OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jorå, jag höll mig vaken ända till klockan 22 igår. Eller… jag satt/låg i soffan hela kvällen, i princip, och läste. Avslutade med Veckan med Camilla och Leif GW – och ett glas rött från Toscana. Med alkohol i kroppen sover jag nämligen nästan en hel natt. Men det var så märkligt i morse för klockan 4.38 – ja, jag kollade tiden! – blev jag väckt av att nån ropade mitt namn. Bara det att här finns ingen.
Kanske blir jag snart hemkallad. Kanske tillhörde rösten som ropade på mig, nån som tycker att det är dags att jag får sluta snart. Det vore skönt. Det här livet jag lever det är för det mesta inget liv, trots att jag försöker hitta guldkanter. Allting tar slut, förr eller senare, även mina idéer och min ork. Då hjälper inga guldkanter i hela världen.
Allting tar slut. Då hjälper inga guldkanter i hela världen…
∼ ♦ ∼
Den här torsdagsmorgonen bjöd på en minusgrad och sol. Jag hade inte ont i magen, men magen var besvärlig på annat vis. Såna här morgnar är det skönt att slippa gå iväg till jobbet och vara rädd att magen ska paja helt – antingen redan på vägen dit eller på jobbet. Inte trevligt.
Jag åt min vardagsfrukost och den var inget utöver det vanliga. Därför blir det ingen bild på den utan på tre saker från frukostbordet. Tre saker med minnen. Eller fyra, egentligen. Servettringen i silver har varit min hela mitt liv. När jag flyttade hemifrån var den kvar hos föräldrarna till dess att de hade gått bort. Då fick den komma hem till mig. Ursprungligen tillhörde den min farmor eller hennes pappa. Deras ursprungsinitialer var nämligen båda NP – Nicolai eller Nadjersta (Nadja) Prokofjeff. Tygservetten den omsluter köpte jag tillsammans med fem likadana på Himla tillsammans med en kompis jag inte längre träffar. Det blir lätt så när nån flyttar. Att man slutar umgås, menar jag.
Hopptimisten fick jag av Anna till en födelsedag, tror jag, på den tiden jag hade det tufft på ett annat vis. Då fanns hon där vid min sida och muntrade upp. Nu är den orange trägubben den enda som är kvar av min familj. Men han finns troget med vid alla måltider hemma vid köksbordet.
Tändsticksasken med blåklint broderade i korsstygn tog jag med från min mammas hem. Jag vet inte varifrån den kommer eller vem som har sytt, men den är fin. Och blåklint, som av många anses som ogräs, är Östergötlands landskapsblomma, det vill säga en blomma från mitt barndomsland.
Idag var det alltså jobb på distans, det vill säga hemifrån, som gällde. Jag hade bland annat tre möten och alla var på Zoom, så det funkade finfint. Två möten var på förmiddagen, ett på eftermiddagen. Vidare jobbade jag på med mina artiklar. På förmiddagen passade jag på att köra en maskin tvätt när jag ändå var hemma. Däremellan lunch. Och här är tre föremål från lunchen som betyder nåt för mig: en saltströare, en äggkopp och boken jag läser just nu, Krigets gentlemän.
En saltströare, ett kokt ägg i äggkopp och Krigets gentlemän.
Varför dessa tre? Jo saltströaren köpte jag till mitt nya hem ganska snart efter jag hade flyttat. Äggkoppen, däremot, tillhör en Höganässervis i färgen celadon, en grön nyans som jag älskar. Jag har samlat på servisen sen 1990-talet, men det är i princip omöjligt att få tag i delar eftersom färgen slutade att produceras ganska tidigt. Boken får representera mitt favoritintresse litteratur plus att jag är så tacksam att få bra böcker att recensera.
∼ ♦ ∼
Jag passade på att ta en promenad bort till Korgtassen på lunchen för att handla och beställa helgkasse. Redan i morrn ska jag hämta kassen, men jag ska inte äta innehållet förrän på lördag. Guldkant, var det… Ytterligare ett par ärenden passade jag på att göra på Kvarnen när jag ändå var där, bland annat ta ut kontanter och köpa vin. Det vita vinet, Pietra Di Pinot Grigio 2023, rekommenderades till helgkassens huvudrätt havskatt så det ville jag prova. Det röda vinet, Lännabruks Johanna 2021, ska jag ge bort. Jag skulle ju i och för sig passera igenom Kvarnen framåt kvällningen och kunde ha handlat då, men jag tänkte att jag då skulle vara för trött.
∼ ♦ ∼
När eftermiddagens sista möte var slut kastade jag hemmauniformen och bytte till kläder jag kan gå ut i. Jag traskade bort till Akademibokhandeln för seneftermiddagens/kvällens litterära evenemang, en guldkant i min tillvaro. En timme på plats och en promenad tur och retur två x tio minuter skulle jag väl orka. Och det funkade. Dessutom var det väldigt intressant att lyssna på Daniel Fridell, vars bok Schackspelaren påbörjades ihop med Börge Hellström, och Anna Bågstam, vars böcker jag har haft förmånen att få recensera, nu senast Fallet Valentina. Men var i h-e var alla deckarläsande Uppsalabor? Förberedde ni påskalammet, eller??? Sån dålig uppslutning att det var skämmigt. Daniel Fridells bok ska jag läsa vid tillfälle, Anna Bågstam har jag läst sex böcker av. Hittills. Jag hoppas att damen jag tipsade om Anna Bågstams Pegasus-serie gillar den första delen som hon beställde, Akademibokhandeln hade den inte inne! (Rätt skämmigt det också, att Stora Bokhandeln inte hade boken i lager…)
Jag stapplade hem mycket nöjd efter en litterär timme. I botten på magen hade jag eftermiddagsfika med Ballerinakex och Dumlekolor. Givetvis var jag tvungen att äta genast jag kom hem och ta kvällsmedicinen. Det blev ICA:s mumsiga fiskgratäng med räksås.
Nu ska jag slänga mig i soffan och läsa ut en viss historisk kriminalroman… Och träna på Ja må hon leva, för nån jag känner fyller år i morrn.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 