OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Åh vilket party igår kväll!

Å vilket party det var igår kväll – NOT! Jag hängde mest över Nattankare. Åt gott gjorde jag, så tillvida pass att jag faktiskt inte orkade nåt annat lördagsgodis än några kex med ost och ett glas rött från Toscana. (Mer om vinet kommer när jag har provat det till nåt annat än ost!) Även Tofflan har med andra ord ett stopp. 

Kex, ost och vin avnjöt jag till säsongsstarten av Saknad, aldrig glömd. Det var en stark inledning. Spännande, ja, och visst, en del relationsbitar också, men inte så att det stör mig. (Det är varken gullegulligt eller überjävligt, bara typiskt vanligt trist, det vill säga med otrohet och lögner som ligger på lur.) Runt klockan 23 gick jag och la mig.

∼ ♦ ∼

Syndaren vaknade sent, men läsning och kaffe på sängen hoppar hon inte över en ledig dag.

Tyvärr vaknade jag även idag, men sent skulle den här syndaren vakna. Visst var jag upp och tog medicin i vanlig tid (6.45) och ett och annat toabesök blev det. Fast… när jag vaknade på rikt den här söndagen tillika Mors dag var klockan 9.30… Så länge har jag inte sovit på… jag vet inte när.

Gissningsvis behövde jag sova. Synd bara att jag vaknade. Jag hade hellre sovit för evigt. Nu gjorde jag inte det så det är bara att bita ihop och köra på ett tag till.

Som vanligt inledde jag med läsning och kaffe på sängen. Den här senaste delen i Strindberg-serien är faktiskt betydligt bättre än delen innan, som jag läste i mars i år.

Söndagsfrukost med Hopptisarna och Nattankare.

Så värst länge låg jag inte i sängen och läste. Jag fick ett sms av en vän och svarade på det innan jag klev upp och åt frukost först, duschade sen. Det var inga problem att få i örhänget idag heller, men igår kom jag fram till att jag inte ska sova med dem i. Därför hade jag två örhängen att trycka i. Det andra hade också gjort en viss åverkan på örsnibben, så mitt beslut är nog smart. Det är mina fina diamantörhängen som jag fick av Anna på 60-årsdagen. Och visst ligger det nåt i att om en vill vara fin får en lida pin.

Annars kände jag mig rätt seg, uppenbarligen till skillnad från mina krukväxter. Idag upptäckte jag en knopp även i en av Saint Pauliorna i köksfönstret. Jag har väl aldrig lyckats med just Saint Paulior tidigare, men dessa tre som bor hos mig har i alla fall överlevt ett år här på Saint Ollie. Precis som jag. Det trodde jag aldrig…

En knopp här också, i en av Saint Pauliorna i köksfönstret.

Jag slet åt mig bilnyckeln och tog ut bilen för en åktur för jag behövde handla. Det är kort arbetsvecka nästa vecka, bara tre arbetsdar för min del, så jag ville köpa hem nåt gott att äta. Det blev sill med tillbehör och det tänker jag äta på min namnsdag – om spriten jag har beställt är klar för avhämtning i tid. Jag har en skvätt kvar i en gammal flaska annars, den räcker säkert. Så särskilt mycket ska jag ju inte hälla i mig när det gäller alkohol. Men inte ens jag orkar vara förnuftig jämt. Handlingen blev för övrigt… enorm. Jag fattar inte, jag tycker jag handlar och handlar och jag är ju ensam. Ändå tar saker och ting slut…

Enorm söndagshandling…

Idag har det varit Mors dag hela dan. Det var massor av folk som vimsade omkring på City Gross där jag handlade idag. De köpte hjärtformade chokladaskar och rosa prinsesstårtor och jag vet inte vad. Inte tror jag att deras mödrar bryr sig vad de får, att bli ihågkommen är det viktigaste.

Jag kom ihåg mig själv med en rosa Noisette. Nån mamma är jag inte, har aldrig varit och blir aldrig, tack och lov. Barn klarar jag mig utan. Däremot har jag varit en katt-mammis, så det var väl det jag firade.

Och efter allt firande och allt partajande behövde jag som vanligt lägga mig på soffan och vila en stund. Festandet skulle nämligen fortsätta i kväll.

∼ ♦ ∼

Min mamma i olika åldrar.

I kväll äter jag på lokal. I tanken har jag med mig min mamma. Jag är nämligen säker på att hon skulle ha gillat den här maten. Min mamma var väldigt duktig på att laga mat. Det är en gen jag inte har ärvt. Hon provade gärna nya rätter. Men när hon blev ensam slutade hon tvärt att laga mat. Då längtade hon i stället efter riktig skräpmat som pommes frites och pizza. Det åt vi ofta när jag hälsade på hos henne. 

Skulle jag ha tagit med henne ut på restaurang idag hade jag helt klart valt stället jag ska till i kväll, trots att där serveras allt annat än skräpmat. Så när det här inlägget publiceras sitter jag där och låtsas hänga med min mamma. Jag hoppas att alla som har en mamma i livet hänger med sina mammor inte bara idag utan så ofta som möjligt. För en dag är det inte längre möjligt.

I sommar skulle min mamma fylla 90 år. Hon blev 81. I höst är det nio år sen hon gick bort. Mammas födelsedag var i samma månad som min pappa gick bort. Pappas födelsedag var i samma månad som min mamma gick bort. För mig är det ett tecken på att de är tillsammans nu. När jag dör fortsätter jag att vara ensam. Det är det jag har tränat på hela livet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.