OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…

Summan av krämporna tycks konstant.
Ja den här foten var inte rolig. I morse fick jag erkänna mig besegrad och stanna kvar hemma för att jobba. Foten håller definitivt inte för längre sträckor. Jag får vara tacksam att jag fixade att gå till Kvarnen igår och hämta mina paket. Men det var mycket tack vare att min arbetskamrat gav mig skjuts hem från jobbet.
Foten värker inte så mycket längre, men jag har svårt att stödja på den och att gå. Min egenställda diagnos är att den är rejält inflammerad. Då behöver den vila. Det fick den idag och får de kommande dagarna, för jag har som sagt inget stort planerat under ledigheten. Klarar jag av att gå till Korgtassen och till Butiken på hörnet för att luncha med en kompis på fredag är/blir jag glad. Till Korgtassen är det 550 meter och tar åtta minuter att gå, till Butiken på hörnet är det 300 meter och tar fem minuter att gå, enligt Google maps. Och lite måste jag gå för att minska propprisken (som ju är hög ändå…). Ja ja, summan av krämporna tycks vara konstant.

Blå krysantemum och en blå bok som är så spännande.
Jag var så glad för så sent som i lördags kändes det som om hälsporren var på väg att läka ut. På söndag kväll kom bakslaget när det onda flyttade sig från hälen och fotens sida till ovansidan och undersidan vid främre trampdynan. Fan så ont jag har! Och så jävla irriterad jag är på all skit som hindrar mig från att leva ett normalt liv – eftersom jag nu uppenbarligen måste fortsätta leva…
Det är tur att jag har mina böcker. Jag har en rejäl hög med olästa böcker och det är jag tacksam för. Boken jag läste närmade sig slutet och den hade blivit så spännande. Jag läste vid frukosten och lunchen och direkt efter jobbet läste jag de sista sidorna. Det var nästan omöjligt att påbörja nån ny bok direkt efter, men valet var redan gjort. Jag gick från en blå bok om gruppdynamik, bland annat, till en blå bok om en tjänsteperson.

Bokbyte efter jobbet från en blå bok om gruppdynamik till en blå bok om en tjänsteperson.
∼ ♦ ∼

Här satt jag och jobbade i morse.
Strax före klockan sju hade jag startat jobbdatorn och var redo för dagens arbete. Jag väntar på några citat och besvarade frågor. Får jag dem kan jag fortsätta skriva på mina tre artiklar. Det är lite hektiskt så här mot slutet av terminen. Vi är flera som har insett att det faktiskt är semester om drygt en månad redan! Det är till exempel inte många nyhetsbrev ytterligare som ska ges ut, men artiklar måste skrivas nu och även till efter sommarsemestern. Jag ska ha fem veckors semester. Som vanligt har jag inget planerat, för aktiviteter hänger på hälsan. Jag skulle vilja resa, men inte ensam. Och det finns ingen jag vill resa tillsamans med heller. Dessutom verkar det så krångligt numera med resor, mediciner, visum etc.

Ihopsnodd hemmalunch med Hopptisarna och Nattankare.
På förmiddagen hörde en arbetskamrat av sig och frågade om jag hade tid och lust att korra och komma med redigeringsförslag på en artikel h*n hade skrivit. Såna jobb älskar jag! Så det gjorde jag förstås. Därefter hade min arbetsgrupp veckomöte. En stor del av mötet gick åt till att diskutera en principfråga. Vi är överens, ungefär, i alla fall. Och så slog klockan tolv.
Lunch… ja just det… Som tur var hade jag Varma koppen kantarell, bröd och ägg hemma, så jag snodde ihop nåt ätbart. Jag läste under hela halvtimmen medan jag åt, men hann inte riktigt läsa ut boken. Däremot körde jag en maskin tvätt samtidigt och på så vis slapp jag göra det i kväll.

Vackert i sovrumsfönstret.
Utanför på gatorna runt omkring var det ett jävla liv. Kändes nästan som på vissa ställen på jobbet. Men jag stängde sovrumsfönstret – där den blommande pelargonen står – och jobbade på. Besvarade en enkät, bland annat. Foten gillade att vila och det fick den göra så mycket som möjligt. Fast det är ju svårt, en fot använder en ju hela tiden. I morrn behöver jag handla ett par saker och jag har inte bestämt än hur jag ska göra – gå till Korgtassen eller ta bilen till City Gross. Det kom nämligen ett suveränt erbjudande på kaffe från den senare affären och bilen måste ändå motioneras. Frågan är bara hur det går att köra… Det är i och för sig ”bara” kopplingsfoten jag har ont i. Inne i affären kan jag ta en genväg från hyllan med kaffe till kassan… Tja, det tål att tänkas på. Dammsuga behöver jag också göra, men det är inte säkert att foten skulle gilla den promenaden.
Middagsmaten var varken särskilt inspirerande eller imponerande. Det viktiga var att jag blev mätt och att jag åt kolhydrater till medicinen. Samtidigt är kycklinggrillkorv med bröd, räksallad och bostongurka rätt gott – annars skulle jag inte äta det så ofta.

Inte särskilt inspirerande eller imponerande, men jag blev mätt.
I kväll läser jag och om jag orkar hålla mig vaken ser jag på den tredje delen i Kriminalarkivet: Brott i krigets skugga. Jag ska kolla runt efter nån ny bra och lagom serie att glo på under mina lediga dar. I morrn blir det förstås Förrädarna.
∼ ♦ ∼

Vi letar efter en försvunnen svart tvål.
Avslutningsvis… jag orkar inte skriva mer om Snokaren, men kan meddela att åtgärder har satts in eftersom du uppenbarligen inte har goda avsikter. Hade du det skulle du ha gett dig till känna.
I stället kan jag berätta att jag har osynliga, men hjälpsamma gäster i mitt hem. Igår när jag hade lagt mig hörde jag en liten smäll. Jag gick upp och haltade runt ett varv utan att se vad det kunde ha varit som fallit. I morse, när jag kom ut i badrummet, såg jag att det hade varit livat där. Tvålkoppen låg i handfatet och den lilla vagnen på hjul hade dragits ut. Bästa gäst, jag är tacksam för din hjälp med att leta efter den försvunna svarta tvålen, men den finns inte i badrummet. Vi måste leta nån annanstans!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









