middagar. Äta är ju nåt jag måste göra. Eftersom det är torsdag idag stod pannkakor på menyn till kvällen. Jag köpte sprejgrädde och hjortronsylt. Till i morgon, fredag, tänkte jag servera mig sill och potatis – alla tillbehör fanns redan hemma. Till lördag köpte jag en bit smörgåstårta. På söndag funderar jag på att steka lax och köpte sås till det ifall att.

På eftermiddagen avslutade jag transkriberingen av podden. Jag fick pristagarartikel nummer två från översättning, så nu väntar jag bara på foton till dessa. En tredje artikel återstår, den är påbörjad, men jag väntar på citat. Jag tog en kvarts eftermiddagsrast med kaffe, glass och en stunds läsning innan jag rundade av arbetsdagen och -veckan med att besvara några mejl.

Glassfika en kvart på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

Medan eftermiddagen övergick i kväll tog jag en siesta på soffan. Jag tar bara slut efter jobbet och det är också nåt som gör att jag har svårt att vara tacksam för att jag lever.

Middagen var snabbt värmd i micron – fyra pannkakor – och till dem grädde och sylt. Det blev en bra grund för kvällens Förrädarna som börjar gå mot sitt slut.

Pannkaksmiddag med familjen.

∼ ♦ ∼

Nu väntar tre dars ledighet utan några planer (mer än middagar). Men jag känner att det är dumt att göra upp om tänkbara aktiviteter i förväg eftersom jag aldrig vet om eller hur mycket jag orkar göra. Väderprognoserna är dessutom osäkra. Idag var det fortsatt blåsigt, vilket gjorde att det kändes kallare än det nog var. De kommande dagarna ska det visst bli regn. Kanske. Jag har i vart fall laddat med mat, godis och böcker så att jag inte ska behöva gå ut i onödan. Och blir det varmt och soligt finns alltid balkongen att häcka på.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Snokaren klarade av december 2021 igår kväll. Det är bra att hon fortsätter snoka, för hon lämnar användbara spår efter sig.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.