OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Böcker är mina sanna vänner! De sviker aldrig, de har alltid tid för mig och tänk så de piggar upp när det är ganska… mörkt. Igår hittade ett fint bokpaket hem till mig. Jag blev dubbelt glad, dels för boken med fin hälsning från författaren, dels för att jag börjar få dåligt med olästa böcker. Och så hampade det sig så att jag inte hade så många sidor kvar i tredje Ulvö-delen. Den läste jag ut och bokbytet gick givetvis till boken jag fick igår, även den tredje delen, men i en annan, mer historisk kriminaltrilogi, Polissystrar-serien.

Bokbyte från tredje delen i Ulvö-serien till tredje delen i Polissystrar-serien.

∼ ♦ ∼

Klockan sprang på igår, så jag hann inte läsa så mycket. Jag var mycket trött och hade ont. Somnade nästan genast när jag lagt ner huvudet på kudden. Givetvis för att vakna vid halv tre-tiden. Efter det blev det som vanligt dåligt med sömn. Till frukosten hann jag förstås läsa en liten stund. Morgonens händelser utspelade sig bland annat på universitetsbiblioteket i Uppsala. Lustigt nog skriver jag på en artikel om bibblan just nu.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och läsning.

Idag såg jag tillvaron i ett annat ljus.

Idag var det som om jag såg tillvaron i ett annat ljus. Ett bättre ljus än i helgen och igår. Jag tror bestämt att jag mår bättre av att vara kring människor – även om det gör mig trött. Och trots att jag säger att jag inte är nån människomänniska. Men detta innebär inte att jag ska sluta jobba med att trivas med ensamheten. Den är svår. Jag minns när jag inte var ensam, hur jag då kunde se fram emot några timmar eller dar på egen hand. På nåt sätt kändes det mer självvalt. Jag har fortfarande inte helt accepterat att mitt liv ändrade sig så drastiskt som det gjorde. Vare sig sjukdom eller nåt annat var mina val. Jag hade bara att förhålla mig till det som skedde. Och det är ju ingen idé att sörja det som aldrig kan lagas. Bättre att stänga dörrar och försöka öppna nya. Men det som gör jätteont är de så kallade kompisarna som vände mig ryggen. Jag gissar att jag inte är så intressant längre när jag varken kan festa som förr eller har en partner. En kompis mötte jag i alla fall idag. Vi ska försöka träffas nån gång mellan påsk och sista april.

När det gäller jobbet tycks jag ha kommit in i ett bra flöde nu. Jag har fem artiklar på gång, varav tre är riktigt på gång. Jag fick en hel del gjort både igår och idag. Det känns bra för både onsdag och torsdag den här veckan är mest mötesdagar. Den ena artikeln orsakade lite stresspåslag på grund av ett faktafel (inte mitt, dock!), men det löste sig till slut förhoppningsvis. Jag skickade en förfrågan om översättning på den texten. Två andra artiklar jobbade jag med under dan – med lunch som vanligt runt tolv.

Jobblunch idag med Krigets gentlemän.

Höll på att somna framför datorn.

Men så på eftermiddagen var det som om kraften rann ur mig igen. Jag höll på att somna framför datorn. Provade det jag kunde göra för att bli piggare som att dricka vatten och gå ifrån. Inget hjälpte. Kanske drabbades jag av tröttman för att det var väldigt pratigt nära mitt skrivbord idag. Vid ett tillfälle hamnade jag mitt emellan två samtal och då sa jag ifrån – med risk för att bli surkärring. Men jag kan inte jobba när två olika dialoger pågår på var sin sida om mig.

Jag masade mig hem om möjligt ännu tröttare än igår. Efter att ha hoppat i hemmauniformen fick jag lägga mig på soffan och vila. Eller… jag kollade förstås mejl med mera på mobilen. Kan tipsa dig om, kära dagbok, att Akademibokhandeln har många intressanta evenemang den närmaste tiden. Jag ska försöka komma iväg på ett nu på torsdag.

∼ ♦ ∼

Tisdagsmiddagen var tack och lov lätt fixad – mackor och resten av tomatsoppan från igår. Middagen åt jag givetvis i sällskap av gentlemän – dels krigets, dels Hopptimisten.

Tisdagstomatsoppa i sällskap av gentlemän, krigets och Hopptimisten.

I kväll blir det inte många knop gjorda. Det är inte ett skit att se på TV, så det blir ytterligare en tyst afton. Jag ska ägna mig åt boken jag fick för recension och som jag började läsa igår. Den är både spännande och berörande. Just i kväll känner jag mig ganska OK med ensamheten. Den behövs till och med.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.