OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…

Finaste Bruno för en månad sen, i april 2025.
Tyvärr måste jag inleda med tråkigheter. Hunden Bruno har fått sluta sitt liv. Operationen han gjorde i tisdags, där en tumör skulle avlägsnas, gick inte bra. Tumören kunde inte tas bort. Enligt husse kämpade Bruno på djursjukhusets intensiv och allt såg ut att vända till det bättre. Sen gick det inte vägen. På torsdagskvällen fick Bruno somna in.
Jag har förlorat en ganska ny vän, men värst är det förstås för husse. Som tur är har M ett stort nätverk av vänner och tidigare arbetskamrater runt sig. Vi ska försöka träffas på tisdag. Brunos vildsvinsgodis ligger kvar i skåpet vid mitt nya skrivbord på jobbet. För kanske är det så att husse skaffar sig en ny bästa vän som också gillar vildsvinssmak.
Och när jag hade fått det här ledsamma beskedet tog jag en stänkare – utan sällskap av grannen. Vissa grannar ska en ju undvika…

En stänkare utan grannen.
∼ ♦ ∼
I morse var jag trött. Jag höll mig faktiskt uppe till halv tolv igår kväll. Eller… det var väl ryggen som gjorde det. Jag hade jävligt ont igår och det håller i sig även idag, så jag var osäker på vad jag orkade göra. Smärtan gör mig dessutom extra trött.
I vart fall gick jag upp vid åtta-tiden och fixade kaffe på sängen. Där låg jag och läste till kanske halv tio – och då var boken utläst. Så valde jag kommande läsning innan jag klev upp och skrev färdigt min recension om Ormens öga. Det var plågsamt att sitta vid skrivbordet och datorn, men lite lättare av massagekudden.
Nästa bok jag har fått för recension, en inte så omfångsrik bok om en pappas sista tid i livet la jag fram att läsas. Och efter den blir det ytterligare en födelsedagsbok, den jag köpte för presentkortet jag fick av Annas snälla mamma.
Jag tvingar mig att fungera och att göra normala saker, smärtan till trots. Ett paket kalkonfilé tog jag fram på tining ur frysen för att steka till middag. Efter en skön och het dusch och Linnex på ryggen satte jag mig vid köksbordet och åt ett par rostade mackor.
Sen tog jag hissen ner till garaget och åkte iväg. Tanken var att göra en loppistur, men hur kul är det när man dels är ensam, dels har jävligt ont nånstans? Nej, inte alls. Idag lyckades jag i alla fall hitta en parkeringsplats hos Erikshjälpen. Det var länge sen jag var där. Det var många tvivelaktiga figurer där – inklusive jag – men jag blev så glad för jag fyndade tre böcker som stod på inköpslistan för endast 85 kronor totalt. Böckerna var inbundna och i fint skick.

Lördagsfika med Hopptifamiljen, Pappas sista vår och helgbuketten.
Efter det orkade jag inte mer utan åkte till Mia på Nya Björck Blomsterhandel och köpte mig en fin helgbukett i blått och orange. Jag fick en kram, men vi hann inte prata så mycket för dagens sista kunder trillade in.
Bilen och jag åkte hem och jag tog en lördagsfika vid köksbordet med Noisette och lilla Hopptifamiljen.
Efter fikat och efter att ha skrivit en stund la jag mig på golvet för att försöka avlasta ryggen. Jag flyttade så småningom upp till soffan och låg där och läste. Och ja. Jag läste ut dagens andra bok. Recension kommer i morgon!
Jag hade ingen lust att laga mat, men dealade med mig själv och utlovade middag på lokal i morgon, söndag, i gengäld. Middagen gick snabbt och lätt att laga. Jag spelade barockmusik och tog en matlagningsöl så gick allt så bra. Och så blev jag glad för i morrn får jag en kaffegäst på förmiddagen. Elva-kaffe? Hmm… kanske det.

Lördagsmiddag med barockmusik i köket och Hopptifamiljen samt Glaselefanten på bordet.
I kväll jobbar jag för att ryggen ska bli bättre, det vill säga ligger, inte sitter. Att tvinga mig att fungera… fungerar faktiskt rätt OK.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









